Matte hittade Stella i ett hyreshusområde i Solna hösten 1991, där Stella förtvivlat jagade gräshoppor för att få sig lite till livs. Ingen ville kännas vid henne. Hon var mycket mager, sårig, varig runt öronen och ful i pälsen. Det visade sig sen att hon led av öroninflammation och urinvägsinfektion och hade kraftiga maskangrepp. Dessutom var hon vettskrämd för människor, särskilt ungdomar, och andra katter...

Matte tyckte att Stella kunde få flytta in och i alla fall få lite mat och sova inne på natten. Så kunde hon vara ute på dagen när matte var på jobbet. Men redan första morgonen när det var tänkt att Stella skulle gå ut, blev hon hysterisk! Hon ville verkligen inte lämna lägenheten. Så Stella låg förnöjt och gonade sig i mattes säng och spann som en liten motor i tio dagar innan hon överhuvudtaget ville gå ut. Och matte som inte skulle ha någon katt egentligen...

Med lite mat och medicin och omvårdnad blev Stella snart frisk och välmående och efter ytterligare en tid var hon inte heller rädd för människor längre. Stella flyttade med matte flera gånger och fann sig väl tillrätta överallt. Hon hann bli bästa vän med Bella och därefter med Nelson. Och hon var mattes ögonsten...

Stella flyttade till de sällare jaktmarkerna i februari 2005 efter, hoppas vi, ett lyckligt liv med oss. Hon var då ungefär 20 år gammal...

Bondkatt och hittebarn