1700-talet förknippas för många med upplysningen, som ses som en inledning till vår moderna tid. Det är också under detta århundrade som en rad filosofer framträder med nya och omdanande tankar och författare prisar förnuft och klarhet, symboliserat som ljus i kontrast till det mörker som rått tidigare. Den svenske skalden Esaias Tegnér, själv en av de ledande romantikerna under nästa århundrades inledning, men också en hyllare av förnuft och klarhet, skriver i sin Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820:

I Febi värld, i vetande som dikt,
är allting klart: klar strålar Febi sol,
klar var hans källa, den kastaliska.
Vad du ej klart kan säga vet du ej:
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Den omtalade Febus är förnuftets gud Apollo hos antikens greker och raderna uttrycker en tilltro till upplysningens klarhet. Klart är att filosofer som Voltaire, Rousseau och Montesquieu i Frankrike lanserade nya idéer och tankar som kom att utgöra sprängstoff för många människor som upplevde orättvisor och som kände sig förslavade. Klart är emellertid också att för de stora massorna handlade det alltjämt om överlevnad och de flesta kände kanske inte ens till de högtflygande tankar som vi så här efteråt förknippar med 1700-talet.

Tre revolutioner kan sägas ha ägt rum under 1700-talet i bemärkelsen omdanande händelser eller förlopp. De kommer alla att behandlas i detta avsnitt och de är:

Tillbaka till Tillbaka till Komvux Gotland