å och då går solen ner så det blir nästan vackert ... änna äckligt vackert
Bilden tagen 1978, någonstans i Sverige. En öronbedövande stillhet. Det är dock inte den tjärn som jag beskriver i boken, 1979, en varm försommarkväll och vi klär av oss och sjunker långsamt ner i det svarta vattnet tillsammans, jag och en charmig kvinna....
Varför ligga och steka i solen på Copacabana i Rio, för att inte tala om den långa resan dit, när vi har Askimsvikens härliga sand? En somlig solnedgång på västkusten! "somlig" finns förklarad i boken, epistel Somrarna.
