Italien stod på vinnarmakternas sida och väntade sig riklig belöning vid fredsslutet. De kolonier man räknat med att få överta från Tyskland och det Osmanska riket fick man inte och besvikelsen blev stor. Man drabbades i stället hårt av efterkrigsdrepressionen med stor arbetslöshet. I protest strejkade arbetarna och bönderna brände sina skördar hellre än att sälja till underpris.

Mot dessa missnöjesyttringar var regeringen maktlös eftersom det fanns många partier representerade i parlamentet och inget av dessa hade absolut majoritet eller lyckades ingå några varaktiga koalitioner utan ministärerna växlade ständigt.

De besuttna klasserna, dvs de som ägde, fruktade den växande kommunismen och såg i Mussolini ett skydd mot den.

Den lägre medelklassen led svårt av inflationen, men kunde inte sympatisera med kommunister och fackföreningar.

Detta banade väg för Benito Mussolinis maktövertagande 1922. Före kriget var han yrkesrevolutionär, vänstersocialist och radikal journalist. Under kriget blev han korpral och efter kriget mobiliserade han sitt fascistparti bestående av före detta soldater.

I oktober 1922 marscherade Mussolini med sina anhängare, som var klädda i svarta skjortor, mot Rom, kabinettet avgick och Mussolini blev ny premiärminister för en koalitionsregering. Två år senare fick fascisterna majoritet vid allmänna val och socialisten Matteotti mördades då han offentliggjorde valfusk. 1925 kunde Mussolini införa sin diktatur.

Musssolinis fascism (fascio - knippe eller bunt av käppar; hänsyftade till det lantinska fasces eller spöknippena, som bars av liktorerna i det gamla Rom, som en symbol för statsmakten. Liktorerna skyddade högt uppsatta ämbetsmän mot överfall):

Mussolini sade själv om fascismen att den var:

"Statens diktatur över många samarbetande klasser"

Tillbaka till Tillbaka till Komvux Gotland