MrTaxi berättar

Första körningen

Jag hittade några gamla band, där Ragnar berättar om förr. I boken finns mer om MrTaxi.

Kaminen i Örgryte

Liten anekdot från Norge

När min far Ragnar var förbundsordförande i Svenska Taxiförbundet (detta är alltså längesedan!), reste mina föräldrar varje år på kongresser, både i Sverige och i Norden. Vid en stor middag i Norge, på dansen efteråt, kommer det fram en tjej och vill dansa med Ragnar. Enligt min erfarenhet var Ragnar inte så pigg på att dansa, han ville helst sitta och sova framför tvn. Men han ställde alltid upp och hade naturligtvis ingenting emot att dansa med en charmig kvinna. Under dansen frågar tjejen om inte detta är Martin Ljung. Det hör till historien att på den tiden var Ragnar rätt lik Martin Ljung vid första anblicken. Martin Ljung, det är alltså han med de helt underbara monologerna: Fingal Olsson, Kanonkungen Folke Lavetti, Ester, Rock-Fnykis, 55 Olga, Kromosomtalaren, Viking, Skojten, Lektion i komedi m.fl. från de gamla Knäppupp-revyerna.

Ragnar svarar givetvis "Jo det är det, men säg ingenting. Jag är här inkognito". De dansar vidare runt lokalen och när de passerar det bord där hennes vänner sitter, så utropar hon: "De är ham! De är ham!"

Historien har återberättats ett otal gånger här hemma genom åren.

Margit och Ragnar hade ett flertal göteborgskonstnärer som goda vänner, t.ex. Alf Lindberg, Olle Langert, Barbro och Olle Leyman, Einar Christiansson, Anders Thyberg, Mats Johansson och Margits barndomsvän Aina Eriksson. Det var ofta trevliga träffar i februari, då Ragnar hjälpte flera av dem med deklarationer. Det ritades flitigt dessa kvällar, så vi har flera teckningar från dessa sammankomster.

Denna bild fanns i en låda, konstnär okänd, men det går knappast att ta miste på vem som kör.

Ledighet? Vad är det?

Jag kan inte minnas att Ragnar har haft någon semester i vanlig mening. Någonsin!

Han brann verkligen för taxi. Lediga lördagar? Det hade han aldrig hört talas om. 4 bröder samarbetade i den egna taxiverksamheten och på söndagarna hade man ordnat ett jour-system, där en av bröderna fick hålla sig hemma för att svara i telefon, Det inträffade en hel del incidenter även på söndagarna, där bärgningsbil fick anskaffas mm. sådant. Ragnar hade ju ofta med sig en hel del kontorsarbete, bokföring o.dyl. hem till kvällar och helger. Men det fanns några enstaka söndagar, då han ville koppla av. Då såg det ofta ut så här.

Söndagsidyll.

Det hindrade dock inte att någon tjôtmumrik (se boken, epistel Telefonen, sid.284, resp. Tjärnen, sid. 125) som ville ha hjälp med det ena eller andra. Det var därför Ragnar redan tidigt ville ha ett "jack" till telefonen så att han kunde stänga av.

Detta är den ultimata söndagsmorgonen

Margit sitter med korsord och Ragnar läser andra halvan av GP. Radion var central, en batteridriven modern sak. Lägg märke till höljet av riktigt träfaner och korken som sitter på toppen av den utdragbara antennen. Det var Ring så spelar vi med Hasse Tellemar och Melodikrysset. Men alltid lagom diskret för att inte störa grannarna naturligtvis. Inte som idag där var och en fläskar på som det passar en själv.

Kaffebrickan som här redan är tömd, innehöll alltid diverse bullar och pepparkakor, kanske också en smörgås. Den rostfria kaffekitteln står på altanplattan nedanför bordet.

På sommarhalvåret ville Ragnar gärna åka ut till havet. Och då menar vi inte Askim eller Näset, där det vilmlar av folk. Ragnar hade tidigt hittat en ostörd havsvik, Västra Hagen, lite söder om Särö, på Onsalahalvön. Dit åkte vi ofta. Det var ganska besvärligt att ta sig dit, så det var sällan några andra människor längst där ute.

Jag har varit där långt senare, men nu är det ännu svårare att ta sig dit ut.

De flesta bilderna är tagna vid flera olika tillfällen 1974.

Ragnar hade ofta en gammal taxibil, antingen en som inte gick i trafik den söndagen, eller en splitter ny bil som skulle "köras in" (med röda skyltar!) eller helt enkelt en mycket gammal bil som skulle skrotas.

Från den lilla parkeringsplatsen får man gå en bra bit för att komma ner till vattnet.

Samma tillbehör som hemma på altanen, radio, kikare, kaffe och smörgåsar, tidningar.

Sedan får man vada över en stor, grund vik i knädjupt vatten.

Genom ett litet skogsparti och ut över oregelbunden terräng.

Men sedan fick man lön för mödan. Öppet hav utanför och inga människor. Då trivdes Ragnar som bäst. Snabbt av med kläderna och ett första dopp i det kalla vattnet.

Här ute var det fullt av runda stenar i alla storlekar, så en gång började Ragnar och jag att slänga upp sten i en hög, bara för att göra något. Jag kan inte ligga still på en strand och bara sola, och rakt inte på en sandstrand. Vi fortsatte att "kasta sten" varje gång vi var där ute. Det blev efterhand en väldig hög. Jag har på senare år tittat på Goooooglekartan och tycker mig kunna se något som liknar en jättestenhög.

Annars är det så här många är vana vid att se Ragnar. Han talar vid alla stora middagar, här vid en nordisk taxikongress. Han var alltid vältalig och påläst och rev ner många skratt och applåder.

Som Sten-Åke Cederhök uttrycker det:

En sån talare föds bara en gång i livet.

Nog är det så alltid.

Om man inte har någon fritid, så behöver man heller inga fritidskläder, så enkelt är det. Detta är en typisk bild av Ragnar. Svarta skor, grå byxor, skjorta och slips. Nu känner sig Ragnar lös och ledig. Här en liten utflykt till Orust nån gång på 80-talet, när jag var hemma från München. Lägg märke till standardutrustningen, TV-kanna, bullar och smörgås, koppar av riktigt porslin och korg att forsla allt samt pläd att sitta på.

Det hände ofta att Ragnar fick olika presenter, här en av de större, en julklapp med allehanda godsaker.

Jag var hemma från Tyskland 1985, vi åt middag på en restaurang och jag tog denna bild i befintligt ljus. För mig är detta bilden med stort B. Ragnar ser ömt på sin kära Margit och mamma ser lycklig ut, när hon har "sina båda pojkar", som hon brukade säga. Här har dom alltså varit gifta i 47 år.

Jag har två fina kontrasterande bilder i boken, unga som gamla. Under arbetet med boken har jag flera gånger hamnat i ett läge där jag känt någonting gripa tag i mig, ett sting i hjärtat. Man blir bara sittande och ser rakt fram och tankarna börjar virvla omkring. Ögonen blir fuktiga.....

Denna sidan uppdaterades senast 2020-10-28 ungefär kl. 13:55