Aztekerna grundade en militär stat i Mexico på 1300-talet. Deras välde växte till ett imperium och de höll många folk underkuvade med terror. Städerna var välplanerade med trädgårdar och akvedukter och en tempelpyramid i centrum. Skriften var en bildskrift och liknade så till vida den gamla egyptiska och sumeriska.

Samhället var hierarkiskt och bestod av en krigaradel, ett prästerskap, köpmän, bönder och slavar. Jorden ägdes gemensamt och rättssystemet var högt utvecklat - slavar var t ex skyddade av vissa rättigheter.

Samtidigt var det ett grymt samhälle med människooffer för att solen skulle lysa. Offren var krigsfångar, som tagits från de underkuvade folken och de offrades tusentals åt gången. Offerritualen skedde högst upp på pyramiden. Några präster höll fast fången på ett altare, medan en annan präst skar upp fångens bröst med en skarp kniv av obsidian (vulkaniskt glas) och slet ut det ännu bankande hjärtat, som hölls upp mot solen. Den döda kroppen rullades nedför pyramiden och senare stekte aztekerna köttet och åt upp det.

Hit kom den spanske erövraren Hernan Cortés med endast drygt 600 man. Han möttes efter en tid av budbärare från landets härskare Montezuma, som överlämnar dyrbara gåvor, bl a en guldplatta som vägde mer än tolv kilo.

En av aztekernas myter berättade om den vite guden Quetzalcoatl, som en dag skulle återvända från havet i öster och härska över landet. Troligen trodde Montezuma att Cortés var guden och spanjorerna hans följe. Därför gavs order om att de skulle mottagas vänligt och spanjorerna kunde efter en månads marsch nå huvudstaden Tenochtitlan.

På vägen dit hade han passerat staden Tlaxala, som var en av de städer som brukade få förse aztekerna med människor som skulle offras. Flera tusen av invånarna anslöt sig till spanjorerna som bundsförvanter.

Montezuma tog emot spanjorerna med öppna armar och Cortés utnyttjade härskarens vidskeplighet och tog honom som gisslan, så att spanjorerna kunde göra vad de ville och lägga beslag på stora rikedomar.

Efter en tid blev stämningen i staden emellertid hotfull, flera spanjorer dödades och Cortés insåg att han måste fly. Tenochtitlan låg på en ö och spanjorerna började flykten i skydd av nattens mörker. Enda vägen från staden gick över en fördämningsvall, som var genomskuren av flera kanaler. Broarna över dessa kanaler drogs in om natten, men spanjorerna släpade med sig en egen landgång.

De upptäcktes emellertid och fick nu kämpa för sina liv. De hade överlägsna vapen, indianerna kände inte till krutet, men var i numerärt underläge och hade   tiotusentals soldater mot sig . Utan sina bundsförvanter från Tlaxcala hade spanjorerna inte klarat sig. Nu fick de hjälp av dessa och hälften av den spanska styrkan, däribland Cortés själv, kunde fly genom att klättra på döda kroppar och trasiga vagnar i den sista kanalen, sedan aztekerna tagit deras landgång.

Tillbaka till Komvux Gotland