Drömmen om den perfekta laddningen!

Detta är väl något som alla skyttar till och från drömmer om, att kunna skapa den perfekta laddningen och sedan behålla
receptet helt för sig själv. Ja kanske till och med låsa in receptet i ett bankfack!
Finns den då den där perfekta laddningen som är den ultimata laddningen beträffande precision och rekyl?

Om detta och lite tips om handladdning av ammunition ska denna artikel handla om, men för dig som söker absoluta laddningar i grain
och specificerade patronlängder (O.A:L) kommer säkert att bli besviken. Avsikten är absolut inte, att presentera en ny laddtabell för
olika krutsorter, utan i stället ge lite tips på vägen till just din optimala eller perfekta laddningen. Av utrymmes skäl kommer jag att
behandla endast två olika kaliber, men egentligen spelar detta med kaliberval ingen roll, utan det är komponenter och faktiska
förhållande som är mycket viktigare, mera om detta senare i artikel.

Men först av allt måste vi ställa oss frågan vad vill vi uppnå?
Hur mycket jobb kan vi tänka oss att lägga ner och vilka krav ställer vi på vår laddning?

Det kan ju vara så att vi nöjer oss med att det smäller under trygga förhållande och är nöjd med detta.
Det kan också vara så att vi ska använda vår laddning för att deltaga i en fältskytte tävling och ställer där krav på en låg rekyl som
första och viktigaste val av egenskap och kan tänka oss att pruta lite på precisionen till förmån för en låg rekyl..
Detta är att ha en målbild för laddningen eller att anpassa laddningen för det faktiska förhållande som vi önskar skjuta med denna
laddning.



Allt för många tittar sig blind i laddtabellen, precis som om det funnits en hemlig text mellan raderna med den optimala laddningen
väl dold för den oinitierade läsaren.
Dessa handladdare lägger sig förhoppningsvis någonstans mitt mellan max och min laddning, skjuter några skott med dåligt stöd
och nöjer sig med detta resultat, ett resultat som oftast eller aldrig mäts upp!

En annan skytt drar kanske ett likhetstecken mellan maxladdningar och hög precision, men tyvärr finns det absolut inga bevis för
denna teori om man nu kan kalla detta en teori.
I stället är det enligt mina erfarenheter precis tvärtom, en maxladdning med kanske till och med lite överladdning (för säkerhets skull)!!!
Man kan absolut inte dra ett likhetstecken mellan max laddning och precision.
Mina absolut bästa laddningar har oftast legat omkring eller till och med lite under min gränsen för den rekommenderade laddningen enl laddtabeller.

Egentligen finns det två gränszoner om vi tar 9 mm ammunition som exempel:
Gränszon 1 Den lägsta trycket (laddningen) som får omladdningen av pistolen att fungera. ( lite beroende på rekylfjädern)
Gränszon 2 Maxladdning enligt kruttillverkarens rekommendation.
Just 9 mm är enligt min erfarenhet den absolut svåraste kaliber att ladda, av följande skäl: Dels har den en hylsvolym som är mycket
liten och på inget sätt förlåtande vad laddvikt beträffar. Men det kanske svåraste att tackla är att detta är en höghastighetspatron med
arbetsområde strax under i eller strax över ljudhastigheten! Just i detta hastighetspektra finns mängder med störningar, turbulens,
avlösningar, chockvåg, osv.
Ganska opåverkad av ovanstående problem är kulan upp till 320 m/sek, sedan börjar problemen att torna upp sig. Sedan börjar
aerodynamiken att ställa till problem, i hastigheter runt 240 m/sek lite beroende på höjd över havet och temperatur där ligger ljudvallen.
Just i ingången och i ljudvallen finns det det mängder av störningar så så som chockvågor, höghastighetsturbulens osv.
Men tyvärr gäller fortfarande av förmodligen nostalgiska skäl en gammal mossig regel att just 9 mm som enda kaliber måste ha en
viss anslagskraft.
Precis som om detta skulle vara nödvändigt för att slå hål i pappfiguren på fältbanan!

Att ladda upp en 9mm patron i hastigheter omkring 400 m/sek och sedan skjuta banskytte på 25 meter med denna laddning är något
som jag inte förstår?
Det finns som jag ser det bara en mängd negativa aspekter på denna höga hastighet kontra skjutavstånd. Hur jag än har provat, har jag
aldrig kunnat få fram någon värdefull egenskap med denna höghastighetsladdning, som väger upp mot, större säkerhetsavstånd,
större skador vid en olycka, betydligt högre ljudnivå mot omgivningen, större belastning på vapen och på skytten rent anatomisk osv.
Personligen anser jag att vi i dag inom skytterörelsen INTE har kredit av samhället för att inte minimera störningar och risker som det alltid
finns i samband med skytte.
Däremot har full förståelse för att man i magnumskytte laddar upp till en hög hastighet, där har skytten verkligen nytta av en flack kulbana
med målet på mycket långt avstånd.
Men krav på 400 m/sek på 25 meter, var finna argument för denna uppfattning???


Att då hitta den där perfekta laddningen för exempelvis fältskytte eller banskytte kan ibland vara som att dra en vinst lott, vi kan
lyckas på första försöket, men också misslyckas under flera år eller aldrig lyckas riktigt bra överhuvudtaget.
Det är kanske också detta som är en del av tjusningen med just handladdad ammunition, resultatet" ditt resultat" är subjektivt.
Det är bara du som kan eller ska avgöra om du har lyckats eller ej!

För att starta upp på rätt sätt vägen mot målet "den perfekta laddningen" så måste vi först av allt precisera vad vi önskar
oss för egenskaper av vår laddning?
För oftast är det mycket svårt att få till en låg rekyl och en bra precision på samma gång oftast får vi
göra en kompromiss.
Låt mig ge ett talande exempel:
Vid tex en fältskytte så är det inte den viktigaste egenskapen att kunna sätta 6 skott inom 15 mm på 25 meter, där bör vi istället
eftersträva en låg rekyl som ger oss längre tid att rikta in vårt vapen och träffa alla mål.
Tänk också på att maximal räckvidd med en hyfsad kulbana ska vara MAX 100 meter för fältskytte.

Banskytte däremot kräver en helt annan laddning där just precisionen är den viktigaste faktor och rekylen mer av underordnad
betydelse!
Men naturligtvis finns det en optimal laddning med både bra precision och acceptabel rekyl, åtminstoende framhåller våra
ammunitionstillverkare att just dom har denna perfekta laddning!

Här måste jag lite provoserande lägga till, är det någon som på fullt allvar tror att de grovkalibriga laddningar vi i dag erbjuds över disk är
optimerade för just tävlingskytte!

Men personligen anser jag att det skulle ta alltför lång tid att kunna optimera en universal laddning, så mitt tips är i stället att
ladda för vad du ska använda patronen till!
Chansen att få till en laddning som går bra på både bana och fältskytte är ganska liten, bättre är specialisera laddningen, ja,
jag är beredd att påstå att en laddning för upp till 50 meter och en laddning för 50 - 100 meter är kanske det optimala i fältskytte.

Men låt oss först börja med de olika komponenter som ingår i laddningen och de olika förutsättningar som dessa komponenter ger.

Hylsor

Oftast plockar vi dessa engångs eller flergångskjutna hylsor och förser dom med en ny tändhatt, nytt krut och en ny kula.
Oftast glömmer vi kanske att de olika tillverkarna av hylsor har samtliga olika volymer i hylsorna och direkt har vi skapat ett
fel i vår laddning. Trots att vi laddar med samma mängd krut och sätter kulan exakt lika djupt i hylsan får vi ganska stora
förändringar i träffbilden framme i tavlan.
Det gäller att sortera hylsorna före eller efter laddning, Norma för norma och Lapau för Lapau osv.
Kaliber 9 mm som jag anser vara den svåraste av alla kaliber att ladda är mycket känslig för att blanda hylsor från olika tillverkare.
Personligen gör jag för att underlätta och rationalisera min laddning att jag tränar med blandade hylsor, men tävlar alltid med
sorterade hylsor.
Krympa eller inte?
Krympningen har en enda uppgift att säkerställa att kulan sitter fast i patronen, krympningen har absolut inga som helst positiva
egenskaper rent ballistiskt, istället stör oftast krymp randens kulans flykt både i pipan (innerballistik) och utanför pipan (ytterballistik).
Mitt råd är: krymp så lite som möjligt, om möjligt undvik krympningen helt.

Tändhattar

Bara det smäller så!
Nej tyvärr ar det inte så lätt, här gäller samma krav som för laddningen i övrigt.
Vi måste veta vad vi vill uppnå.
Vi måste kunna ställa rätt krav och därmed få en tändhatt som passar vårt sätt att skjuta.
Vill vi ha en hård tändhatt, då väljer vi en CCI och vill vi ha en mycket mjuk tändhatt då väljer vi en Federal 100.
Accepterar vi en hård tändhatt och att det inte smäller varje gång, jag då kör vi på lågpris varianten, så billigt som möjligt!

En mjuk tändhatt är speciellt viktigt för revolverskytte, genom att vi då kan minska slagfjäder trycket och få till ett bättre tryck.
För i orginalskick är våra revolvrar med få undantag inte avsedda som tävlingsvapen utan avsedda att kunna skjuta med
de hårdaste tändhattar för militärt bruk. En hård ansatt slagfjäder, ger automatiskt ett hårt tryck i både DA och SA mode.
läs mera om trimmning tryckmekanism revolver.
Med en mjuk tändhatt kan vi vinna stora fördelar genom att detta med viss automatik kan ge ett betyligt bättre tryck.
Under förutsättning av vi minskat slagfjäder trycket, som med en mjuk tändhatt kan minskas en hel del.
Tändhattar av bra kvalite är en bra början, jag kan tveklöst rekommendera Federal 100 som den klart bästa tändhatten på
marknaden, mycket sällan klick och en mycket mjuk tändhatt. Kan verkligen rekommenderas!
OBS Använd inte magnum tändhattar till vanliga laddningar! En magnumtändhatt adderar upp laddningen med mellan 0,5 till 1,0 grain.



Krut

"Bli vid din läst skomakare" är ett gammalt råd som gäller än i dag om vi byter ut skor mot krut. Jag tror inte att det finns några
större skillnader mellan de olika tillverkare på marknaden. En del handladdare är sålda på Whitavouri krut, en del är lika sålda på
Vectan krut och det är en bra början.
Det bästa är att lära sig ett kruts egenskaper riktigt från grunden och sedan använda detta krut som drivkälla.
Att hoppa mellan olika krut tillverkare det tror inte jag ger någor mera än osäkerhet och problem.
Man hör ibland uttalande så som att Whitavouri krut är ett krut som ger mera smuts i pipor osv, detta tror jag inte på alls.
Är det verkligen någon som på fullt allvar tror att tillverkaren Whitavouri nöjer sig med  "vi som tillverkar krutet som smutsar
ner vapnet, mest på hela marknaden"!
Krut är mer eller mindre en färskvara och är märkt som en sådan också, ska förvaras i täta förpackningar med en jämn värme
runt 20 grader.
Blanda aldrig olika krutsorter och ladda aldrig med krut du inte är känd med och överskrid aldrig max laddningen.
Krut är den billigaste komponenten i laddning, chansa aldrig med gammalt krut som du inte ens vet hur det har förvarats!

Jag har de senaste åren använt Vectan BA 10 till mina .32 laddningar och är mycket nöjd med detta krut. Har inte provat med
andra kaliber utan har nöjt mig med detta val..

Kavitet på WC kulor och vanliga kulor

Kulor

Här finns lite att välja på och det kanske är just detta som oftast är problemet, man vet inte vad man ska välja?
Men det finns några enkla tumregler; Tyngre kula ger alltid hårdare rekyl. längre kula ger oftast men inte alltid bättre precision
på lång avstånd. Ska man då välja Wadcutter (WC) kulor eller ogivala kulor?

Återigen så avgör vad du ska använda dina patroner till, vilken kula du väljer en WC kula fungerar trots att den är en ballistisk
katastrof riktigt bra på 25 meter och kanske upp till max 30 meter.

Men att skjuta långhålls mål på en fälttävling med WC kula är inte att rekommendera. Läs mera om WC kulor
Semi wadcutterkulor är en kompromiss som kanske kan användas upp till 30 - 40 meter med även denna kula är en
stor kompromiss.
På långa håll är som regel alltid en ogival eller rundnoskula att föredra. Naturligtvis fungerar denna kula på korta avstånd
också men stämplar inte lika fina hål i målet som en wadcutterkula gör.
En annan viktig aspekt på val av kula, förutom just vikten och kulans utförande är bly eller mantlade eller kopparplätterade
kulor.
Alla dessa kulor har både fördelar och nackdelar :
Blykulor är oftast relativt billiga men ger blyavlagringar i pipan som kan var svåra att få bort och smutsar ner vapnet
ganska ordentligt.

Mantlade kulor är oftast dyra kulor, ger inte så mycket efterarbete med även en kvarlämnad tombak i pipan kan vara svår att
få bort, är betydligt renligare än blykulor.

Kopparplätterade kulor är också de renligare i pipan och relativt lätt att rengöra efter skjutning, ligger i pris mellan bly och
mantlade kulor.
Egentligen är också en kopparplätterad kula en mantlad kula, men mantel är mycket tunn. Läs mera om kopparplätterade kulor

När det gäller val av kulor så gäller här också ganska mycket "cut and try".
Hittar du en bra kula från en seriös tillverkare, så att du även nästa år kan inhandla samma kula, stanna kvar vid denna kula och
utveckla just din laddning med denna kula.

Att få till en bra laddning för ett specifikt förhållande kräver oftast en lång tids provande, att då hoppa mellan många olika kulor tar
allt för lång tid.

Sedan ska man inte sticka under stol med att vissa kulor går sämre i en del vapen men kan vara riktiga fullträffar i ett annat vapen.
Viktigt att framhålla är att varje vapen, varje pipa är unik. Så om du och din kompis har som exempel en SIG 226 så behöver inte
samma laddning ge samma resultat i era båda vapen trots deras identitet.

Viktigt är också att på något sätt mäta upp din pipa, antingen genom att pressa igen MJUKT bly genom pipan eller genom någon
annan metod mäta upp din verkliga kaliber och sedan alltid välja kulor i denna kaliber eller någon hundradels millimeter grövre kulor..
Tex 9 mm börjar på 8,99 och sträcker sig upp till 9,04 mm, var ligger din pipa? Normalt ska en kula vara ca 1 hundradel större är
pipans kaliber. Läs mera om kuldiameter.
Blanda aldrig bly och mantlade kulor utan föregående rengöring av pipan!




Fältladdningen kaliber .32 och .38

Låt oss börja att fundera omkring kaliber .32 och revolver.
Detta är en relativt lätt kaliber att ladda med den har tyvärr motsatsen till en flack kulbana den sjunker ganska fort ner mot jorden igen.
Vad vill vi uppnå?
Vad har vi redan nu?
Vi har i de flesta fall en låg rekyl, vi behöver därför inte optimera laddningen för att minska rekylen, men vi ska därför inte missa den fina
rekylen som mer eller mindre finns inbyggd i denna kaliber genom att driva upp hastigheten med max laddningar, då kan vi lika gärna
sälja vapnet och köpa en betydligt billigare revolver i kaliber . 38. Låt oss säga att vi lägger oss runt 200 meter i sekunden i
utgångshastighet. Då har vi en bra räckvidd upp till ca 70 - 80 meter utan att vi behöver hålla upp allt för mycket i målet.

Vad finns då kvar att optimera, jo en bra träffbild, denna kan vi kosta på oss tack vare den låga utgångshastigheten's låga rekyl.
Därför har inte valet av kulans vikt så stor betydelse här, en kula på 100 grain eller på 86 grain ger inte så stor skillnad i rekyl!
Men om vi däremot kliver upp en kaliber till . 38 så börjar kul vikten att bli mycket avgörande för den rekyl som vi kan förvänta oss.
Med en lätt kula ger vi oss ytterligare skjuttid på varje station, trots detta ser man fortfarande många som laddar kaliber 38 med kulor
upp emot 150 grain. Det är ju som att skjuta en mindre kanonkula i en revolver.

Jag har testat ganska mycket med kaliber .38 kulor i många olika vikter, under en period så sköt jag mycket 9 mm kulor i min .38 special.
Det är ju så att 9 mm och 38 special går in i varandra rent måttmässigt, .38 special har ju kulor mellan 9,02 och upp till 9,09 mm och
9 mm har ju kulor i området 8,99 och upp till 9,04 mm. Jag fick till riktigt bra resultat med 9 mm kulor storlek större med min .38 revolver,
drev fram kulan med Wv 320 krut, väl värt att prova. Som tack för hjälpen fick jag en helt fantastisk låg rekyl.
Min uppfattning är att det finns ingen anledning att ladda mer än vad som krävs  för att kulan ska nå målet med en bra kulbana,
ska vi skjuta på max 100 meter, då kan vi skapa en laddning med en acceptabel flack kulbana utan att ladda för en flykt på många
hundra meter.
Detta ger oss kortare säkerhetsavstånd, oftast bättre precision, lägre buller, högre säkerhet och till sist är det ändå skicklighet bakom
vapnet som avgör!
Läs mera om ballistic

Fältladdning 9 mm

Nu börjar vi att röra oss på ett mycket svårt område, personligen anser jag att just 9 mm är den allra svåraste laddningen att
få till bra.
Tyvärr är det så att det finns i vårt reglemente ett krav på anslagsenergi för enbart just denna kaliber, ett krav som kommer
att göra att just kaliber 9mm kommer att ha svårt att passera framtidens nålsöga vad det gäller myndigheternas krav.
Krav som kommer att ställas på buller och dessutom ger denna gamla otidsenliga regel med en hög anslagsenergi krav på helt andra säkerhetsavstånd än vad andra kaliber kräver.
Jag skulle vilja gå så långt att jag skulle vilja helt avskaffa denna anslagsregel helt. För, varför ladda för en räckvidd på
kanske 3 - 400 meter om du bara ska skjuta max 100 meter!

Det skulle vara som att åka omkring med en bensintank i bilen på 400 liter.

Tyvärr lägger den gamla mossiga regel om just anslagsenergi i 9mm klassen ytterligare börda på de problem som skytterörelsen mer
och mer frekvent drabbas av.
En fulladdad 9 mm patron ger avsevärt mera buller än en lågladdad 9 mm patron.
Den kräver större säkerhetsavstånd, den sliter mera på vapnet och ger en betydligt större skada vid en olycka.
Kort sagt jag kan inte se en enda fördel med en fulladdad 9 mm patron, mer än ren nostalgiska!

Men tillbaka till laddningen igen, mycket viktigt med att samma tillverkare användes när det gäller hylsor, patronen är mycket känslig för
avvikelser när det gäller OAL ( patronens totala längd), olika vapen accepterar bra eller dåligt, olika kulor, så här finns ett spektrum att
testa sig igenom. Oftast går ogivala kulor skapligt i denna kaliber, men även semiwadcutter fungerar oftast ganska bra på korta avstånd.
Samma regel gäller här som med kaliber 38, lätta kulor ger lägre rekyl och sämre precision!

Man skulle då kunna invända mot användandet av lätta kulor som måste vara synonymt med korta kulor och detta är helt rätt, den korta
kulan förlorar i precision mot den längre och tyngre kulan. Men återigen, är detta är en fältladdning avsedd att skjuta på max 100 meters
håll då är det OK. Tänk dock på att den mest frekventa skjutningen sker på betydligt kortare avstånd ca 20 - 35 meter.
Val av krut, gäller som vanligt prova ut ett krut och håll dig till detta.
Testa med olika laddvikter och med att sätta kulan på olika djup, men ändra bara en parameter åt gången, skynda långsamt i små
steg och framför allt dokumentera vad du gör.


Banladdningen

Banskytte är egentligen det som kanske är lättast att ladda upp för, här finns ju bara ett enda krav hög precision. Här kan vi med
fördel använda långa tunga kulor och den laddning av krut som visar sig ge bäst precision.
Men dra inga likhetstecken mellan maxladdning och bra precision!
Oftast kommer man åt den riktigt bra precisionen vid lågt laddad ammo, vi ska ju ändå bara 25 meter med kulan!
Detta låter mycket enkelt men i verkligheten är det inte riktigt så enkelt, det kan ta en bra lång tid att få fram en patron med hög
precision, speciellt i 9 mm kaliber.

Kronograf

Hjälpmedel

Ett mycket användbart hjälpmedel är en kronograf, så att vi kan mäta kulans eller kulornas utgångshastighet. Detta mätförfarande
ger en ganska god uppfattning om den kvalitet vi får ut genom pipan.
Stor spridning i utgångshastighet indikerar att något är fel i vår laddning.
Ett annat mycket bra instrument är en skjutstol, men få är förunnade att ha tillgång till en sådan, men den utgör själva grädden
på moset.
Men även ett bra skjutstöd är acepterbart under testen av ammunitionen.

Inskjutningen och injustering av sikte.

Är minst lika viktig som att den patron vi använder är laddad för sin uppgift!
Detta gäller då speciellt för fältskytte med de alltid varierande avstånd till målen.
Vi kan ju möta olika målavstånd mellan några meters avstånd och upp till ca 100 meter.
Att då skjuta in samtliga vapen på "bekvämavståndet" 25 meter, ger oftast ett mycket dåligt slutresultat efter 8 stationers skjutning.
Jag gör så här med min .32 revolver:

Mäter upp på en 300 meters skjutvall följande avstånd.

30 meter utgångsavstånd, endast för kontroll och referens.

40 meter kollar noga upp avvikelser i både höjd och sida, skjuter BÅDE med handstöd och fast stöd, men ej skjutbänk.

50 meter mycket likt 40 meter, kontroll osv, (skjutning som 40 meters avstånd gäller för samtliga avstånd från 30 meter).

60 meter här ställer jag in sikte i sid och höjdled, jag vet att min kulbana börjar att sjunka här, för .22 kalibrig ammo bara kontroll.

70 meter maxavstånd vanlig laddning, kollar noga upp avvikelser i framför allt höjd men även sida, .22 kalibrigt injust sikte höjd sida.

80 meter kontroll avvikelser . 32 byter ammo till kraftigare laddning här .  . 22 kontroll.

90 meter kontroll med kraftig laddning ingen justering på sikte

100 meter kontroll, båda kaliber.  Dokumentera noga vad som händer 10 meter för 10 meters intervall.




Epilog

Redan i ingressen antydde jag eller var jag inte riktigt tydlig? Denna artikel kommer inte att handla om superladdningar på pränt,
bara att kopiera och sedan gå ut och skjuta som en gud, med en knappt märkbar rekyl och alltid en tia...
Av den enkla anledningen att detta är inte möjligt! Vårt material, vapen laddpressar osv är unikt, inget av dessa material är helt
kompatibla till 100 %. Även du som skytt är inte kompatibel med din kompis.
Min avsikt med denna artikel var och är att få dig som handladdare att tänka till, i andra banor och upptäcka en ny del av vår
sport/hobby.
Finns den då den ultimata laddningen?
Ja mitt svar är ja, jag har efter års misslyckade skapat en helt unik laddning för just 9 mm, en kombination av en mycket låg rekyl
och en otroligt fin precison.
Vad jag laddar med?
Det ligger i bankfacket!

Lycka till!

Arne Nohlberg 2006 02 28 rev 2012 09