Mopedens utveckling
Kent Ivarsson började sin exposé över mopedens utveckling med förhistorien. Lättviktare var tillåtna utan körkort före andra världskriget men myndigheterna satte stopp för dessa. De hade för starka motorer för en cykelram med usla bromsar och medförde mängder av dödsoffer. Efter kriget fanns mindre MC som krävde körkort vilket svensken i gemen inte hade. Det var en politisk verklighet att Svensson behövde något enkelt transportmedel för att ta sig till jobbet i en tid när industrin gick för högtryck. Därför blev cykel med hjälpmotor om högst 50 cc och 0,8 hk tillåtna från 1952.
Det började med påhängare. Satte man på så här många blev bottendraget imponerande.
Johnson Metall i Örebro var tidigt ute med att utveckla Kuli, omåttligt populär i Örebro än i dag. Konkurrensen från bl a Wictoria FM 38 var dock hård, den var t o m tvåväxlad
Efter några år kom de färdigbyggda mopederna, här syns de första stora på svenska marknaden Huskvarna och Nyman tillsammans med Monarpeden. Kärnan är också svensk men inte lika vanlig. Kreidlern är en av Kents många fina moppar i originalskick.
Flakmoppen fyller än i dag en stor funktion bl a på skärgårdsöar
 
En variant av Crescents mycket populära ”raktearsel”
Två moppar som kopierade riktiga lätta MC, Apollo Comp och HVA "Blöjpilen", den senare blev ingen succé, vem ville ha sportmoppe med remdrift?
Puch var mycket uppskattad, den här modellen är inte så vanlig

50 cc var också en klass på TT-banan, Stefan Lindström har ett fint ex med underbart ljud. 
Kreidler satte hastighetsrekord med över 200 km/h