Artiklar om Estonia

© 1999 The Independent Fact Group

Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 24 januari 2000

Rubrik framsida:

Sahlin kritiseras i Estoniafrågan

Statsrådet Mona Sahlins uttalanden att den tyska expertgruppens rapport inte innehåller några nya uppgifter som föranleder nya undersökningar om varför Estonia sjönk är anmärkningsvärda, Sverige har ju skrivit under en FN-resolution som stadgar att varje undersökning om sjöolycka ska återupptas om nya fakta i fallet presenteras, skriver Johan Ridderstolpe och Björn Stenberg.

Estonia: Mona Sahlin bortser från nya fakta

Den 3:e januari kunde vi på Brännpunkt läsa en större artikel som refererade den tyska expertgruppens rapport som dagen före nyårsafton lämnats till Stockholms tingsrätt. Rapporten är en inlaga i de eventuella processer som skall föras mellan några anhöriga och rederierna som ägde MS Estonia. Förlorar rederierna har de i sin tur stämt varvet och hävdar därvid att Estonia sjönk p g a konstruktionsfel.
Den 4:e januari refereras i en SvD-artikel att Mona Sahlin sagt att expertgruppens rapport inte innehåller några nya uppgifter som föranleder nya undersökningar om varför Estonia sjönk. Att Sahlin direkt efter nyårshelgen kan uttala sig tvärsäkert är mer än uppseendeväckande då tyskarnas material är på närmare 6000 sidor.

Absurditeter

Samma dag, den 4 januari, avfärdar generaldirektören för Statens Haverikommission (SHK), Ann-Louise Eksborg, i Göteborgs-Posten (GP) expertgruppens slutsats att sprängladdningar detonerat vid fartygets ramp och visir som "absurditeter". Hon anger att den finska kriminalpolisen gjort tester av bogvisiret utan att hitta spår av sprängmedel, samt att svenska militära underrättelsetjänsten (MUST) ansåg att det inte gick att analysera de bilder som eventuellt visar odetonerade sprängladdningar på Estonias skrov.
Hon säger också att hon sedan 1997 inte sett någonting som tyder på att utredningen begått några misstag. Samtidigt anger hon att "Om man verkligen vill få fram nya fakta måste fartyget plockas upp" och medger därmed att det finns fakta om förlisningen som ej framkommit.
The Independent Fact Group (Faktagruppen) bildades i januari 1999 efter att haverikommissionens slutrapport, som Eksborg undertecknat, kommit ut på svenska. Faktagruppens syfte är att på ett strukturerat och metodiskt sätt bringa klarhet i de många frågor och spekulationer som uppstått kring katastrofen. Detta för att tillhandahålla politiker, media och allmänhet fakta i ärendet så att frågan åter förs upp på dagordningen.

Varför är en ny utredning viktig? Om haverikommissionens slutsatser och rekommendationer får kvarstå som den officiella förklaringen är det en katastrof för fortsatt sjösäkerhetsarbete. Under en stor internationell sjösäkerhetskonferens vid University of Strathclyde i Glasgow, "Design for Safety" i höstas, som vi deltog i, refererade branschens främsta företrädare från olika discipliner till Estonia i 25 av de 31 föredrag som hölls. Den sammanfattade slutsatsen från denna konferens var att branschen ansåg det vara av största vikt att hela sanningen om Estonia framkommer. Om branschens aktörer bygger sitt fortsatta sjösäkerhetsarbete på felaktiga grunder blir naturligtvis resultaten därefter.
Faktagruppens medlemmar har studerat ämnet mycket ingående och vi vill nedan i korthet beskriva problemkomplexet med några av de felaktigheter och misstag som haverikommissionen och ledande politiker begått.

Visiret kan inte slitas frammåt

Först några exempel som omöjliggör kommissionens slutsatser:

- Visiret är konstruerat för att ta upp alla möjliga sidkrafter innan sådana krafter påverkar lås och gångjärn!
Kommissionen konstaterar att alla sidkrafter som kan förekomma upptas av konstruktionen och ej av lås och gångjärn. Därefter bortser man ifrån just konstruktionens mothållande verkan och fastslår att lås och gångjärn brutits av p g a våginducerade sidkrafter. Kommissionen "glömmer" dessutom ytterligare två stora stödytor i visirets bakkant som även de effektivt tar upp sidkrafter.
- Vågkrafter mot visiret kan inte slita visiret framåt!
Kommissionen anger att vågkrafter snett mot bogen slet visiret framåt och bevisar detta bakvänt med att det är rampskottets mothållande kraft, d v s reaktionskraften, som sliter visiret framåt genom balkar och däcksplåt. I deras scenario finns inga fysikaliskt möjliga framåtriktade krafter annat än de som uppstått från eventuellt vatten inuti och ovanpå visiret samt de accelerationskrafter som uppstår då fartyget gungar i vågorna. Dessa krafter konstaterar man dock helt riktigt var marginella.
- Bogrampen var aldrig nerfälld under olyckan!
Kommissionen anger tvärtom att rampen varit nerfälld, att ramplås är uppslitna och att rampens "skydds"-vajrar är avdragna. Bilder från kommissionens eget arkiv visar med all önskvärd tydlighet att vare sig lås, vajrar eller vajerfästen är skadade. Att rampens räcken dessutom ligger avskurna på botten bredvid vraket bevisar att rampen aldrig kan ha varit öppen under sjunkningsförloppet och därmed har vatten endast marginellt kunnat komma in på bildäck via rampen. Kommissionen nämner inte med ett ord räckena eller den mothållande verkan räckena haft.
- I Kommissionens arkiv finns ett stort antal dokumenterade men inte analyserade skador på och inuti fartyget. Däribland bevisen för ett större hål i skrovet på styrbords främre sida, stora skador på babords bryggvinge, stora skador på babords undersida av bulben samt stora skador på babords aktre däck 7 och 8. Var och en med trolig betydelse i olyckan. Kommissionen hävdar att inga andra skador än de som rör visir och rampområdet finns på fartyget.
- Estonias avgångstid, hastigheter, kurser och tid för slagsidan är inte verifierade! Om man på ett sjökort plottar hennes resa, enligt Kommissionens angivelser, måste hon ha gjort ett hopp på ca fem sjömil västerut för att komma fram till platsen där hon ligger. Bogvisiret måste ha flugit ytterligare en sjömil.

Haverikommissionens rapport och material innehållervidare cencur och förfalskningar:
- Vitala slutsatser i beställda och levererade expertutredningar (Huss och Kalmar sjöbefälsskola) har ändrats i slutrapporten för att kunna bekräfta Kommissionens scenario.
- Kommissionen använder selektivt vittnen som radikalt ändrat sina vittnesmål som huvudvittnen.
- Vittnesmål har ändrats och censurerats bl a genom att utskrifter från bandupptagningar sammanfattar bandupptagningarnas vitala delar med en rad.
- I rapportens supplement finns ett tryckt definitivt passagerarsäkerhetscertifikat som Estonia aldrig hade. Hon seglade, som Estonia, aldrig under annat än provisoriska sådana certifikat.
- Ett i rapporten angivet protokoll från en officiell kontroll på fartyget timmarna före hennes sista resa har förfalskats. Svenska och estniska sjöfartsinspektörer fann ett stort antal fel som enligt internationell sjörätt skulle kvarhållit Estonia i hamn då hon inte var sjövärdig. Förfalskningen har tryckts i rapportens supplement för att styrka att Estonia var sjövärdig då hon avseglade från Tallinn.
- De videokopior som man efter beställning à 600 kr styck får från haverikommissionen är på ett flertal ställen klippta och censurerade även om några kroppar omöjligt kan ha befunnit sig på de filmade ytorna (klippen sägs ha gjorts för att bilder på lik inte skall hamna i medierna).
- SHK's videofilmer, som redigerats av Försvarsmedia, har en medvetet pålagd störsignal som allvarligt försämrar bildkvaliteten på de kopior man får köpa. Denna definierade störsignal har vi låtit ta bort hos ett professionellt videolab och därefter har vi digitaliserat valda bilder för analys.

Inte begripit

Om Eksborg i GP är rätt citerad, att MUST inte kunde analysera filmerna, har hon antingen inte begripit eller så far hon medvetet med osanning. Eksborg lade, efter påstötning från oss att anlita två av varandra oberoende utredare, den 22 februari 1999 en beställning (SHK dnr A 04/99) hos MUST att utvärdera videofilmerna med specifikt angivande av att SHK skulle belastas kostnaderna.
MUST svarade att bristande kvalitet i filmmaterialet skulle leda till flera manveckors arbete och att deras preliminära bedömning var att det var osannolikt att resultatet skulle bli tillräckligt bra. MUST försökte alltså inte utvärdera bilderna trots en entydig beställning. Med det lät sig SHK's generaldirektör nöja. Om Sveriges militära underrättelsetjänst hör av sig till oss instruerar vi dem gärna hur man går till väga.
I den tyska expertgruppens rapport fastslår den internationellt erkända sprängämnesexperten Brian Braidwood att Estonias visir och ramp uppvisar ett flertal skador som endast kan ha uppkommit genom sprängning (vad som däremot inte fastslås är huruvida sprängning skett före, under eller efter olyckstillfället).
I den finska kriminalpolisens rapport, som Eksborg hänsvisar till, framkommer att man endast letat efter rester av "explosiva ämnen för bergsprängning avsedda för civilbruk eller de vanligaste militära explosiva ämnena". Detta svar, och att finnarna valt undersökningsmetoder som inte entydigt utesluter sprängning gör att Eksborgs slutsats inte håller. Eksborgs slutsats i GP är, precis som så många slutsatser i slutrapporten, inte genomtänkt.

Ny utredning

Sverige är enligt internationell rätt skyldiga att återuppta en Estoniautredning. De flesta av denna artikels fakta har, med bevis, presenterats för Mona Sahlin och andra ledande politiker. Detta inkluderar det faktum att Sverige, Finland och Estland i november 1997 skrev under den FN-resolution (IMO 849 2.0) som stadgar att varje undersökning om sjöolycka skall återupptas om nya fakta i fallet presenteras som väsentligen kan ändra dragna slutsatser om orsaker till olyckan, olycksförloppet eller de rekommendationer som tidigare utredningar givit till förebyggande åtgärder. Allt, förstås, för att undvika nya liknande katastrofer.
Vi vet, till skillnad från Eksborg, att en bärgning av vraket inte är nödvändig för att en gång för alla fastslå orsaken till olyckan. Kunskap, metod, internationellt kontaktnät och personella resurser finns.
Om landets ledande politiker anser sig kunna bryta mot lagen får finansieringen ordnas från annat håll. Detta för att Sverige ska kunna hålla vad landet lovat det internationella samfundet, sjönäringens ombordanställda och framförallt, varje enskild passagerare ute på havet.

Björn Stenberg och Johan Ridderstolpe
företrädare för The Independent Fact Group