Tåg på Gotthard
det är Schweiz när Schweiz är som bäst. I boken finns RAe Tee II, sid 160 och 198, och under Små Tåg och Riktiga Tåg finns några fina filmsnuttar på RAe Tee II. När man passerat Erstfeld med de stora lokdepåerna, här står alla dragloken, för här börjar stigningen på allvar, och sedan Amstetten, så börjar det bli intressant. Jag hängde ut genom fönstret under en lång sträcka för att få med ett stycke Gotthardkänsla. När tåget gör en 180 graders sväng, ser man den berömda kyrkan i Wassen, och sedan kommer en 180 graders sväng till.....
Vid Gurtnellen möter vi ett EC, EuroCity med "endast" 11 vagnar på väg mot nordvästra Tyskland, kanske Köln. Vårt tåg med bortåt 14 schweiziska vagnar dras av det mycket fina Re 6/6, ett vanligt IC från Zürich till Chiasso vid Italienska gränsen.
Både SBB och DB körde snabbt och punktilgt på den gamal goda tiden, dvs. på 80-talet när jag reste som mest. En gång står jag på perrongen i Bellinzona för att åka till Lugano söderut. På tidtabellen finns ett EC som kommer från Köln, med ankomst 15.39 i Bellinzona. Detta tåg har alltså startat tidigt på morgonen i Köln, utefter floden Rhen, Mannheim, Basel med tull och passkontroller, byte av lok och vändning, Zürich också med lokbyte och vändning, uppför Gotthard, genom tunneln och så ner till Bellinzona, en 9 timmars sträcka. Jag tittar på perrongklockan. När sekundvisaren närmar sog 15.39 så kommer tåget rullande in längst borta vid perrongens början..... Dessa tider är förbi. Jag har väntat i över en timme på ett EC i Dresden och höll på att missa flyget hem i Berlin.
