Vår resa till
Filippinerna
med våra barn, 1999

	Jeepney - Typiskt Filippinskt transportmedel

Denna resa företogs mellan Jan 15 and Mars 16, 1999. Sedan vi fick vårt första barn 1993, hade vi inte varit till Filippinerna, så min fru hade verkligen hemlängtan!

Resan Stockholm - Manila tog ungefär 20 timmar, men barnen kunde sova utan problem en stor del av tiden, och protesterade aldrig. ( Om man flyger 747-jumbo med barn, kan jag rekommendera de fyra sätena i mittraden !)  Själva resandet - med barn - var inget problem.  Problemen kom senare !

Efter två nätter i Manila, åkte vi till Norma's hemby. Det innebär 1 timma med flyg, 2 timmar med buss och slutligen 1 timma med båt. Det kanske inte låter så mycket, men i Filippinerna är det mer än ett fullt dagsverke ! Slutligen nådde vi vår destination: Brgy. Beta-Ug på ön Daram i Samar Sea, väster om Catbalogan.

Catbalogan - Letar efter en båt till Daram. Två vilsna barn i en totalt främmande miljö.	Byn Beta-Ug på ön Daram. 30 bambuhyddor på en strand.

I köket med min svåger (stående).	Mina barn med sin yngsta kusin.

I Beta-Ug bodde vi hos min svåger, i en hydda utan varken elektricitet, vatten eller toalett. Grisarna, som bodde under golvet, bidrog också till "atmosfären" !

Att bo så här kan vara svårt för en västerlänning, och vid det här laget hade vi alla dessutom börjat bli sjuka. Vi fick troligen någon infektion redan på planet till Filippinerna, så nu hostade vi och hade feber runt 39 grader. Den nya miljön var lite av en shock för barnen, och de reagerade med att vägra äta och dricka nästan helt. När ett barn blev bättre, fick det andra ännu en gång hög feber !

Det hade förmodligen varit bättre om vi först hade åkt till en bra badort, och där låtit barnen vänja sig vid klimatet och det nya landet steg för steg. Att inte vara förberedd på de här förhållandena, tror jag, kan få den enklaste infektion att bli allvarlig.

Läggdags i Beta-Ug. Min svågers fru med sina två barn och gäster.	En sjuk Michael vilar i en hemmagjord hängmatta.

Hur som helst, även om vi var dåliga, kunde vi fortfarande vara sociala emellanåt. Eftersom min svågers fru är skollärare i byn, måste vi givetvis besöka den lilla skolan. Vi hade också en massa besökare, som t.ex. min frus systrar - Leticia från Manila och Lolita från grannön.

Slakt och grillning av en gris, var en dags stora händelse. Grisen lastades sedan på en båt, och en massa släktingar samt byns hela befolkning åkte på pic-nic till en kyrkogård, för att besöka min frus döda föräldrar !!

Skolan i Beta-Ug. Min svågers fru undervisar klass 1-3.	Leticia och Lolita, min frus två systrar.

Båtresa med pic-nic. - Jag sitter mellan min svägerska (Lolita) och hennes man. Framför oss sitter min andra svägerska (Leticia).

Typiska Filippinska utriggare - "bankas". Vi lägger ut för pic-nic.	En ren strand, bara hundra meter från byn. Jag tar ett bad i bakgrunden.

Efter tio dagar i Beta-Ug, tyktes våra barn fortfarande inte vilja bli bättre. De blev bara svagare och svagare ! På ön fanns ingen hjälp att få, och sjukvården i Catbalogan hade vi provat några gånger tidigare, så den litade vi inte på. Närmaste "civilisation" fanns i Tacloban, vilket normalt betyder en stötig bussresa på över två timmar från Catbalogan. I vårt tillstånd, kändes inte heller det så lockande.

Vi fick då höra att min svåger skulle låna en större båt av sin syster och hennes man, och åka till Tacloban för att köpa en ny motor till sin egen båt. Vi packade snabbt våra saker och åkte över till systern på grannön, Zumarraga. Där hade vi en avskedsfest, och nästa morgon var vi klara att följa med båten till Tacloban.

Filippinsk Dusch. Min fru tvättar Michael på verandan.	Avskedsfest. Min fru dansar med sin svåger.

Båtresan tog lite över tre timmar, och vi steg i land bara ett kvarter från stadens bästa hotell. Det var fortfarande tidigt på eftermiddagen, men vi lade oss att sova direkt, och sov till nästa morgon.

Vi åkte sedan till Devine Word Hospital för att besöka en läkare. Jag och min fru fick bara antibiotika, men barnen blev inlagda direkt med lunginflammation. Det här sjukhuset går inte alls att jämföra med svensk standard. Min fru var tvungen att stanna med barnen dygnet runt för att hjälpa dem, och vilken mat de serverade ....! Hur som helst, dropp från Dextros-flaskor och en massa antibiotika gjorde dem starkare, och efter ett par dagar började de äta bananer och pommes frittes, som jag tog med till dem.

Divine Word Hospital. Sköterskorna radar upp sig.	Frukost-kaffet. Michael verkar inte alltför hungrig.

Vi stannade fyra dagar på sjukhuset. Räkningen slutade på 20.000 Pesos (=4.000 SEK), som senare återbetalades av vår försäkring. Men det kan ändå vara ett problem, när de inte tar plastkort, utan kräver kontanter! Efter ett dygn på hotellet, flög vi upp till Manila och bodde hos några svenska vänner. Ett fint hus, en swimming-pool och svensk mat under ett par dagar, fick oss alla att må bättre och barnen blev sig själva igen.

Resten av vår semester tillbringade vi på Bauang Beach i La Union. Det här stället kunde man komma till med buss på 4-5 timmar vid våra tidigare besök, men nu tog det över 7 timmar på grund av den ökande trafiken! Här är det lätt att leva, och man kan hyra en stuga för 250 P/day. Stranden är inte den vitaste, men den är ändlös och barnsäker. Och den är inte överfylld med turister !

Bauang Beach. Vi inspekterar fiskarnas fångst.	Filippinska vänner. Tom-Tom, Geobert och Michael.

Konsten att bli blöt - 1. Plaska i 29-gradigt vatten.	Konsten att bli blöt - 2. Duscha i ett tropiskt regn.

Det var förvånande att se att McDonalds hade invaderat Filippinerna också. Våra barn firade sina födelsedagar (4 resp. 6) där med ett "Happy Meal". En underlig grej: Här vill alla ha spagetti till sin hamburgare, så om man vill ha pommes frittes måste man vänta medan de gör iordning det !

Men allting har en ända ! Avresan gick problemfritt, och British Airways tog oss tillbaka till ett kallt och snöigt Sverige.

Födelsedag på McDonalds. Mer lek än mat.	Ninoy Aquino flygplats, Manila. Dags för hemresan.

Första Sidan | Data | Min Familj | Min Lotus | Filippinerna | Addison's