Fördelen med trädgårdsjärnvägen i skala 1:22,5

är att det finns gott om plats inuti för egna idéer och att bygga själv ligger inom möjligheternas gräns. Jag har en egen mottagare i loket och laddningsbara batterier. Läs mer om detta i boken, epistel trädgårdsjärnvägen.

Man tager lite plast, lite papp, lite trä och köper till lite färdiga tillbehör som strömavtagare och motorblock. Så målar man lite och vips har man ett helt eget lok. Detta lok företer vissa likheter med SJ's gamla D-lok, men mitt är en smalspårsvariant av typ Ds. Därbakom står Rhätische Krokodil.

Första utprovningen av helheten. Färdiga motorblock och en "papperskorg", dvs. en papperslåda. Förarhytten får smådetaljer och koppartråd till innerbelysning och frontbelysningen.

Spårvagnen var ett spännande projekt. Det gällde att hitta utrymmen för radio, mikroprocessor, batteri och kabeldragning. Det får ju inte synas något utåt! Elektronik petade jag in under sätena. Processor och radio sitter direkt under taket. LiPo batteri sitter på undersidan.

Liten Tram Test.

Den röda papperskorgen för använda biljetter av papper och första provturen.

En träbyggsats ursprungligen tänkt att bli en Berlinspårvagn från förra sekelskiftet, men min fantasi skenade iväg, så att säga. Efter ett besök på spårvägsmuséet fann jag det lämpligt att göra om konstruktionen en smula. Lite svårt att få plats med motor, batteri och radio i underredet, men det gick. Destinationsskyltarna på taket är löstagbara, så att om man inte vill köra till Brämaregården eller Redbergslid varje dag, så byter man skyltar och kör någon annanstans. Svårare än så är det inte.

En titt in i köket på restaurangvagnen. Lägg märke till lysdioderna i taket, som ger ett skarpt vitt ljus till köket. Kocken behöver bra ljus för att laga god mat. Bordslamporna i retaurangvagnen är däremot mera lämpade för inmundigande av den goda maten. Se restaurangvagnen i kvällsbelysning i boken.

Och så tar man av sig hatten, när man sitter och äter inomhus.

En intressant träbyggsats med många gjutna metalldetaljer.

En trä och metallbyggsats i skala 1:24, med tender som är fullpackad med batteri, motor, radio och mikroprocessor för att styra det hela. En bild på den riktiga ADLER finns i boken. I Tyskland byggdes en exakt kopia av originalet, till 150-års jubiléet. Man körde fram och tillbaka på en liten järnvägsstump utanför München. Den här modellen har en relativt svag och dålig motor, så rörelseförmågan är inte så bra. De tre gula vagnarna finns givetvis som byggsats. Det ligger en hög med bräder i källaren, och väntar på att bli ihopsatta. Någon mörk vinternatt, möjligen.

Första provturen.

Det kanske inte ser så bra ut med ett lok som kommer farande av sig själv. Det brukar finnas lokförare och eldare.

Detta är dock framför allt en vitrinmodell.

Denna sida uppdaterades senast 2020-08-04 ungefär kl. 13:54