Germanerna levde i olika stammar i norra Europa och  var av indoeuropeiskt ursprung. Av olika anledningar börjar en del av dessa stammar lämna sina områden och tränga söder ut. En viktig orsak kan vara överbefolkning. Två stammar, ostrogoter och visigoter, slår sig ner vid Svarta  havet men trängs i slutet av 300-talet undan av ett främmande asiatiskt folk, hunnerna. Exakt varifrån detta folk kommer och varför det kommer är inte helt klarlagt. En teori är att hunnerna är det folk som omtalas i kinesiska källor och som under slutet av han-dynastin trängs undan västerut. Denna teori har fått sitt uttryck i formuleringen: Vad Kina sår får Rom skörda.

Ett annat germanfolk nådde emellertid Västrom först. Från norra Europa trängde det ned på den italienska halvön och härjade så svårt att folkets namn blivit förknippat med förstörelse och härjning, inkräktarna kallades vandaler. De lämnade emellertid halvön, slog sig en tid ned i nuvarande Spanien men fortsatte till Nordafrika. De bosatte sig där det gamla Kartago en gång legat och härjade som pirater i Medelhavet, intog till och med det förfallna Rom, något som inte ens Hannibal förmått under stadens storhetstid.

Visigoterna trycktes västerut av hunnerna, som hade en fruktad ledare i Attila, av de kristna kallad Guds gissel. I början av 400-talet trängde visigoterna över Alperna och härjade under sin ledare Alarik på den italienska halvön. Efter Alariks plötsliga död bröt de upp, lämnade halvön och slog sig i stället ned på iberiska halvön, som vandalerna lämnar.

De följdes av hunnerna, som drivit dem framför sig och som föreföll omöjliga att stoppa. Men nöden kan ibland tvinga fiender att samarbeta, västromerska soldater förenade sig med visigoterna i södra Frankrike och lyckades på de Katalauniska fälten stoppa Attilas hunner 451.

Efter att en tid ha belägrat Rom vände Attila och hans hunner österut igen och försvann ur historien. Då blev det de underkuvade ostrogoternas tur att lockas av romarriket. Deras konung Teoderik lät mörda den västromerske kejsaren på ett gästabud och styrde därefter under tillnamnet "den store" Italien. Under hans tid fick landet en kort blomstring men försvagades igen efter hans död och föll offer för nya erövrare, först langobarderna, en annan germanstam och sedan det Östromerska riket.