Folkförsamlingen Alla manliga atenska medborgare som fyllt 20 år hade tillträde och förväntades delta. Stadsstaten var inte större till ytan än att de som bodde i utkanten kunde nå torget (agoran) på en dagsetapp till fots. Ersättning för utebliven arbetsinkomst kunde erhållas. Folkförsamlingen hade den lagstiftande makten och kan närmast jämföras med vår riksdag (som dock är representativ). I en lagstiftande församling fattas beslut om t. ex landets grundlag.
	Rådet Det bestod av 500 av folkförsamlingens medlemmar som tillsattes genom lottning. 50 kom från vart Fyle (boendeområde). Dess uppgift var att lägga fram lagförslag. Det motsvaras i viss mån av den styrande makten (regeringen) hos oss. En styrande församling ansvarar för att besluten i den lagstiftande församlingen verkställs.
	Ämbeten Dessa tillsattes också genom lottning och ämbetsmännen rekryterades från folkförsamlingen. Genom att lotta ut de viktiga posterna undvek man korruption. Endast ledarna i krig (de tio strategerna) valdes. Minimiåldern för en ämbetsman var 30 år och ämbetstiden 1 år.
	Folkdomstolen Även denna tillsattes genom lottning. Den bestod av 6000 män uppdelade i mindre grupper. Den huvudsakliga uppgiften bestod i att stävja ämbetsmännens maktmissbruk. Detta styrelsesätt innebar ett stort steg mot vad vi idag menar med demokrati. Trots det ser vi att en hel del återstår. Varken kvinnor eller slavar hade tillträde och inga män som inte var atenska medborgare. Av en beräknad total befolkning på ca 300.000 själar kan 40.000 ha haft tillträde till folkförsamlingen.

Kvinnan hade en svag ställning i detta samhälle. Man vet mest om hennes villkor i de förmögnare familjerna. Hon giftes bort mycket ung, ofta i 15-årsåldern med en kanske dubbelt så gammal man. Först i 30-årsåldern var mannen etablerad och ägde rätten att tillträda ett ämbete. Den unga hustrun skulle vara ett gott föredöme för tjänstefolket och vara först i sysslorna. Hennes plats var i hemmet och sin man såg hon inte mycket av. Han ägnade sig åt att inspektera arbetet på sina ägor, träna  soldatsysslor och umgås med vänner och knyta viktiga handelskontakter. De kvinnor som kunde vistas friare ute i samhället var de förmögna männens sällskapsdamer, hetärerna, som kunde bli ganska välbärgade och leva relativt fritt.