Modulbygget

påbörjades i slutet av förra seklet, det låter avlägset men 1998 är trots allt inte så långt tillbaka. Modulen bestämdes till ca 70 x 90 cm och är gjord i skala N. Dessutom ville jag bygga med Nm, dvs. smalspår. Under mina många resor i Schweiz på 80-talet, kunde man uppleva många gamla lok och vagnar. På 90-talet fick jag köpt flera underbara modeller i Nm, här nedan FO, Furka Oberalp. Inte helt billiga modeller, men när man upplevt dessa i verkligheten, så blir det sentimental nostalgi utav alltihop.

Här i jämförelse med normalspår N. Detta är en CIWL från Rivarrossi. De gjorde flera mycket fina Orientexpressvagnar (se Resor/Lok jag mött, restaurangvagnen är visserligen inget lok, men en Rivarrossivagn i naturlig storlek på stationen i Milano).

Jag hittade ett litet anläggningsförslag i 88 Gleisplanvorschläge från MIBA-förlaget, utav den kunnige mj-byggaren Rolf Knipper, undertitel Kleinst-Anlage auf vier ebenen.

Denna lilla anläggning var tänkt som H0e, men jag hade ju mina Nm modeller.

Först en stabil träram, sedan kör jag med en blandning av papp, träbitar, gipsbindor och papier-mâché. Det blir stabilt och väger ingenting (förutom träramen då). Rälsen är den vanliga Z-rälsen från antingen Märklin eller Peco. För att få smalspårskaraktär behöver man ändra på avståndet mellan syllarna.

Så ställer man upp lok och vagnar för att se hur det tar sig ut. Faller stenbroar som det finns så gott om i Schweiz. Jag bygger inte efter någon mall. Fritt skapande är mitt motto.

När jag började bygga denna modul, hade jag inget utrymme. Jag byggde det mesta av modulen i hallen! Trångt är bara förnamnet.

Kontaktledningar är en sån där sak som ser fint ut men som efterhand blir lite för bra.

Tunnelöppningen direkt efter bron, är inspirerad av Landwasserviadukten, från bro direkt in i bergväggen.

Den stora träplattan överst, gjordes löstagbar för att komma åt under. Det blir den lilla stationen Baden Böcklingen med antydan till stad som försvinner i bakgrunden. När jag började på denna modul så fanns en baktanke att bygga en modul till med en fortsättning. Men den blev aldrig av. Man kan säga att det kom en trädgårdsjärnväg emellan.

På den nedre plattan är ett sågverk inplanerat, med snurrande vattenhjul naturligtvis. Och då passar det bra att ha en liten "waldbahn" med diesellok och timmer vagnar. Till detta lilla diesellok fanns beskrivning på hur man "kör" loket med hjälp av en magnet på undersidan av plattan. Denna magnet drar man utefter rälsen med trissor och linor. Nu blev det lite jobbigt. Detta är överkurs i min lilla värld.

En sockerbit finns på plats i jämförande syfte!

Modulen blev färdig, åtminstone utseendemässigt. Inga kablar är dragna mer än spänning till rälsen. Sedan blev den undanstoppad, stod och samlade damm i många år. När jag nu har börjat i källaren, med att göra en större N-anläggning, så tänkte jag placera den fina gamla modulen i ena hörnet och bygga till den nyare anläggningen. Ibland kallas det för recycling. I alla de gamla husen hade jag byggt in små glödlampor, 16V och ca. 40 mA! Vilket slöseri. Men det fanns inget bättre då! Nu är jag inne på rumsbelysning, 5V och ca. 4 mA. Och i största utsträckning kan jag köra på äkta solström . När detta skrives är det dock regnig november, och solen "skiner" med sin frånvaro!

RhB krokodilen var det sista loket som gjordes av den lilla firman LOK14 i München.

Gamla 25-ploga datorkablar plockar man fram ur lådorna. Någon som kommer ihåg serie- och parallellportar till datorn? Blir fint att ansluta växlar och signaler.

Till höger en europakontakt med 2 x 32 anslutningar. Den sitter under stationsplattan, så att man kan lyfta upp den utan att hålla på att pilla med en massa lösa anslutningar.

Denna sida uppdaterad senast 2020-11-17 ungefär kl. 18:03