|
Premisser och teser
När man argumenterar för något hävdar man en åsikt, som man ger skäl för.
Argumentationen består alltid av:
 | tes
som är vad man hävdar
en argumentering kan rymma flera teser
|
| argument
som är skälen för tesen |
Ofta använder man orden argument och premiss
synonymt. Ibland skiljer man dem åt. I så fall betyder premiss skäl för
argumentet. I denna framställning görs ingen konsekvent skillnad mellan
argument och premiss.
Låt oss titta på ett mycket enkelt exempel:
"Eftersom det regnar ute nu, bör du sätta på dig regnkläder".
Denna enda mening är ett exempel på en kort argumentation.
Den rymmer en tes och ett argument
| tes:
du bör sätta på dig regnkläder
|
| argument:
det regnar ute |
Satsen: "det regnar ute" är ett skäl för uppmaningen:
"du
bör sätta på dig regnkläder".
Satser med premisser inleds ofta med
"eftersom",
satser med teser eller slutsatser med "därför".
Stryker du ""eftersom" i satsen ovan krävs för förståelse
att
du sätter in "därför" framför bör-satsen.
Alltså:
| Eftersom det regnar ute (så) bör du sätta på dig
regnkläder. |
| Det regnar ute (så) därför bör du sätta på dig
regnkläder. |
I regel är argumentationer betydligt mer komplicerade,
men grundprincipen är alltså
att de är uppbyggda av teser och argument.
Ett filosofiskt resonemang
kan innehålla argumentationer
och du ska själv under denna kurs utföra sådana
resonemang i skriftlig form
och skicka till din handledare.
Ett filosofiskt resonemang
prövar gärna alla möjliga uppfattningar,
försöker föreställa sig motsatsen till
tesen.
En sådan motsats kallas antites.
Antitesen till tesen
"du
bör sätta på dig regnkläder" är
"du bör inte
sätta på dig regnkläder".
En argumentering är beroende av sina argument.
En argumentering bör
vara hållbar och för att så ska vara fallet krävs att:
| premisserna är sanna
rena lögner ska naturligtvis undvikas
men också dåligt underbyggda argument
|
| resonemanget inte går i cirkel
vilket innebär att argumentet finns redan i tesen.
Följande resonemang går i cirkel:
- Jag har inte tappat min kondition
eftersom jag sprungit en halvmil i skogen på 20 minuter.
- Hur vet du att du sprungit en halv mil?
- Jo rundan tog tjugo minuter att springa. |
| premisserna ska vara relevanta
de ska ha med tesen att göra.
När det gäller argumentationen om regnkläder,
så förutsätter den att det är en fördel att undvika att bli blöt.
Om du befinner dig på en mycket varm plats
och du dessutom är mycket svettig
och om regnet är kortvarigt och inte särskilt kallt
och om du har ombyteskläder till hands,
så kanske det är skönt att vistas i regnet utan regnkläder.
Då är argumentationen inte relevant.
Ännu tydligare gäller detta om du är på väg in i duschen. |
Felslut
Just brott mot relevanskravet är vanligt.
Här några vanliga fall samt andra exempel
på felaktig argumentation
hämtade från Max Shulmans utmärkta novell Kärleken
är ett felslut:
| Obegränsad generalisering:
Motion är nyttigt. Därför borde alla motionera.
Generaliseringen måste begränsas
eftersom motion inte är nyttigt om man t ex har halsfluss.
Begränsningen sker lättast genom ord som vanligtvis eller för de flesta.
|
| Förhastad generalisering:
Du kan inte tala franska. Jag kan inte tala franska. Petey Bellows kan inte
tala franska. Därför måste jag dra slutsatsen att ingen vid University of Minnesota kan
tala franska.
Generaliseringen är förhastad eftersom underlaget är för litet (premisserna för
få) - det räcker ju med att en enda person vid University of Minnesota kan tala franska
för att slutsatsen ska vara falsk.
|
| Logiskt felslut
Vi tar inte med oss Bill på utflykten. Varje gång vi tar med oss honom
regnar det.
Felslutet ligger i att Bill inte kan påverka vädret,
eller mer filosofiskt
uttryckt:
Det råder ingen kausalitet mellan Bills närvaro och väderleken.
|
| Oförenliga premisser
- Om Gud kan göra vad som helst, kan han då göra en sten så tung att han
inte förmår lyfta den?
- Naturligtvis, svarade hon snabbt.
- Men om han kan göra vad som helst så kan han lyfta stenen, påpekade jag.
- Just det, sa hon eftertänksamt. Ja, då kan han väl inte göra stenen.
- Men han kan göra vad som helst, påminde jag henne.
|
| Känsloargument
En man söker ett jobb. När arbetsgivaren frågar honom vad han har för
meriter svarar han att han har hustru och sex barn hemma. Hustrun är svårt
invalidiserad, barnen har ingenting att äta, inga kläder, inga skor, det finns inga
sängar i huset, inget kol i källaren och vintern är på väg.
Allt detta är beklagligt men har inget att göra med mannens lämplighet för
arbetet.
|
| Hypoteser som strider mot fakta
Om madame Curie inte hade råkat lägga en fotografisk plåt i en
skrivbordslåda tillsammans med en bit pechblände så hade världen i dag inte vetat
något om radium.
Resonemanget vilar på en tänkt tillfällighet,
andra tänkta tillfälligheter
skulle också kunna tänkas leda till kunskaper om radium. Orsakssammanhanget
(kausaliteten) är också mycket förenklad.
Resonemanget hänvisar till något som skulle
kunna kallas en slumphändelse.
|
| Förgiftning av källan
Två män debatterar med varandra. Den förste reser sig och säger:
"Min motståndare är en notorisk lögnare. Man kan inte tro ett ord av det han
kommer att säga". |
Vill du läsa novellen, så finns den i En samling noveller, Esselte Studium.
Läs om den sats du just nu läst! Om du tänker efter,
så finner du nog att den inte är
riktigt logiskt korrekt.
Att novellen finns just i den omnämnda novellsamlingen
är inte
något som beror på om du vill läsa den eller inte,
den finns eller finns inte där
oavsett hur du tänker om att läsa den.
Det är viktigt att ha klart för sig vad som
hänger ihop med vad, när man argumenterar.
Definitioner
Något annat som är viktigt är, att man noga redogör för hur man använder sina ord
och vad man menar med sina begrepp. Det gör man med hjälp av definitioner. Några
vanliga definitioner är:
Definitioner kan lida av några fel, de kan vara:
| för trånga
ex: trianglar är likbenta tresidiga geometriska figurer.
Den definitionen utesluter felaktigt alla olikbenta trianglar
|
| för vida
ex: kvadrater är rätvinkliga fyrsidiga figurer.
Den definitionen är felaktig eftersom den inkluderar rektanglar,
och inte också framhöll att kvadrater dessutom måste vara liksidiga,
alltså kvadrater är liksidiga, rätvinkliga fyrhörningar. |
Deskriptiv och
emotiv mening
I avsnittet språkfilosofi skilde
vi mellan mening och referens. Nu ska vi skilja mellan två typer
av mening:
| deskriptiv mening = den värdeneutrala meningen |
| emotiv mening = meningens värdeladdning |
Ordet "snål" har en annan värdeladdning än "ekonomisk"
men de rymmer båda ett deskriptivt element, som gör att de skiljer sig
från "slösaktig" eller "givmild".
Med hjälp av den emotiva meningen kan jag värdeböja ord:
| jag är ekonomisk men min fru är snål. |
"Ekonomisk" är ett plusladdat ord medan "snål"
är ett minusladdat.
Skall man söka ett oladdat (neutralt) värde för
dessa båda ord
så blir det kanske "förhållningssätt till utgifter".
Anstränger du dig finner du säkert många exempel på hur man kan värdeböja ord,
dvs..
använda ord för samma företeelse men med olika laddning.
Den deskriptiva och den emotiva meningen
samspelar inom varje ord.
Värdeladdningen bestäms av kulturen och är alltså socialt betingad.
Ett ord som "generös" är plusladdat, den emotiva meningen är alltså
fastslagen,
men den deskriptiva obestämd. Exakt var gränsen går mellan generös och ekonomisk
är omöjligt att fastslå och är ytterst beroende på ekonomiska förutsättningar
och förväntningar hos dem som använder uttrycken.
Filosofen Aristoteles definierade "mod" som medelvägen mellan "feghet" och
dumdristighet". Men när blir en modig handling dumdristig?
Ibland talar man också om en tredje slags mening, nämligen
evokativ och avser då att ord kan verka påverkande på andra. Ett uttryck har
evokativ mening om det väcker känslor hos mottagaren, så att han påverkas att
tycka något han inte har tyckt innan han hör ordet.
I Språk och påverkan av Jan Andersson och Mats
Furberg (Bokförlaget Aldus/Bonniers) finns följande exempel:
| Bör vi bygga en fritidslokal åt sjömän? |
| Bör vi bygga en fritidslokal åt sjöbusar? |
| Bör vi bygga en fritidslokal åt havets arbetare? |
Här fastslås att de kursiverade orden har samma
deskriptiva mening, de betecknar alla samma kategori personer, men de
skiljer sig åt när det gäller den emotiva meningen.
Författarna till den utmärkta (plusord) boken menar att den deskriptiva
meningen är "tjudrad ".
Omvänt kan den emotiva meningen vara "tjudrad" och den
deskriptiva "friströvande", som i exemplet med "mod". "Mod" har en "tjudrad"
emotiv mening (plusord) men olika människor lägger olika innebörd i begreppet,
den deskriptiva meningen är "friströvande".
Semantikern S. I. Hayakawa kallade
| plusord för spinnord |
| minusord för morrord |
Om en framställning rymmer värdeladdade ord sägs den vara subjektiv
och uttrycka sändarens uppfattning.
Sändare brukar man kalla den som
säger något eller skriver en text,
själva texten eller framställningen kallas budskapet
och den budskapet riktas till mottagaren.
Jag är således denna texts
sändare, texten budskapet och du mottagaren.
Ord som avslöjar sändarens inställning
till budskapet kallas aspektmarkörer.
Letar du i denna distanskurs
finner du nog några aspektmarkörer,
som visar vad jag tycker om ämnet filosofi.
Kraven på en text av detta slag, alltså en sakprosatext,
är annars att den ska vara värdeneutral,
alltså inte rymma aspektmarkörer, den ska vara så objektiv som
möjligt.
Besläktade med aspektmarkörer är perspektivmarkörer,
vilka avslöjar sändarens urval.
Om en lyrikantologi för gymnasieskolan
nästan
bara rymmer manliga poeter från vår egen tid,
så kan man tala om en tydlig
perspektivmarkör.
Den som gjort urvalet föredrar manliga poeter.
Alltså:
| aspektmarkörer
avslöjar sändarens inställning
är antingen plus- eller minusladdade
Ibland används följande upplysande beteckning:
 | plusladdade ord = spinnord |
| minusladdade ord = morrord
|
|
| perspektivmarkörer
avslöjar sändarens faktaurval |
Betraktar man alltså en text strängt finner man att den
aldrig kan vara helt objektiv.
Om man lyckas med att undvika värdeladdade ord (går det?), så måste man ändå
göra ett faktaurval. Man kan inte ha med alla fakta i en framställning,
man måste göra ett urval.
I valrörelsen 2006 så har förslaget om en obligatorisk kanon
när det gäller litteraturundervisningen på gymnasieskolan väckts. Tanken är att
de svenska gymnasisterna ska få kunskap om sådan litteratur som anses
grundläggande för vårt sätt att leva och växa till mogna människor. Men hur
bestämmer man en sådan kanon? Några måste göra det, och det urval dessa gör är
ju färgade av just dessa människors uppfattning om viktig litteratur.
I denna bemärkelse är inte heller denna kurs i filosofi som
du nu läser objektiv. Den grundar sig på ett urval av frågeställningar och
filosofer som just jag har gjort. Jämför du med andra kurser, sådana de framstår
i olika filosofiska läroböcker, så finner du stora likheter, den rättar sig
efter en kanon som redan kan sägas ha formats. Men denna kanon skulle kunna se
annorlunda ut. Och den är otvetydigt manlig i den bemärkelsen att det nästan
bara förekommer manliga filosofer i den.
Två slag av slutledningar:
Vi tänker oss ett resonemang med följande premisser:
| Alla däggdjur föder levande ungar. |
| Alla valar är däggdjur. |
Den ofrånkomliga slutsatsen angående hur valar förökar sig måste bli:
| Alla valar föder levande ungar. |
Något annat är logiskt omöjligt om de båda premisserna är sanna.
Vi tänker oss nu ett annat resonemang med följande premiss:
| Alla korpar jag har sett har varit svarta. |
Ur denna premiss drar jag slutsatsen:
| Alla korpar är svarta. |
Hur är det med denna slutsats?
Är den av samma bindande karaktär som den förra,
dvs.
måste den vara sann om premissen är sann?
Nej, även om jag har träffat på många
korpar
kan det finnas korpar jag inte träffat på som har en annan färg.
Vi ska tala mer
om dessa två slutledningssätt närmast i avsnittet kunskapsteori
men också i andra
sammanhang.
Nu behövdes de bara för att göra bilden av hur en argumentering ser ut
lite
mer fullständig. Jag sammanfattar dessa två slutledningssätt:
| Deduktion
som är logiskt bindande
dvs. om premisserna är sanna så måste slutledningen vara sann.
ex:
| Premiss 1. |
Alla däggdjur föder levande ungar. |
| Premiss 2. |
Alla valar är däggdjur. |
| Slutsats: |
Alla valar föder levande ungar. |
|
| Induktion
som är erfarenhetsgrundad
och från enskilda iakttagelser drar slutsatser om det allmänna.
Dessa slutsatser är endast mer eller mindre troliga.
ex:
| Premiss |
Alla korpar jag har sett har varit svarta. |
| Slutsats |
Alla korpar är svarta. |
|
Talsituationen
Talsituationen är ett centralt begrepp i all
argumentationsanalys. Jag har mest ingående berört den i samband med
resonemanget om talhandling. Jag sammanfattar
därför några tankar om denna. I talsituationen ingår:
| budskapet (vars utsägande är den lokutionära
handlingen) |
| sändaren (vars avsikter är den illokutionära
handlingen) |
| mottagaren (vars reaktion är den perlokutionära
handlingen) |
I all fungerande kommunikation ingås så att säga ett
underförstått kontrakt,
som just är förutsättningen för att kommunikationen ska kunna fungera.
Ett filosofiskt sätt att säga detta är att detta kontrakt är det nödvändiga
villkoret
för all kommunikation. Det är med termer från Språk och påverkan följande
principer:
| principen om avsändarens vederhäftighet
som innebär att det ligger något i det som sändaren säger.
Trodde du inte att jag menade väl och kunde något om filosofi,
skulle du inte bry dig om att försöka följa denna kurs.
Sedan är det en annan sak att vara medveten om att vi ständigt utsätts för
påverkan av de olika sändare som kommunicerar med oss.
Det är just argumentationsanalysens uppgift att försöka finna dessa
påverkningsknep, medvetna eller omedvetna för sändaren själv.
De som bemödar sig med att tolka en svår dikt,
tror att dikten ändå, trots att den kan framstå som besvärlig,
har något den vill säga sina läsare. |
| principen om adressrelevans
som innebär att varje sändare ska bemöda sig om att endast sända sådant
som kan vara av intresse för mottagaren, och att anpassa sin framställning
till mottagarens kunskap och förmåga |
Fördjupningstips:
Vill du ha fler exempel och fördjupade analyser av just detta avsnitt kan du gå
till någon av de handböcker som rekommenderades på sidan Filosofi
A.
Grundligast är Andersson, Filosofisk tanke.
Annars är den ovannämnda
Språk och påverkan av Jan Andersson och Mats Furberg
en guldgruva, men tyvärr har den några år på nacken (1970) och kan vara svår att
få tag på.
Ett bibliotek bör dock kunna ordna med ett lån.
| 
