|
| |
Liksom Tyskland var Italien uppdelat på många stater vid 1800-talets början och hade
så varit alltsedan medeltiden. De viktigaste var:
 | Kungadömet Neapel
längst i söder
bestod av Sicilien och Neapel
och hade tillhört ätten Bourbon sedan 1735.
Det var en polisstat präglad av korruption, röveri och analfabetism
|
| Kyrkostaten
låg i mitten och utgjorde ett större sammanhängande landområde
kring Rom och hade påven som högste ledare.
|
| Lombardiet och Venetien
som blev självständiga stater under Napoleonkrigen,
återfördes till Österrike under
Wienkongressen.
|
| Kungadömet Sardinien
där parlamentariska traditioner skapas
under Victor Emanuel och premiärministern Cavour.
Här byggs järnvägar och skeppsdockor och råder handelsfrihet.
Det är denna stat som kommer att bli motorn i Italiens enande. |
Cavours roll
Cavour söker en bundsförvant i Napoleon III och låter sitt land delta i
Krimkriget
(1853 - 56) på
Frankrikes och Englands sida mot Ryssland. Han provocerar också fram ett krig med
Österrike och får Frankrikes stöd. Skälet till det är att
Österrike kontrollerar nordliga italienska stater. I slaget vid Solferino 1859 segrar
sardiner och
fransmän. Slaget som lämnar efter sig 30.000 döda och sårade bevittnas av schweizaren
Henri Dunant och de intryck han får av mänskligt lidande inspirerar honom att
1863
grunda den hjälporganisation, som går under namnet Röda Korset.
Framgångarna mot Österrike leder till en allmän folklig resning i norra Italien och
hopp om enande. Napoleon, som inte är någon anhängare av folkliga resningar får kalla
fötter och sluter fred med Österrike. Fredsöverenskommelsen innebär att Venetien går
till Österrike och Lombardiet till Sardinien. Cavour, som agerat i syfte att ena norra
Italien under Sardinien blir besviken.
Freden stoppar emellertid inte den revolutionsbrand som uppstått utan den sprider sig
till ett flertal italienska småstater. Regimer störtas och flera stater ansluter sig
frivilligt till Sardinien. Även på Sicilien pyr branden.
Garibaldi
Giuseppe Garibaldi spelar en huvudroll i det drama som Italiens enande utgör. Han deltog
framgångsrikt i Sydamerika under frihetsstriderna där och som sardinsk general i
kriget mot Österrike. 1860 organiserade han en friskara på tusen man, rödskjortorna,
och landsteg på Sicilien. På några veckor var ön erövrad, så stor och snabb var
anslutningen. Rödskjortorna fortsatte nu till fastlandet och intog Neapel.
Victor Emanuel och Cavour oroade sig emellertid över rörelsens revolutionära inriktning
och kom till undsättning norrifrån. Ett tag såg det ut som om Victor Emanuels trupper
skulle drabba samman med Garibaldis, men för att undvika ett förödande inbördeskrig,
som kunde förhindra Italiens enande och skapa oläkbara sår hos det italienska folket
förlikade sig republikanen Garibaldi med monarken Viktor Emanuel och överlämnade
Syditalien i hans händer. Italiens enande - Il Risorgimento - måste gå före allting.
De stora stegen i enandet sker:
| 1861 - kungariket Italien utropas |
| 1866 - Venetien erhålls från Österrike
eftersom landet besegrats av Preussen |
| 1870 - Rom ingår - fransmännen som skyddat påvestaten tvingas lämna den i samband
med förlusten mot Preussen.
|
I kungadömet Italien kommer parlamentarism att råda. Rösträtten omfattas emellertid
endast av 600.000 av en befolkning på 20 miljoner. Stora skillnader råder mellan norr
och söder så till vida att i norr sker industrialisering medan den södra delen lever av
jordbruk.
|
