Tågstyrningen
i min källare, är av typen "eigenbau", vilket i stora drag betyder att jag pillar och bygger med fantasi och låter ofta fantasin skena iväg bortom allt förnuft.
Jag hittade, under hösten 2020, delarna till en fin, proffsig pulpet, som jag köpte en gång på 70-talet (det var billigare då!). Den har legat bevarad på vinden i föräldrarhemmet under åren. Då kom den inte till användning, men när jag nu fick se den, tänkte jag direkt, den där skulle man kunna använda. Å så gjorde jag det. När jag byggde den lilla smalspårsmodulen, se Modulbygget, hade jag redan fått upp ögonen för Selectrix i slutet på 90-talet. Detta system är förvisso inte mainstream men har en otroligt bra synkron databus, där man når alla anslutna enheter ungefär 12 ggr per sekund oavsett belastning.
Centralenheten är en färdigbyggd prosessor i två delar från Firma Stärz. Två separata bussar, en för lok och en för "magnetartiklar". Man lägger märke till att Selectrixsystemet använder de gamla hederliga audiokontakterna från 60-talet, och sådana har man ju gott om liggande, för framtida bruk. Jag har alltid levt efter mottot: "kan vara bra att ha". Nu cashar jag in!
Till vänster min elektronik, ansluten till centralenheten. Den lilla blå kretsen i mitten är en liten standard Arduino, en inte allt för stark processor, men räcker långt för mina behov. Jag hittade ett bibliotek med rutiner till denna Arduino, för att skriva och läsa SX-bussen. Perfekt. Då kan jag ställa om växlar, bygga växelgator mycket enkelt och lägga in villkor, if...then...else, som ju är en av hörnstenarna i de flesta programmeringsspråk. Alltså, en växelgata låter sig inte ställas om det står ett tåg i vägen.
Ett litet urklipp ur mitt program. Hur enkelt ställer man inte en växelgata. Här ställs 5 växlar och dessutom med ett villkor, det första if'et, rad 1316. Växlarna ställs endast om en viss omkopplare står i rätt läge. Omkopplaren heter upperCircle och utropstecknet betyder i C-språket kort och gott not, dvs. om inte upperCircle, så ställer vi växlarna.
Den lilla blå modulen i mitten gör det möjligt att köra trådlösa fartreglage. En kabelansluten sx-körkontroll till vänster och en trådlös till höger, märke Roco. Fungerar utmärkt tillsammans.
Detta är huvudlayouten för tillfället. En köroval på övre planet, från Genomfart S01 åt höger, via S05 tillbaka till utgångspunkten. De färgade pilarna visar köralternativen upp från resp. ner till de undre regionerna, uppställningsspåren.
Jag har barnsligt roligt åt att rita, fundera, programmera och rätta fel och göra om. Ritat har jag gjort sedan jag lärde mig hålla i en penna, många exempel finns i boken.
Jag ritar min manöverpanel med inkscape, Linux, och skriver ut på vanligt papper, limmar fast på plastskiva med spraylim och säkrar med spraylack. Nu hör jag Vän-av-Ordning säga, "nuförtiden använder man ett datorprogram för tågstyrning". Jag säger bara, jag har förträffligt roligt med att programmera mikroprocessorer, rita och skapa utan att snegla på vedertagen praxis. En stor del av nöjet i min modelljärnvägsvärld är just pillandet och experimenterandet runt omkring. Det där med att behöva starta datorn för att köra runt en sväng på anläggningen tilltalar mig bara sådär.
De två bilderna ovan är tagna "på baksidan". Jag satsade från början på att göra anläggningen fristående från väggen, med en smal remsa för servicearbeten. Ju smalare man är, desto mer plats kan man spara in vid väggen. Om man drar in magen och håller andan medan man servar SX-bussens komponenter, så klarar man sig. Anläggningen är L-formad. Här på baksidan hittade jag plats för diverse SX-moduler. På de gröna modulerna används även CAT5-kabel, alltså vanliga nätverkskablar. Det är praktiskt och billigt.
I stort sett enbart Peco räls och växlar. Jag experimenterade först med Pecos egna magnet-växelaggregat. Detta var ett sjuj-v-a pillande, så det dröjde inte länge förrän jag övergick till servostyrning, billiga och förvånandsvärt bra servon från Kina, (10 st. för 120 kronor). Eftersom jag hållit på en del med radiostyrning, ingenting skall vara mig främmande!, så minns jag inte allt för länge sedan när man kunde köpa ett dyligt pytteservo för knappt 200 kronor.
Jag använder gamla uttjänade gem. Man bockar till ett par böjar och vips har man en dragarm. Det funkar bra, men jag har märkt att "fjädringseffekten" avtar proportionellt med tiden, så man får justera växelgången då och då. Man kan givetvis sätta servot på undersidan, men det blir svårt att komma åt. Jag finner det enklare att gömma ett servo i ett hus eller "bakom en buske"!
mainstream Så vitt jag förstår är väl mainstream det samma som Märklin? Eftersom jag är "uppvuxen" med Fleischmann, så har jag inga sega band till Märklin. Trix började redan tidigt på 80-talet med "mehrzugsteuerung". Jag fick syn på SX tidigt på 90-talet och skaffade några moduler i byggsats samt ett litet styrprogram. Å på den vägen e de!
Arduino En hobbyprocessor som är väldigt enkel att använda och det finns massor av exempel och bibliotek för att komma igång. Man programmerar i C eller C++. Det finns vassare prylar, t.ex. Teensy som jag har använt till trädgårdsjärnvägen.
Inkscape Det fria alternativet under Linux. Jag har nu i många år enbart syssllat med Linux, en mycket trevlig bekantskap, och dessutom sliter det inte på plånboken! Det var mer än tio år sedan jag använde det där fönstersystemet på allvar.
Hur mycket enklare hade det inte varit om jag hade hållit mig till den lilla ovalen på vardagsrumsmattan?
Men hade det varit lika spännande? Tänk bara på allt ludd som fastnar på lokets undersida!
(efterlängtad julklapp 1960!)
