|
De olycksaliga krigen under Karl XII:s regeringstid förödde landet och i dess spår följde missväxt, farsoter och rysskräck. När kungen väl var borta såg många ledande inom adeln en möjlighet till förändring och den nye kungen Fredrik I blev tvingad att godkänna 1720 års regeringsform för att erkännas som monark.
1723 års riksdagsordning rörde parlamentets sammansättning:
För att beslut skulle kunna fattas krävdes tre stånds majoritet. Riksdagen hade, precis som i dag sina utskott, det viktigaste var sekreta utskottet:
Riksdagen kom att domineras av två partier, som inte var politiska i den bemärkelsen att de var anhängare till en politisk ideologi, dessa uppstod under 1800-talet. I stället styrdes de av näraliggande praktiska frågor och så småningom av ståndstillhörighet. De två partierna var:
Sveriges fjärrhandel sköt fart under perioden och 1731 bildades Svenska Ostindiska
Kompaniet. Växlingarna vid makten gav en instabil politik. Största svagheten låg dock i att båda partierna stöddes av främmande nationer och att Sverige därigenom förde en delvis osjälvständig politisk linje. Gustav III fick en uppfostran ägnad en blivande monark under upplysningstiden. Han var beläst, behärskade flera språk, franska flytande och mycket intresserad av konst, musik och litteratur. Han grundar Svenska Akademin efter fransk förebild och den svenska skaldekonsten har många framstående företrädare under hans tid, de för eftervärlden mest kända torde vara: Carl Michael Bellman, Johan Henric Kellgren och Anna Maria Lenngren. Den svenske monarken är ett gott exempel på dåtidens kungaideal - den upplyste despoten. Andra sådana regenter var Fredrik den store av Preussen, Gustavs morbror, och Katarina den stora av Ryssland, hans kusin. För en despot krävs envälde och Gustav ärvde en svag kungamakt. Han ville ändra på styrelseskicket men kunde inte vänta sig att få ständernas samtycke, därför genomförde han på egen hand en statskupp. Att han kunde lyckas berodde på att:
Resultatet av statskuppen blev:
Kungen genomför en rad reformer. De viktigaste var:
En del svårigheter kvarstod emellertid:
För att förleda oppositionen ordnade Gustav III ett krig mot ärkefienden Ryssland. Kriget var väl förberett, men kungen stötte ändå på svårigheter. Stämningen var nämligen inte god bland de finska officerarna. 112 officerare samlades på gården Anjala och undertecknade det så kallade Anjalaförbundet, i vilket de fördömde kriget och begärde fredsunderhandlingar. När så Danmark förklarade Sverige krig föreföll situationen hopplös, men Gustav III vände sig som en gång i tiden Gustav Vasa till dalkarlarna, som var redo att ställa upp. I det läget samverkade England och Preussen diplomatiskt och stödde Sverige, så att fred kunde säkras med Danmark. I det läget lät Gustav arrestera Anjalamännen och föra dem till Sverige. Han lät också sammankalla ständerna och utnyttjade skickligt den svåra situationen till att med hjälp av präster, borgare och bönder krossa adelsoppositionen. Han kunde anklaga officerarna för att i eget maktpolitiskt syfte ha svikit fosterlandet i ett farligt läge och genomdriva en "förenings och säkerhetsakt" för att rädda Sverige. Den innebar sammanfattningsvis:
Adelns ekonomiska makt var bruten. Bara några år senare hade den förlorat en femtedel av sin frälsejord. Grunden var lagd till den svenska bondeklassens politiska och ekonomiska framväxt under 1800-talet. Kriget med Ryssland fortsatte med växlande framgång men till slut kunde fred slutas utan svenska landavträdelser. Missnöjet med Gustav III var stor bland adeln efter de reformer som berövat den så många av dess privilegier. Men även radikala anhängare av den franska revolutionen vände sig mot kungen, som uppfattades som reaktionär. Huvudpersonerna i morddramat blir:
Mordet ägde rum på en maskeradbal i Stockholm den 16 mars 1792. Anckarström skjuter kungen i ryggen med den ena av de två pistoler han bär med sig. Få observerar vad som hänt och orkestern fortsätter att spela. Anckarström hinner slänga ifrån sig pistolerna innan dörrarna stängs men inte fly. Han binds sedan till de båda vapnen och blir häktad tillsammans med ett fyrtiotal konspiratörer. Kungen dör inte omedelbart, men kulan kan inte avlägsnas, varbildning med hög feber tillstöter. Lidandet varar i tretton dygn och kungen spelar sin självpåtagna roll som hjälte med bravur. Gustav IV var bara 13 år då fadern dog. Hans farbror Karl blev hans förmyndare. Mordundersökningen begränsades, vilket hos vissa väckte misstanken att brodern hade ett finger med i spelet. Pechlin dog i fängelset, Horn och Ribbing landsförvisades. Den ende som avrättades var Anckarström. Gustav IV:s hat mot revolutionen gjorde att han förföljde sådana som kunde misstänkas sympatisera med jakobinerna. Han lät också Sverige ständigt ingå i koalitionen mot Napoleon, som han uppfattade som en revolutionens son. I ett skede av kriget som var framgångsrikt för Frankrike visade sig Sveriges val ödesdigert. När Ryssland var i koalition med Frankrike hamnade Sverige i krig med Ryssland och det kriget kom för Sveriges del att resultera i den tyngsta freden någonsin. 1808 föll en armé bestående av 24.000 ryssar in i Finland. Den svensk-finska armén på 12.000 man skulle enligt planerna retirera till Österbotten och där invänta förstärkning från Sverige. Under tiden skulle fästningen Sveaborg, Finlands lås, binda de ryska trupperna i södra Finland. Överbefälhavaren för försvarsarmén Klingspor genomförde planenligt reträtten men kritiseras hårt av Johan Ludvig Runeberg i eposet Fänrik Ståls sägner. Carl Olof Cronstedt var kommendant över Sveaborg. Han utsattes för ryssarnas psykologiska krigföring, som fick honom att misströsta om huvudarméns förmåga till undsättning. Själv en beundrare av Napoleon ogillade han den svenske kungens krig. Han sjönk ned i misströstan och uppgivenhet och kapitulerade med sina 7.000 man utan att fästningens murar hade skadats. De finska trupperna fick tillstånd att gå hem till sina familjer, men många sökte sig i hemlighet till armén i Österbotten. Genom Sveaborgs fall försämrades situationen för Sverige och i och med att också Danmark, som tvingats in på Napoleons sida, också förklarade krig blev läget på sikt hopplöst. Enstaka framgångar, heroiskt framställda hos Runeberg, kunde inte i längden hindra förlusten. Freden skrevs i Fredrikshamn och blev den tyngsta i Sveriges historia. Hela Finland överlämnades till Ryssland och därmed gick en tredjedel av riket och en fjärdedel av befolkningen förlorad. Finland fick behålla Sveriges lag och de författningar som Gustav III gett hela sitt rike. Flera av de ledande gustavianerna var finländare och kom att spela en viktig roll i Finland under sin nye monark, den upplyste tsar Alexander. Till åbobornas stora besvikelse blev Helsingfors utsedd till den nya huvudstaden, vars storslagna stadsplan drogs upp av gustavianen Ehrenström. Det olycksaliga kriget fick ödesdigra följder för kungen. En upprorsplan mognade vid armén i Värmland och den leddes av överstelöjtnant Adlersparre mot huvudstaden. Kungen togs till fånga av Adlercreutz och några andra höga officerare och fjorton dagar senare abdikerade han. I december 1809 lämnade han landet och förde till sin död ett kringflackande liv i Europa under namnet överste Gustavsson.
|
Tillbaka till Tillbaka till Komvux Gotland |