Julen 2003
var första och sista gången som Ragnar och lille Klas satt ensamma vid det enkla julbordet. I april hade Margit blivit hemkallad och året efter satt lille Klas där ensam på julafton och slevade i sig lite julskinka..
Den här julen försökte jag få till det som mamma alltid hade gjort, inget överdådigt och dignande julbord, bara lite enkel "plockemat", några tända ljus osv. Ragnar sa inte så mycket. Hans tankar var hos Margit. Det hängde en viss tomhet över köket. Stämningen var inte riktigt som det hade varit de senaste 50 åren. Köksbordet var visserligen fyrkantigt från början, men i alla fall.
Fotografen var tvungen att sätta igång självutlösaren och rusa fram till bordet och rätta till anletsdragen innan det sa klick. Selfiepinnen skulle inte uppfinnas på många år än.
Varje gång jag ser denna bild och tänker tillbaka, så knyter det sig i magen. Det kan inte hjälpas, men det finns en stor saknad och en massa trevliga minnen.
