Ångloket SJJ G2/2 No.2
Jag ville prova på det där med riktigt ånglok. Ett ånglok som har elektrisk motor och går på batteri är ju inte ett ånglok, de e mitt tänk.
Ett ånglok införskaffades, och för att det inte skulle bli för dyrt, köptes en byggsats från England.
Det blev rätt dyrt i alla fall, men mycket intressant och lärorikt.
Mässing och gjutna detaljer som först måste grundmålas och sedan röd eller svart färg, och färg som tål hög värme, för ett ånglok blir som bekant ganska varmt!
Två cylindrar med snäv passning. Lite knepigt att få ihop, men det var lättare än jag hade väntat mig. "Jag hade faktiskt Meccano när jag var liten", som en gubbe i den underbara tv-serien Macken, säger. Fullt av små plastpåsar med alla möjliga knepiga delar. Med en bra byggbeskrivning går det förhållandevis bra.
Hjulen och cylindrarna på plats.
Så börjar ett påfrestande jobb att få alla koppelstänger att röra sig i rätt takt med cylindrarna.
Så kommer turen till själva ångpannan. Den är provtryckt vid fabriken till det dubbla trycket. Ett flertal rör skall kopplas med små skruvnipplar, tätas osv. Säkerhetsventil, manometer och "dampfhahn", dvs. reglaget som styr mängden ånga ut till cylindrarna. Den styrs av ett R/C servo.
Ångpannan på plats. Snart kan man fylla på vatten och tända på. Här används butangas som finns i en liten tank vid sidan av ångpannan.
Den tredje delen av bygget är själva förarhytten. Även här en hel del småprylar som skall hitta sin rätta plats.
I förarhytten blir det ganska trångt till slut. Två servon, ett för fram/back och ett för hastigheten. Till höger, längst bak, syns gastanken med påfyllningsnippel ovanpå och reglage som man kommer åt med två små fingrar från baksidan.
Jag körde in loket på de två träklossarna som syns på bild ovan. Köksgolvet var en bra testplats. Jag behövde bara göra några mindre justeringar på koppelstängerna och så snurrade hjulen så fint.
En tidig test med loket gick via Krylbo. Lägg märke till lasten på den första gröna vagnen. En sten som tyngd och därbakom ligger R/C-mottagaren och batterier. Det blev för trångt i loket. Jag hade sedan gammalt en 4 kanals R/C anläggning som nu kom till användning igen. Efterhand inköptes en betydligt mindre mottagare som fick plats under förarhytten. Med ånglok på banan, slipper man ström i rälsen.
Några år senare tillkom fina elektriska lampor fram, samt flera små detaljer som ger ett betydligt skönare utseende. Dessutom monterades ett servo för att sänka "koppelhaken" så att man kan koppla av vagnar var som helst. En ångvissla är lite för stor på detta lilla lok och är ej monterad.
När jag senare började experimentera med min egen radiostyrda "lokdekoder", skaffade jag en tender till loket, och placerade mottagare och batterier under "kolhögen" i tendern.
När sedan bränslet tar slut och ångtrycket sjunker, så får man baxa hem loket till depån med hjälp av starka elektriska lok.
Ett stiligt emblem bör givetvis inte saknas. Man lägger märke till den feta kabelstammen som går till loket, signaler till servon samt lampbelysning och en givare för temperaturmätning på pannan. Här handlar det inte om 36ånie, utan strax över 100 grader.
Under "kolhögen" ligger processor, radio, servo och batteri.
En liten standard LCD display används för felsökning och test av programmet. Den får provisoriskt åka med fram och tillbaka för att fastställa att alla funktioner beter sig som önskat.
När sedan sista kvällståget passerar, kan man få en ganska vacker upplevelse.
