| Vad kunde således få människan att lämna sitt "Eden"?
Vad kunde bli bättre? Och hur kom hon på hur hon skulle göra för att bli jordbrukare?
 | Tryggheten kunde öka.
Genom att odla och hålla boskap kunde människan skapa sig ett skafferi,
hon kunde bättre kontrollera tillgången på föda.
|
| Barnbegränsningen blev inte längre nödvändig.
Man får förmoda att nomadsamhället krävde att oönskade barn "sattes ut i
skogen" eftersom förflyttningen krävde att den näst yngste kunde gå.
Detta kan ha varit särskilt smärtsamt för modern.
Eftersom jägarsamhället inte alltid rymde kärnfamiljer kanske det var mindre
upprörande för fäderna.
Människan betalade således ett högt pris för att få inflytande över framtiden
eftersom jordbrukssamhället ledde till en del negativa konsekvenser:
|
| Tillvaron blev mer krigisk,
eftersom man behövde försvara sina förråd.
Parallellt med jordbrukssamhällena existerade länge samlarsamhällen och när dessa inte
längre kunde byta till sig de matvaror de behövde försökte de säkert ta det de inte
fick i stället för att svälta.
|
| Tillvaron blev mer ojämlik,
eftersom yrkesfördelningen uppstod och vissa yrken fick på sikt högre status än andra
eftersom de ansågs mer viktiga.
Kvinnan, som i samlarsamhället kanske bidrog med basfödan kunde inte klara av
samma arbetsinsats som mannen i det mer fysiskt krävande jordbrukssamhället. Hennes
betydelse för den dagliga försörjningen blev mer underordnad och den ökade barnskaran
krävde mer tid och omsorg.
|
| Tillvaron blev mer tärande på naturen,
eftersom människan kunde suga ut jorden i sin jakt på allt mer föda.
Hon behövde inte längre rätta mun efter matsäck och hon kunde växa till numerärt.
Jordbruket gjorde folkökningen möjlig.
|
| Tillvaron blev mindre hälsosam,
eftersom människan blev bosatt och samlade på sig avfall.
Hon levde nära sin boskap och epidemiska sjukdomar uppstod.
|
| Tillvaron blev mer krävande.
Arbetstiden kom så småningom att utökas väsentligt.
|
Tryggheten verkar ha haft ett högt pris. Eftersom människan är en varelse som kan
föreställa sig det som inte föreligger för närvarande, förmår hon planera för att
försöka förhindra framtida olyckor. Detta kontrollbehov förklarar varför hon ansåg
sig behöva behärska naturen. Allt kan hon som bekant heller inte förutse och de
uppräknade nackdelarna fick hon på köpet.
Jordbrukssamhället är således effektivare vad gäller att producera livsmedel och alla
medlemmar behöver inte delta i matproduktionen. De som hellre sysslade med att
framställa föremål kunde byta till sig mat för dessa föremål.
Olika yrken kan uppstå eftersom inte alla händer måste
syssla med att utvinna föda. En konsekvens av jordbrukets ökade
effektivisering är alltså yrkesdifferentieringen.
Slutligen, vem kom på jordbruket? Kanske det var kvinnan? Det var hon som i
samlarsamhället samlade in och skötte basfödan. Det var hon som hade möjlighet att
fundera över att rester av vilda sädesslag hade grott där man lämnat dem förra året.
Säkert återvände nomaderna till "bra" boplatser de varit på förut. Det var
också kvinnan som kanske var mest motiverad att behålla "opassande" barn.
Städer och riken
Jägar- och samlarsamhället existerade länge parallellt med jordbrukssamhället och
de båda samhällena kunde säkert ha ett visst utbyte av varandra i form av handel, men
om jaktlyckan varit dålig och svält hotade kunde jägare försöka ta vad de
inte kunde byta sig till av jordbrukarna. För att skydda sig kunde jordbrukarna uppföra
sina bostäder nära varandra och bygga försvarsvallar. Byar och städer kunde uppstå
av detta skäl men också där handelsvägar korsades.
De äldsta rikena var så kallade stadsstater, dvs. städer med
omkringliggande försörjningsytor i form av framför allt uppodlad mark. Dessa
stadsstater kom i vissa områden att slås samman till stora sammanhängande riken. Detta
skedde först i områden, där odling var särskilt gynnsam, eftersom stora floder som
rann där, kunde utnyttjas till bevattning. De äldsta högkulturerna uppstod kring
följande floder:
| Nilen - Egypten |
| Eufrat och Tigris - Mesopotamien (ungefär nuvarande Irak) |
| Indus - där hinduismen uppstod efter det att krigiska folk - indoeuropéerna -
invandrat från nuvarande Iran. |
| Huang Ho - Kina
|
Skriften
Det var i dessa högkulturer som viktiga framsteg för människan togs. Det viktigaste
var säkert skriften. De äldsta skrivtecknen härrör från Egypten och Mesopotamien och
kallas för hieroglyfer och kilskrift. De äldsta
skrivtecknen var symboler eller bilder för hela företeelser, vilket innebär att många
tecken behövdes och att det var få förunnat att kunna lära sig skriva och läsa. En
speciell yrkesgrupp uppstod, skrivarna. Det kinesiska skriftspråket är
ännu i stor utsträckning en sådan bildskrift.
Så småningom kom tecknen att stiliseras, så att det blev svårare att se vad de
föreställde och många kom också att få såväl en bokstavlig som en bildlig
betydelse. Tecknet för en fot kom till exempel att syfta på såväl en fot som på att
förflytta sig till fots, att gå.
Förenklingen drevs längre och till slut kom ett begränsat antal tecken att
representera olika ljud och alfabetsskriften hade uppstått. Det folk som
vanligen tillskrivs äran att ha sammanställt det första alfabetet är fenicierna, som var ett sjöfarande folk, som levde
i stadstater i nuvarande Libanon, men som beseglade hela Medelhavet och anlade många
kolonier. De talade ett vokalfattigt språk och behövde således endast tecken för konsonantljuden.
De använde sig av 22 sådana tecken.
När skriften sedermera kom till den grekiska kulturvärlden tillförde grekerna,
som talade ett indoeuropeiskt vokalrikare språk, tecken för vokalljud.
Även olika indoeuropeiska språk har haft behov av fler eller färre tecken för
vokalljud. Svenskan har t. ex bokstäver som inte förekommer i de flesta andra
indoeuroeiska språken: tecknen å, ä och ö.
Samhällsgrupper
Allteftersom samhällena växte och specialiserades uppstod olika samhällsgrupper med
olika inflytande över makten. De flesta av dessa högkulturer kom att innehålla
följande maktgrupper:
| Präster
Eftersom världsbilden var mytisk, dvs. man förstod världen som
skapad av gudar, som också påverkade världsförloppet, så fick den grupp, som ansågs
ha kontakt med dessa gudar stort inflytande.
|
| Kung
Ur prästgruppen eller beroende av den uppstod ofta en härskare över hela
samhället. Han, för det var oftast en man, legitimerade sin makt med hjälp av gudarna.
Ett bra exempel på detta är faraonerna i det gamla Egypten, som
hävdade att de var solgudens söner. Ett annat exempel på en ledare, som utger sig för
att ha gudomligt uppdrag, är Moses i Gamla testamentet, då han leder
sitt folk genom öknen från Egypten till Kanaans land.
|
| Krigare
Härskaren var beroende av soldater för att kunna upprätthålla
sin makt och att också försvara sitt rike mot yttre fiender. Ledare för
dessa soldater kom ofta att få ett stort inflytande över makten och kunde
genom statskupper själva göra sig till härskare med hjälp av sina arméer.
|
| Storgodsägare
Med tiden kom en del av dem som brukade jorden att behärska vidsträckta
områden. Denna grupp kom att få mycket att säga till om och ur detta led uppstod
aristokratin/adeln i många stater.
Inte sällan var krigarna också jordägare.
|
| Köpmän
Allteftersom handeln ökar i betydelse ökar också handelsmännens ekonomiska
styrka.
|
| Bönder
Eftersom dessa samhällen hade jordbruket som basnäring, sysslade de flesta med
jordbruk. Denna stora grupp kom ofta att nästan helt sakna inflytande i de äldsta
samhällena och t ex i det gamla Egypten beordrades bönder att bygga de väldiga
pyramiderna, som var faraonernas mäktiga gravar och försök att bli förevigade.
|
| Hantverkare
Inte heller denna grupp fick mycket att säga till om. De kom att utgöra en stor
del av stadsbefolkningen.
|
| Slavar
När krig rasade togs krigsfångar och de som inte dödades gjordes inte sällan
till slavar. Man kan med fog säga att slaven var forntidens och antikens maskin. Slavar
saknade helt inflytande till och med över sina egna liv.
|
Ett samhälle med en mycket tydlig samhällsstruktur var det som uppstod vid Indusfloden
och som speglas av kastväsendet. Huvudkasten kom att bestå av följande
grupper:
| präster |
| krigare/höga ämbetsmän |
| näringsidkare |
| hantverkare/tjänare/slavar
|
Det var först i och med grekernas kortlivade demokratier som de stora
samhällsgrupperna fick ökat inflytande. Men även då gällde det endast män.
|
