Napoleon Bonaparte föddes på Korsika i en lågadlig familj 1769. Ön hade blivit fransk så sent som 1768. Tack vare att revolutionen avskaffade högadelns ensamrätt till de högre officersgraderna kunde Napoleon snabbt avancera till general under jakobinerna.

Norditalien

Napoleons korsikanska bakgrund meriterade honom till befälet över den franska armé som understödjer de Norditalienska staternas kamp mot Österrike. Napoleon var segerrik och hans armé tvingade Österrike att erkänna de nya Norditalienska republikerna Cisalpinska republiken och Liguriska republiken. Napoleon drev kriget vidare, gick med sina trupper över Alperna och framtvingade freden i Campo Formio 1797, i vilken Österrike överlämnade Belgien till Frankrike.

Egypten

Nästa uppdrag för Napoleon blev att erövra Egypten för att därigenom låta Frankrike ta ett steg mot det Indien man krigat med England om och förlorat i sjuårskriget. Med sig till Egypten hade Napoleon, förutom sin armé, en stab vetenskapsmän. Efter fransmännens seger kunde de medföljande lärda förundras över de spår av den antika kultur de mötte. Fransmannen Champollion blev också den som några decennier senare lyckades tolka de forntida egyptiernas skrivtecken hieroglyferna.

Trots fransmännens framgångar var företaget en återvändsgränd och Napoleons krafter behövdes på närmare håll. Jagad av hela den engelska flottan lyckades han ta sig tillbaka till Frankrike, där han på allvar griper in i storpolitiken.

Brumairekuppen

I månaden Brumaire (november) genomförde han en statskupp i nationalförsamlingen. Han utsåg sig själv till förste konsul och biträddes av två vicekonsuler. I efterhand lät Napoleon genomföra en folkomröstning om sin nya ställning och tre miljoner fransmän röstade för och endast 1.500 mot. Det allmänna önskemålet var att lugn och ordning skulle återinföras och man trodde att Napoleon var den rätte mannen att lyckas med det.

Inrikespolitik

Napoleon tog sig också an uppgiften att organisera sitt rike. Han skapade en hierarkisk styrelseorganisation: i spetsen för varje departement  var en prefekt, distrikten leddes av underprefekter och varje kommun styrdes av sin mär. Dessa ämbetsmän rekryterades från alla stånden, jämlikhetstanken från revolutionen fick leva kvar. Vidare lät han bygga ut vägnätet och införde en enhetlig lagstiftning i hela landet vilande på revolutionens principer om likhet inför lagen. För att höja kunskapsnivån i landet lät han inrätta internatskolor, lycéer.

1802 utlyser Napoleon en folkomröstning som utser honom till konsul på livstid. För att kontrollera oppositionen inför han en polisstat. Napoleon var varm katolik och han försonar staten med kyrkan, under revolutionens radikalaste skede hade ju religionen avskaffats, och kröns av påven i Notre Dame 2 december 1804 till kejsare.

Austerlitz

Under de år som det tar att genomföra dessa förändringar av organisation och styrelseskick fortgick Frankrikes krig mot koalitionen med endast ett kortare uppehåll.  I den tredje koalitionen mot Frankrike ingick England, Ryssland, Österrike samt Sverige, som då styrdes av Gustav IV Adolf.

Napoleon vände sig mot Österrike och marscherade in i Wien i november 1805. Kejsar Frans flydde till tsar Alexanders härläger och de båda kejsarna beslutade sig för att låta sina arméer samverka mot Napoleons. Slaget stod vid Austerlitz och har kallats trekejsarslaget eftersom tre kejsare deltog.  Napoleons seger blev förkrossande och tvingade  Alexander att fly hals över huvud genom Ungern och Frans att skriva under en fred med tunga villkor. Som en följd bildas en rad nya stater. Några av dem är:

Europa som familjeföretag

Kontinentalblockaden

Napoleon såg hellre Alexander på sin sida än vann mark från honom och Frankrike slöt därför förbund med Ryssland. Avsikten var ytterst att betvinga England, den enda nation som hittills stått emot Frankrike. Kunde Napoleon svälta sin svåraste motståndare genom att spärra Europas hamnar kunde man kanske tvinga fram en gynnsam fred.

1805 hade Napoleon fått sitt sjöslag mot huvudfienden. Det stod vid Trafalgar och den franska flottan hade förstärkning av den spanska. Englands amiral Nelson stupade visserligen men trots det segrade hans flotta och någon landstigning kunde inte ske.

Sedan Danmark-Norge tvingats in på Frankrikes sida kontrollerade Napoleon och Alexander hela Europas Atlantkust, enda undantaget var Portugal, vars hamnar ännu var öppna för engelska skepp. Napoleon skickade nu en här till Portugal och regenten flydde till Brasilien, landets stora koloni i Sydamerika.

Samtidigt pågick en tvist mellan Spaniens kung och hans son om kronan. Det hela slutade med att båda avstod till förmån för Napoleon. Denne tillsatte i det läget sin bror Joseph, som ju redan var kung över Neapel-Sicilien. Till den posten utsåg han i stället sin svåger Murat. Genom sin bror såg Napoleon till att Spanien fick en ny statsförfattning, inspirerad av den franska. Adelns och prästerskapets privilegier inskränktes kraftigt och inkvisitionen avskaffades. I Spanien mötte fransmännen emellertid ett nytt motstånd i form av gerillakrigföring, understött av britterna.

Också i Portugal blev motståndet hårt. Den engelske generalen Wellington landsteg med trupper och lyckades efter framgångsrika strider erövra landet och tränga in i Spanien.

Kontinentalblockaden tärde inte bara på det land som utsattes för den utan även övriga nationer led på sikt hårt. Inte minst en så utpräglad handelsnation som Holland kom till ekonomisk skada och Ludvig protesterade mot blockaden och när hans protester inte vann gehör hos brodern la han ner sin krona. Napoleon införlivade då Holland med Frankrike med argumentet att riket i själva verket endast var en uppslamning av franska floder.

Som synes ville Napoleon hålla så mycket av Europa som möjligt inom familjen. Även framtiden försökte han råda över genom att skaffa sig en manlig arvinge. Eftersom den kvinna han levt ihop med sedan ungdomen, Josephine, inte lyckats ge honom en sådan skilde han sig från henne och gifte sig i stället med Marie-Louise av Habsburg och det äktenskapet skänkte honom omsider en son, som utropades till kung av Rom.

Mot Ryssland

På sikt tröttnade tsar Alexander på kontinentalblockaden, eftersom han tyckte att Ryssland förlorade mer än det vann. Då Napoleon märkte att engelska varor läckte in beslöt han sig för att erövra Ryssland, så att Frankrike även fick kontroll över de ryska hamnarna. Med en armé på 6000.000 man tågade han mot Moskva. Den ryske överbefälhavaren Kutusov valde den brända jordens taktik, i stället för att möta de franska trupperna på slagfältet lät han sina styrkor retirera och samtidigt bränna marken så att inget ätbart blev kvar till fienden. Ett stort problem genom historien för stridförande trupper har varit att föda sig. Allt som behövs under långa fälttåg kan inte medföras, kriget måste i stor utsträckning föda sig självt, dvs trupperna får förlita sig till plundring där de drar fram.

Först vid Borodino tvingades Kutusov till drabbning. Slaget blev ett av de blodigaste i världshistorien med 80.000 tusen döda och sårade, av dem var 50.000 ryssar. Napoleon segrade igen, men denna gång med större möda än tidigare. Efter slaget väntade sig Napoleon en fredstrevare från Alexander, men ingen kom. Ryssarna fortsatte endast retirera och Napoleon följde tveksam efter. Den 15 september 1812 höll han sitt intåg i Moskva. Tsaren hade emellertid redan lämnat staden och Napoleons soldater tvingades snart rädda vad de kunde av nödvändiga byggnader, eftersom ryssarna satte staden i brand för att försvåra för fransmännen att hålla läger där. Moskva brann i sex dygn och 5/6 förstördes. Nu inträffade en av de få situationer under Napoleons karriär, då han inte visste vad han skulle göra. Fransmännen var inte rustade för vinterkrig, de hade endast sina sommaruniformer med sig eftersom Napoleon hade väntat sig sedvanlig snabb framgång. Men utan fred hade heller inget uppnåtts, skulle fransmännen vända om skulle ryssarna endast återta förlorat territorium. Napoleon höll ut till den 18 oktober, då tvingade honom den tidiga vintern att bryta upp och börja återtåget.

Marschen blev en plåga. De franska soldaterna led svårt av den stränga kölden och hela tiden lurade Kutusovs trupper som hungriga vargar i bakhasorna. Då fransmännen tog sig över floden Beresina slog Kutosov till. En flodövergång är alltid en mycket sårbar manöver för en armé och detta utnyttjade den sluge och uthållige ryske fältmarskalken och han lyckades tillfoga den franska armén förödande förluster, endast spillror av den en gång så stolta armén nådde Polen.

Napoleon skyndade i hemlighet före till Paris och nådde sin huvudstad så snabbt att han föregick ryktet och själv kunde lägga fram den version som passade honom bäst. Redan följande dag började han samla ihop en ny armé och när han är färdig kan han ställa upp med 1,5 miljoner man.

Leipzig

Många av Napoleons segrar kan åtminstone delvis förklaras med moralen inom arméerna. Medan fransmännen hyste stark fosterlandskänsla och var stolta över sina nyvunna rättigheter hade motståndarländernas soldater en annan inställning. Som undersåtar i stater där privilegierna för adel och prästerskap var kvar kände de inte samma solidaritet med fosterlandet som fransmännen. Efter Preussens stora förluster hade situationen i landet emellertid blivit en annan. Ståndsskillnaderna hade avskaffats och allmän värnplikt införts och nu kände soldaterna att de slogs för sin frihet när de mötte Napoleons nya armé. Preussen anslöt sig nu på Alexanders sida medan Österrike tvekade, Napoleon hade ju genom sitt giftermål blivit kejsarens svärson. I stället skickade den österrikiske ministern Metternich en fredstrevare men Napoleon förkastar den. I detta läge kände sig Österrike tvunget att ansluta sig till de allierade, som också kunde räkna Sverige på sin sida. Den nye svenske tronföljaren Jean Baptiste Bernadotte, tidigare en av Napoleons marskalkar och väl förtrogen med fransmännens stridskonst, ledde själv en av flyglarna i det avgörande slaget vid Leipzig i oktober 1813.

Slaget vid Leipzig blev det första regelrätta slag Napoleon förlorade, hans första förlust kom vid Beresina men då var hans här stadd på reträtt och i en svår situation, nu besegrades han i ett öppet fältslag. Konsekvenserna blev omvälvande: Alla lydstater föll som korthus och Napoleon tvingades underteckna en tronavsägelse och tillerkändes furstendömet Elba med en livvakt på 1200 man.

Waterloo

Fredskonferensen hölls i Wien men ministrarna blev snart oense om hur Europas gränser skulle dras och nytt krig hotade att bryta ut. Mitt i detta tumult avbröts man tidigt på morgonen av rapporter om Napoleons återkomst. Den avsatte kejsaren hade lämnat Elba med sin livvakt och landstigit på fransk jord. Den franske kungen Ludvig XVIII, bror till den avrättade Ludvig XVI, skickade en av Napoleons marskalkar mot upprorsmakaren men när fransmännen mötte sin forna kejsare gick de över till hans sida och med en växande styrka närmade sig Napoleon huvudstaden. Ludvig valde att fly hellre än att illa fäkta och Napoleon kunde ohotad tåga in i huvudstaden och hyllas av folkmassornas ovationer.

Denna gång erbjöd Napoleon alliansen fred men nu vägrade den. Det avgörande slaget kom att stå utanför den lilla Belgiska byn Waterloo. Mot sig hade Napoleon två arméer. Den ena leddes av Wellington, som hade valt att förskansa sig överst på en kulle, så han skulle kunna slåss i nedåtlut. Den andra anfördes av veteranen Blücher och hans preussare. Napoleon vände sig först mot preussarna och lyckades kasta dem tillbaka. Därefter tog han sig an Wellington. striden blir jämn och båda trupperna behövde och kunde hoppas på understöd. Ett dammoln skymtade vid horisonten och det visade sig vara Blücher som fått ordning på sin trupp och lyckats förmå den att vända tillbaka. Mot denna övermakt förmådde fransmännen ingenting och Napoleon förlorade ohjälpligt. Han avsade sig kronan och försökte fly till Amerika, men engelska flottan blockerade franska kusten. Napoleon valde då att överlämna sig till engelsmännen och dessa placerade honom som krigsfånge på den lilla ön S:t Helena, där han tillbringade återstoden av sitt liv med att skriva sina memoarer, i vilka han rättfärdigar alla sina krig, och med att föra fåfänga krig mot råttorna.

Tillbaka till Tillbaka till Komvux Gotland