Apache
heter en gammal fin western från 1954 med Burt Lancaster. Vi lekte ju indianer och kobojsare på 50-talet. Den lilla storskogen alldeles intill bostadsområdet var perfekt för att gå på krigsstigen. Det fanns många stigar i vår skog. Man kunde tälja till pilbågar och pilar. Våra knallpulverpistoler kom flitigt till användning. Knallpulverrullar köpte man möjligen i Folke W. Bengtssons speceriaffär eller troligare i tobaksaffären på Radiotorget.
Jag fick nog inte se så många av de där gamla klassiska westerfilmerna från Hollywood, men på 60-talet kom Bröderna Cartwright på TV, och det var stort. Hjältar hela dagen.
Härom dagen råkade jag titta på SWR, Südwestdeutche Rundfunk, gratiskanal på min satellitmottagare, och där fick jag plötsligt se filmen. Det sämsta med tysk TV är att man dubbar alla utländska filmer, och hur kul e de att höra Burt Lancaster prata tyska. Men det är såna smällar man får ta. Nu på senare år har jag fått se många av de gamla westernklassikerna. När man bott i Tyskland några år, så är det inte hela världen att tvingas höra Gary Cooper snacka tyska.
Bild hämtad från Wikipedia, public domain
Efteråt plockade jag fram mina "Filmstjärnor" ur lådan och se där, två gamla sletna bilder från filmen. Väl tummade bilder som vandrat genom många barnahänder under flera år antagligen. Dessa gamla bilder med nummer och text i större fet stil, gällde som extra värdefulla, och man fick skiljas från både två och tre Lasse Lönndal eller Tarzan för att byta. Det var dåtidens hårdvaluta. Utan att vara någon samlare utav filmstjärnor, så känns det ändå lite småkul att plocka fram den gamla lådan som hittades uppe på vinden för några år sedan.
Vem kunde tänka sig att så där 60 år senare, få se filmen med hjälten, som man höll i handen och beundrade, utan att veta vem Burt Lancaster var?
