Södra delen av kontinenten - Kapkolonin - upptäcktes av portugiserna, då dessa sökte sjövägen till Indien. I mitten av 1600-talet utvandrade reformerta holländska bönder - boer - dit i sin jakt på odlingsbar mark. Den holländska de talade kom att kallas afrikaans.

Wienkongressen tillerkände Storbritannien denna södra utpost i Afrika och boerna drog norrut. De besjälades av en nybyggaranda och såg sig kallade av Gud att söka sitt förlovade land. De grundade Transvaal och Oranjefristaten.

När boernas nya område visade sig rikt på guld blev britterna intresserade. Från norr tränger den brittiske imperiebyggaren Cecil Rhodes, som gjort sig en förmögenhet på diamantfälten och vars mål var ett sammanhängande brittiskt välde från Egypten till Kapkolonin, sammanlänkat av en järnväg. Hans bolag British South Africa Company blir närmast en suverän makt och lägger under sig det väldiga område, som kallas Rhodesia efter sin erövrare (nuvarande Zimbabwe, Zambia och Malawi).

Härmed blir boerna inneslutna och krig mellan dem, det så kallade boerkriget (1899-1902), bryter ut. Kriget blir betydligt svårare för britterna att vinna än väntat och de får stora delar av världsopinionen mot sig. Vid fredsslutet bildas Sydafrikanska unionen i vilken Transvaal och Oranjefristaten ingår. Britter och boer kommer att samexistera fredligt i den nya staten, som blir en dominion i det brittiska imperiet, vilket innebär fullt självstyre men nära handelskontakter med det övriga imperiet.

1800-talet är århundradet då de vita "upptäckarna" kartlägger Afrikas för européer okända inre. Mest känd blev kanske skotten David Livingstone, som upptäckte Victoriafallen (de får heta så efter drottning Victoria) vid Sambesiflodens källor. Under sina resor kommer han i kontakt med araberna på Afrikas östkust och upprörs över deras slavhandel, en hantering som britterna själva ägnat sig åt ännu i början av 1800-talet på den afrikanska västkusten i samband med triangelhandeln.

På sin tredje resa försvinner Livingstone och den brittiske hårdföre journalisten Henry Stanley kan med en modern terminologi sägas utföra "research" så till vida att han beger sig till plats och ställe för försvinnandet och lyckas också finna den försvunne. Den fras han säger sig ha yttrat, när han möter den världsberömde men sjuke gamle mannen, har blivit bevingad: "Doctor Livingstone I presume" (Doktor Livingstone förmodar jag).

Stanleys engagemang i Afrika är dock härmed inte slut. Själv nu världsberömd inte minst för sin effektivitet, som delvis byggde på samvetslöshet, får han i uppdrag att för den belgiske monarken kung Leopolds räkning köpa stora landområden i det centrala Afrika, som skall tillfalla monarken privat. För en struntsumma köper Stanley upp kolonin Kongo, som drivs med så hårda metoder att belgiska staten ser sig nödsakad att beslagta området 1908 som Belgiska Kongo.

Engelsmännens koloniala ambitioner i Afrika kom att kollidera med fransmännens. Medan de brittiska strävandena gällde en nord-sydlig axel så byggde fransmännen sitt afrikanska imperium i väst-östlig riktning. När fransmännen ockuperade Fashoda i nuvarande Sudan stod öppen konflikt inför dörren. Engelsmännen skickade en överlägsen truppstyrka under ledning av general Kitchener och den franske kaptenen Marchand valde att dra sig tillbaka. Denna episod blir inledningen till ett fransk-brittiskt samförstånd som några år in på 1900-talet resulterar i en entente som ger de båda länderna fria händer i respektive intresseområde.

Även om England och Frankrike kan sägas vara huvudaktörerna i Afrika var även andra europeiska nationer inblandade. Vid ett möte i Berlin arrangerat av Bismarck delade dessa nationer upp Afrika mellan sig och utgick därvid från de kustområden de redan behärskade och drog med hjälp av linjal gränser, som likt ett rutnät kom att genomkorsa kontinenten; gränser som inte tog hänsyn till de förhållanden som rådde och som i stor utsträckning är kvar än i dag som de afrikanska nationernas gränser.

Denna gränsdragning kom att bädda för många av de konflikter dagens Afrika lider av eftersom den föste ihop traditionella fiendefolk att försöka samsas inom samma riken samtidigt som den tvingade andra folk att bo i skilda riken.

De viktigaste motiven för de europeiska nationerna att exploatera Afrika var:

De svåraste konsekvenserna för Afrika blev:

Tillbaka till Tillbaka till Komvux Gotland