kivor jag spelat....
Det började med de gamla stenkakorna och en gammal vevgrammofon. Den användes flitigt när jag var liten. Här med No Can Do, Rumba (Charlie Tobias, Nat Simon), Brita Borg med Rumba Orkestern, 654, Sonora Swing, svensk skiva.
När jag var liten, på 50-talet, hade vi en stor åbäkig radiogrammofon. Den kunde t.o.m. växla skivor själv, bara en sån sak. Man staplade 4 - 5 skivor ovanpå varandra, och en mekanism släppte ner en skiva i taget och spelade färdigt. Ren magi!. Historierna med Kalle Stropp och Grodan Boll av och med Thomas Funck, är roliga. Födelsedagskalaset beskrivs i boken. Bamsefar, Nallemor och lille Brummelman, några av figurerna i Klas Klättermus visor av Thorbjörn Egner, som också skrivit Folk och Rövare i Kamomilla stad. Dessa båda skivor är EP, med högst 5 minuters speltid per sida.
Min första LP skiva
Frölunda Torg var splitter nytt i slutet av 60-talet och påstods redan då vara ett av nordeuropas största köpcentrum. Domus som var stort, hela tre våningar, hade en stor skivavdelning. LP-skivor var relativt nytt och stereo var ännu nyare. Många av skivorna hade nån form av konstgjord stereo, där man på elektronisk väg gjort om en mono-inspelning till stereo. Jag gick ofta förbi och bläddrade bland alla spännande skivor. Jag hade nog hört denne, i mina öron, helt okände Herb Alpert spela trumpet på radio, klämmiga låtar, med lite exotisk klang. Jag föll direkt för Sounds of Tijuana.
Eftersom mina föräldrar gillade Povel Ramell och Knäppupp, så är jag liksom uppvuxen in i hela Knäppupphärligheten. Vi hade ett antal 78-varvare med Povel. Dessa spelades ofta på den gamla radiogrammofonen. Sedan fick vi en liten behändig bärbar grammofon med 45 resp. 78 varv samt det nyare 33 varv (LP). Dessa många Martin Ljung gubbar gillar jag fortfarande.
Jag började ju spela piano och gillade att "klinka på" och jag fick syn på bl.a. Russ Conway. Det var fortfarande Domus skivavdelning på Frölunda Torg, som försåg mig med musik.
Russ Conway spelar massor av trevliga låtar på ett medryckande sätt, så jag blev tvungen att köpa fler plattor.
Hammondorgel var eller blev också en favorit. Elorgel med livekomp. Jag hade elorgel högt upp på önskelistan i början av 70-talet, men det föll på platsbrist och inte minst bristande kapitaltillgångar.
Och så kom då Pop Corn med Varmt smör!
Synthlåten som blev så populär. Jag höll på med synthelektronik i början av 70-talet. Moog var det stora namnet. Jag har ett flertal synthskivor. Jag gillar framförallt låtar där man hör en melodi, som ex. Carmen, Bolero etc. med de karaktäristiska synthljuden.
Vägg i vägg med verkstan där jag arbetade i början av 70-talet, fanns det lilla skivbolaget som just hade gett ut en visplatta med Tre Profiler. Den inhandlades skyndsamt.
Tre universitetsstuderande killar som sjunger fina små visor, som jag fortfarande lyssnar på. Du Liv, Rumba i Balders Hage, Jag ger dig min morgon m.fl.
Så kommer vi till den lite tyngre repertoaren! Spike Jones, Stan Freeberg och Tom Lehrer
Spike Jones som dirigerade sin orkester med taktpinnen i ena handen och en pistol i andra. Här finns en väldigt förkortad version av operan Carmen, tolkad på sitt speciella sätt.
Stan Freeberg parodierar flera gamla klassiker, Banana Boat Song. Deeo, Dee-e-eo, han som spelar bongo säger Go over to the gitarr! He sent me over here. The song goes with the bongos. Not my bongos!
Tom Lehrer som kände att det var enklare att hitta en ny stad att uppträda i, än att skriva nya låtar. Hans första album heter helt enkelt: An Evening wasted with Tom Lehrer. Min favoritlåt är den lättsamma visan med titeln: Poisoning Pidgeons in the Park.
Det är när man börjar blanda fin musik med humor, som det händer saker! Victor Borge, som egentligen hette Börge Rosenbaum, var dansk och flydde via Sverige till USA under kriget. Hans humor har genomsyrat min tillvaro sedan 70-talet. Jag har upplevt honom "live" åtminstone två gånger i Göteborg och en gång i München. Det var Victor Borge som uppfann "Phonetic punctuation", där han läser ett stycke ur en bok, och med olika ljud framställer punkt, komma, citationstecken mm. Eller som han säger vid ett tillfälle (för han pratar rätt mycket): "This watch is waterproof. Never have I seen a drop of water come out of this watch. Once it gets in there, it stays."
Han spelar otroligt fint. Han lär ha varit en av världens bästa pianister, men han skämtar bort det mesta.
Povel Ramel med sitt Knäppupp-gäng är och har alltid varit en av mina stora favoriter. När jag var liten fanns redan några välspelade 78-varvare. Den lilla EP-skivan till höger innehåller några riktiga pärlor, som "Då", "Falukorven", "Valle" (Ville, du kanske skulle, villa kalla lille Kalle in till mig. Va ville Kalle Valle, jo Stig...) och den fina visan "När plommonen blomma" (i Blänninge by...) De gamla låtarna på den gamla LPn till vänster går inte heller av för hackor. "The gräsänklingblues", "Povels ofullbordade", "Den franska biljetten" m.fl.
I Marinen är en gammal fin monolog med Arve Opsahl.
"När jag skulle ta värvning, så frågade kapten, kan ni simma? Jo, men har ni inte båtar här i marinen då, sa jag...." Den här monologen är full av liknande, helt befängda idéer.
"Jag har ett sjätte sinne när det gäller navigering. Då sa kapten: Ja, det är bra att du har ett sjätte sinne, för jag har inte märkt av något av de fem andra!"
När vi åkte till Lissabon på några dagar 2016, så kom naturligtvis tankarna och Arves tolkning....
På 70-talet fick jag upp ögonen för spexandet i Göteborg. Det första spex jag upplevde var Ragnarök - eller "När Ragnar rök". Även Chalmersspexet Victoria hör till mina favoriter. Med roliga ordvitsar och beledsagat av gamla kända opera och operettmelodier, blir det hela en underbar upplevelse. När man sedan väljer killar med de kraftigaste basröster, som får spela sköna jungfrur osv. då når man nya höjder. De e mitt tänk.
Ett helt vanligt vykort med ingraverad 45-varvs skiva på framsidan. Wonderful Copenhagen framförs av en raspig stämma.
Det är inte klokt vad man kan göra om man tänker efter! ... men då får man ju tänka efter...
Och eftersom jag hade börjat spela lite piano, fick jag snart upp ögonen för fina pianostycken. Månskenssonaten är en av dem.
När Balade pour Adeline kom, blev jag helt lyrisk. Den har jag, med viss framgång, spelat på mitt gamla fina Malmsjöpiano.
Detta är f.ö. omslaget till en musikkassett, för den som inte har sett en sådan.
En mycket trevlig skiva är "med SWEDANES på Berns". Mycket välsjungen och riktigt rolig.
Sten-Åke Cederhök med Jubel i Busken, på Liseberg och sedan även tv-serie. Har man upplevt Sten-Åke live på Liseberg på 60-talet, så är man såld. Oförarglig buskis när den är som bäst. När han berättar om Tilda,"hon som jag har möblerna ihop med", så är Sten-Åke i toppform.
"Har I ätet frösen gröt nångång? De e joggen va de e kallt om magen!"
Och Sonya med sin fina låt Soffie Propp ("det bor en teti kärring på våran svale...") Dessa två sjunger Isprinsessorna, två rundlagda människor åker skridskor på Stora dammen(!) "Gör lite figuråkning. Jag ska göra en trea. Tycker du det ser ut som en trea? Det ser ju ut som en daggmask som ligger å söver!" De e ju roligt!
Många av Sten-Åkes fina visor kommer från engelsk music hall.
”Knô dej in, fast dôrra è trång, för hèr e de änna nåt på gång”
"När lyktorna tänds på andra sidan bron"
Bialitt, den populära lördagsunderhållningen, under ledning av Lasse Holmquist, i början av 60-talet. en korsvirkesgård en bit ut på landet i Skåne, som jag sett i verkligheten på senare år. Drängen och pigan sjunger glada visor som t.ex. "A, vi väntar tes i morron".
Å så har vi då ABBA
Jag tittar en del på tyska tv kanaler, via satellitmottagaren. Där förekommer ofta en typ av kavalkader eller "best of" sändningar, t.ex. "De bästa banden genom tiderna", De bästa 70-tals låtarna etc. Man börjar oftast med nr 30 och arbetar sig upp på "listan". Påfallande många gånger de senaste åren, så kommer på första plats, gissa vem, ABBA! Fortfarande enormt populära. Och jag kör en och annan då och då på "hemmajukeboxen".
Det går ju att lyssna på!
Och detta är alltså en CD skiva, en liten rund plastskiva med digitalt ljud, som många nu för tiden tycker låter inget vidare, och skaffar därför skivspelare!
Ett litet urval av udda skivor som finns i min skivsamling.
Allt detta samt en hel del från gamla band och kassetter (läs mer om detta i boken), är nu behändigt samlat på ett micro-SD kort! Den gamla radiogrammofonen, som var ett tekniskt underverk för inte så länge sedan - den kunde faktiskt växla skivor själv, ba en sån sak - ter sig nu en smula gammalmodig.
