Princip all populärfilm är uppbyggd på samma sätt, efter samma regler, mönster och mallar. Man använder dessa för att en film skall få en “bra” handling. Vi märker vanligtvis inte dessa regler när vi ser en film, men om filmen inte följer mallarna / reglerna så uppfattar vi den som krånglig och svår att följa med i. Vi kallar dessa regler, mallar och mönster med ett gemensamt namn “ Den dramaturgiska modellen”.


dramaturgibild

Anslag:

Öppningsscenen, den har till uppgift att engagera publiken. Den kan vara ett mord om det är en deckare, ett bankrån eller en sexscen. Vi skall sätta oss upp i biofotöljen och förstå att filmen har börjat. I Anslaget skall huvudkonflikten presenteras och vi skall förstå vad filmen handlar om. Publiken skall ta parti för huvudrollen mot den drivande karaktären (motståndaren) och ställa sig frågan: Hur skall det gå?

Presentation:

Här presenteras alla fakta för den fortsatta handlingen. Man informeras om miljöerna, karaktärerna och deras relation till varandra och förutsättningen för konfliktlösningen.
Kanske polismästaren berättar för vår deckare om mordet och de ledtrådar som finns.

Fördjupning:

Detta är det ställe som skall göra oss känslomässigt engagerade i de människor som filmen handlar om. Hjältens trassliga förhållande skall ge oss sympati för honom. Vi får träffa familj och eventuella vänner som är viktiga för handlingen och för hur vi skall uppfatta vår hjälte. Boven i dramat visar här även sina dåliga sidor så att vi skall tydligt förstå rollerna i filmen.

Konfliktupptrappning:

Nu visar sig konflikterna på allvar. Drag / motdrag mellan de olika karaktärerna. (dvs problem uppstår). Boven måste visa synnerliga dåliga personliga drag för att vi skall acceptera att hjälten gör “moraliska” snedsprång för att stoppa boven. Konflikten stegras till en punkt när det inte finns någon återvändo. Kanske någon i hjältens familj drabbas. Någon som vi vet, sedan fördjupningen, är viktig för vår hjälte. Då blir måttet rågat och konflikten blir personlig.
Konfliktupptrappningen innehåller spänningtoppar som hela tiden gör konflikten tätare och som vi känner leder till det oundvikliga mötet: Konfliktlösningen / förlösning

Konfliktlösning:

Avgörande kraftmätning mellan de olika parterna i huvudkonflikten där endera sidan avgår med seger. Ofta vid någon avskild plats eller valt ställe som har någon anknytning tidigare under filmen.

Om vår hjälte tidigare visat att han är höjdrädd, sker med stor sannolikhet slutstriden på ett hustak. Man märker när det är dags för konfliktlösningen och konflikten bör då vara så allvarlig att man accepterar att boven dör på något spekartulärt sätt och att man tänker; Rätt åt honom.

Avtoning:

Lugna ner publiken, låta åskådarna dela huvudaktörens / hjältens lättnad och triumf. Tempot sänkts avsevärt. Alla trådar skall knytas ihop och vi skall förstå hela filmen. I en deckare förklarar ofta hjälten för hans kollega eller annan person hur han listat ut vem som var mördaren. I skräckfilm är det vanligt att man lurar tittaren att avtoningen har börjat och vips så hoppar monstret upp en sista gång.

För att en film skall bli bra och underhållande att titta på räcker det inte att den bara följer den dramaturgiska modellen. Det viktigaste är att man får ett effektivt berättande. Här följer några ingredienser som är viktiga i en film:

Ett styrmedel

Ett nyttigt verktyg för att räta ut en berä telse och för att få en dramatisk uppbyggnad. Filmens berättelse och dess huvudbudskap koncentreras till en enda aktiv mening. Detta brukar filmare ofta ta till för att filmen inte skall få så spretig handling. Alla trådar en film lägger ut i början måste få sin förklaring i slutet annars känner sig tittaren frustrerad och lurad. Detta styrmedel brukar man kalla premiss.
-Att något leder till något annat.= Premiss.
Ex. Sprit på sjön leder till olyckor.
Förtryck leder till motstånd.

Plantering

Ett mycket detalj i film. Om någon halkar på ett bananskal skall man tidigare fått sett bananskalet på marken. Om hjälten är höjdrädd i filmen utspelar förlösningen på ett hustak. Det måste ha sagts eller visats tidigare i filmen. Planteringar smygs ofta in i filmen utan att vi skall märka dem medvetet. Om vi sitter och ser dessa tydligt blir filmen ofta väldigt förutsägbar.

Förebådande

Ödesmusik vid bilåkning = Olycka. Ett bra sätt att skapa spänning och känslor.

Fantasi

Filmen att inte visa allt. Fantasin hos publiken fyller ut bättre. Detta gäller framför allt inspelningar med små resurser.

Rörelse framåt

Det uppstår när publiken börjar undra hur det skall gå i berättelsen och hur det skall gå till.

1. En person vill göra något men möter svåra hinder. De tornar upp sig men han måste övervinna dem. Tittarna känner för den som är i underläge men som inte ger upp.
2. Läget försvåras. Yttre handikapp som exempelvis brist på pengar eller ett brutet ben.
3. Huvudpersonen kommer i konflikt med en annan person och den andra har övertaget.
4. Du berättar inte allt. A men inte B. Exempelvis, en person vågar inte gå över en tom väg, publiken undrar varför.

5. Du förebådar något. Exempelvis, en olycka. En bil åker mycket fort. En skylt med texten “fara ras”.
6. Tidsfrist. Om inte bildläraren hittar bomben inom en timme så flyger hela Palmcrantzskolan i luften.

Dramaturgi

Dramaturgi är läran om dramats teori och formproblem, dvs läran om dramatiskt berättande. Det dramatiska berättandet har förändrats under åren. En del saker har försvunnit och en del saker har finslipats med tiden. En film består av en mängd scener som i sin tur består av en mängd bilder. Dessa bilder styr naturligtvis berättandet. Hur dessa bilder är ihopsatta med varandra är helt beroende av varandra för hur man uppfattar historien. Det hela bygger på att vi som betraktare av historien skall fylla ut det mellan bilderna.
Ex.1a
- En man tittar åt höger och säger: Jag älskar dig.
- En kvinna tittar åt vänster och säger: Jag älskar inte dig.
- Mannens ansiktsuttryck försöker vi avläsa reaktionen.

Det är en scen med tre bilder som berättar en liten historia. Paret finns inte med på samma bild men vi förstår iallafall att de pratar med varandra. Om vi skulle lägga in en scen emellan så skulle det bli förödande för scenen.

Ex.1b
- En man tittar åt höger och säger: Jag älskar dig.
- Närbild på en get.
- En kvinna tittar åt vänster och säger: Jag älskar inte dig.
- Mannens ansiktsuttryck försöker vi avläsa reaktionen.
Under några sekunder skulle vi tro att mannen förklarade sin kärlek till en get. Scenen kanske skulle bli rolig men även konstig då vi inte riktig vet vem hon sedan talar med.
Ex 2a
- Vi ser en man i en bil.
- Vi ser bilen köra i en väldig fart genom bilden.
- När bilen kör ur bilden hörs senare ett brak.
- bild på en telefon som ringer.
- Kvinna som svarar och hon faller i gråt.

Vi förstår att mannen i bilen förmodligen har råkat ut för en trafikolycka och att kvinnan är en anhörig. Här har
regissören styrt våra associationer.

Parallellhandling

Amerikanen D W Griffith finslipade på 10 - talet berättartekniken mycket och har kallats den dramaturgiska filmens fader. Han utnyttjade parallellhandlingen till att bygga upp spänningsmoment. Det innebär att två eller flera saker händer samtidigt. Vi lägger till ett par paral
lellhandlingar till scenen ovanför.

Ex 2b
- Vi ser en man i en bil.
Vi ser bilen köra i en väldig fart genom bilden.
- En flicka plockar blommor vid vägkanten
- Bilen kör fort genom en kurva.
- Flickan ser vackra blommor på andra sidan vägen.
- Vi får se bilen igen.
- Flickans pappa ser att dottern är på väg att gå över vägen. Han ropar.
- Flicka hör honom inte.
- Vi får se bilen igen.

- Pappan börjar att springa mot sin dotter.
- Vi ser dottern gå över vägen.
- Bilen.
- Pappan
- flickan
- När bilen kör runt ett krön hörs senare ett brak.
- bild på en telefon som ringer.
- Kvinna som svarar och hon faller i gråt.

Nu har vi byggt upp spänningen rejält sen tidigare exempel. Vi har skapat tre parallellhandlingar: Bilen, flickan och pappan. För att öka spänningen mera så låter vi klippen till en början vara ganska långa, för att successivt öka i tempo mellan de parallella handlingarna mot krashen. Tempot vid telefonscenen bör däremot vara ganska lugn så vi förstår att det är över.

Denna typ av upplägg gjorde Griffith i sina filmer. Det kunde handla om en kvinna som sitter på ett isflak som snart kommer till en fors. Hjälten springer så fort han kan. mm
Detta medel att skapa spänning är fortfarande det vanligaste sättet i filmer idag.

Hinder

Vi fortsätter att lägga till saker i bilscenen för att höja tempot och dramatiken ytterligare.
Vi sätter upp hinder för pappan att hinna fram i tid.
- Pappan måste vada över en flod på vägen till flickan.
- Han är enbent och har ett träben på vänster ben.
- Som sen går av i jakten på att hinna fram i tid.
- Han får hoppa på ett ben.
.....Nej vänta nu. Historien får inte bli för osannolik då tappar vi intresset. Det blir för overkligt och kanske till och med komiskt. Filmen måste balansera på det som vi finner rimligt.

Karaktärer

Vi kan också lägga till med dramaturgiska grepp med bilförarens roll i historien. Vi antar att vi får se hastighetsmätaren och kan konstatera att han kör för fort. Kanske han även är berusad. Vilket gör honom till en tjuv och brottsling och hans handlande är inte längre en slump utan oansvarigt. Vi tycker illa om honom.
Vi kan också lägga in en förebådande musik då vi första gången ser bilföraren och bilen i bild. En musik som är dramatisk och otäck. Vi kommer då omedelbart förstå att någonting kommer att hända. Musiken berättar också för oss hur denna person är.

På detta sätt kan man lägga till saker och bygga upp dramaturgin i scenen. Fundera själv hur du skulle kunna förända scenen och öka eller sänka spänningen.

nyckelpunkter

Att dela upp filmen i tid

När man klipper en film anpassar man den ofta så att ett visst mönster uppstår. Vi uppfattar en film som bra och med ett lagom tempor och upplägg om filmen följer en viss mall.
Det bygger på några enkla principer:

Om man delar en film mitt i så brukar det oftast vara en scen som är en nyckelscen. En scen som förändrar förutsättningen och förvånar oss i publiken / och huvudrollen också.

Om man sedan delar en film i 2 /3 delar så uppstår två punkter till. På dessa platser finns också två nyckelscener i en film. Den första är i princip där fördjupningen ersätts med konfliktupptrappningen och filmen får fart. Den andra är vid den punkt av filmen då det inte finns någon återvändo. Huvudrollen kan inte backa utan måste fullfölja och om det är en thriller få fast mördaren. Det brukar vara vid en scen där ”det blir personligt” och hjälten kanske säger ”Nä nu jävlar ” och kavlar upp skjortärmarna.

Om man tar upp en liten scen i en film. Dvs en scen som har en start och ett slut, kan man även dela den i samma mönster. Jag har gjort denna typ av analys flera gånger och den stämmer nästan alltid. Man kan titta på omslaget hur lång filmen är spola till 1/3 och titta vilken scen. Man spolar sedan till mitten och slutligen till den 2/3. Prova själva och gissa gärna före vilken scen det kan vara.