Vapenkontrollantens roll
Före varje tävling där standardmedaljer delas ut ska samtliga vapen kontrolleras av en vapenkontrollant, detta är noggrant beskrivet i vår skjuthandbok (SHB).
I utbildningen för vapenkontrollant trycks det speciellt på att vapenkontrollanten ska framförallt vinnlägga sig om att säkra vapen
godkänns och får deltaga i tävlingen.
För vapenkontrollanter finns en utbildning som ska genomföras före vapenkontrollanten har meddelats ett bevis på sin kunskap
och samtidigt ges en legimitation som vapenkontrollant.
Detta bevis på genomgången utbildning ska alltid ligga framme vid vapenkontrollen.
Men hur ser det ut i verkligheten?
Är det säkra vapen som lämnar vapenkontrollen, godkända?
Är utbildningen för vapenkontrollant anpassad för att ge vapenkontrollanten de kunskaper som krävs för att trygga en hög säkerhet?
Känner du dig som skytt säker på att ditt vapen efter denna vapenkontroll är ett säkert vapen att hantera?
Vem bär ansvaret för att det är ett säkert vapen som används på tävlingen, skytten eller vapenkontrollanten eller någon annan?
I samma skjuthandbok anges följande citat:
Vapenkontrollen har till ändamål att dels trygga säkerheten och dels fastställa om de tävlandes vapen uppfyller fodringarna enligt B 2 .1
i SHB. sid 35 i SHB
B.2.1 Vapen och ammunition ska vara i tekniskt tillstånd att skjutning kan ske utan risker för skytten eller någon i skyttens närhet.
Vapen får därför inte ändras från sitt modellenliga utförande vad avser konstruktionsdetaljer som påverkar hållfasthet, säkerhet och
avsedd funktion.
Alla vapen ska kontrolleras före starten. Stickprov eller kontroll av samtliga vapen kan dessutom genomföras under tävlingen eller
omdelbart efter det att skytten har genomfört tävlingen. Vid rekordresultat ska efterkontroll alltid göras.
Slut citat.
Hur ser det ut i verkligheten?
Jag vågar påstå att i 99% av alla vapenkontroller så genomföres INTE något form av säkerhetskontroll av vapen, i stället för en
säkerhetskontroll så genomföres slaviskt en kontroll av avtrycksvikten ( ibland dessutom helt felaktigt) och därmed är vapenkontrollen slut
och nästa skytt ropas fram.
Varför göres då inte en riktig säkerhetskontroll helt enligt regelboken?
Eller kan det vara så, att någon tror, att ett avtryck som ligger enligt regelverket, garanterar att ett vapen är ett säkert vapen?
Naturligvis kan aldrig en stipulerad avtrycksvikt garantera att det avtrycks vikt "kontrollerade" vapnet är ett säkert vapen!
Är det säkra vapen som lämnar vapenkontrollen godkända?
Svaret på denna fråga är tveklöst NEJ, för varje tävling och för varje skott vi avlossar i tävlingsammanhang kommer vi en olycka
närmare. En teknisk analys av vår vapenkontrolls genomförande skulle vara förödande inte bara för den enskilde vapenkontrollanden
/skytten, utan även för vårt förbund som jag anser bär det yttersta ansvaret för den uteblivna säkerhetskontrollen.
Texten i vår regelsamlig ger ju kontra verkligheten också en falsk spegling om vad det är som kontrolleras!
Detta med utebliven säkerhetskontroll av våra vapen, ignonerar vi tävling efter tävling och döljer det verkliga syftet med vapenkontrollen.
Genom att slaviskt väga in vapnen, punkt slut..
Vi kan inte försvara att en skytt med en tex. skottbula i pipan släpps ut i tävlingen, med kanske livsfara för båda honom och andra
deltagare och försvara detta betende med att den vägde i alla fall in!
Är utbildningen för vapenkontrollant anpassad för att ge vapenkontrollanten de kunskaper som krävs för att trygga en hög säkerhet?
För några år sedan genomgick jag själv denna utbildning och förundrades hur dåligt kursmaterialet för utbildningen var!
Här fanns inte många ord om just säkra vapen beskriven i utbildningen som pågick en helg lördag / söndag.
i stället beskrevs sida upp och sida ner hur vapnet skulle vägas in, men även i det beskrivna vägningsförfarandet saknades nödvändig
information.
Det fanns inte bara rena felaktigheter och en felaktig termilogi i det kompendium vi använde, det saknades all väsentlig information om vapen konstruktion och funktion.
Hur kommer en vapenkontrollant att uppfattas som inte ens kan benämna de olika komponenterna i ett vapen med rätt namn!
Låt mig ge ett enda belysande exempel på en annan del som saknas i utbildningen.
Man kan då ställa sig frågan hur ska en vapenkontrollant kunna kontrollera säkerheten i en avtrycksmekanism när han inte ens
vet hur den fungerar?
Efter att ha funderat ett tag tog jag kontakt med kursledare och framlade mina synpunkter på utbildningen, detta uppmanades vi också till.
Men månad efter månad går till år och inget svar kommer, då kontaktar jag tekniska kommiten och kan notera samma sak
absolut inget händer.
Jag måste också passa in att det enligt regelboken ska ske en säkerhetskontroll av våra vapen inför en tävling, men att
detta INTE sker i 99 % av alla kontrollerade vapen, för att denna kontroll ska ske är vapenkontrollanten en garant, men
ingen, absolut ingen, vapenkontrollant protesterar, utan allt går sin gilla gång, med avtryckskontroll och inget mera!
Vad vi i dag behöver mycket skyndsamt, är en kompetenshöjning av vapenkontrollandernas utbildning.
Säkerhets kontroll/Vapenkontroll av idag..Känner du dig som skytt säker på att ditt vapen efter denna vapenkontroll är ett säkert vapen att hantera?
Detta är en av kärnfrågorna i min artikel, lever vapenkontrollen upp till vad den lovar? svaret är utan någon som helst tveksamhet NEJ.
Ibland när jag tar upp dessa frågor möts jag av argument som att "det skulle ta för lång tid att göra en acceptabel säkerhetskontroll"
Jag håller inte med om detta, men medger att kontrollen skulle ta lite längre tid men detta är helt hanterbart, på kanske ett tidstillägg
på max 1-2 minuter, per vapen, men de flesta vapen skulle förmodligen kunna bedömmas under samma tidsperiod som användes i dag!
Tiden som åtgår för säkerhetskontrollen är helt beroende på kunskapen hos den som ska bedömma vapnet.
Men naturligtvis kan man inte okulärt upptäcka alla tänkbara säkerhetsfel inte ens med riktigt utbildade vapenkontrollanter, men att
jämföra med i dag då ingen egentlig säkerhetskontroll i de flesta fall utföres, på grund av att kunskapen saknas hos vapenkontrollanten.
DÅ kunde vi skapa en högre säkerhet och vid en eventuell skjutolycka påvisa att vi har taget dessa frågor om säkerhet
seröst, på allvar och inte som nu, bara sopat dom under mattan och dessutom givet falska förspeglingar om att vi har utfört en säkerhetskontroll.
Vad vi i dag behöver mycket skyndsamt, är en kompetenshöjning av vapenkontrollandernas utbildning och med denna
kunskap i bagaget, ytterligare höja säkerheten.
Vem bär ansvaret för att det är ett säkert vapen som används på tävlingen, skytten eller vapenkontrollanten eller någon annan?
Detta måste klargöras! Det duger inte som idag att ansvarsfrågan inte är utredd!
På denna viktiga frågeställning ges inga konkreta svar i SHB, det står citat: vapen och ammunition ska vara i sådant tekniskt tillstånd
att skjutning kan ske utan risker för skytten eller någon i skyttens närhet, slut citat.
Men helt juridiskt vem bär ansvaret? Skytten säger en del, vapenkontrollanten säger en annan, men vem har rätt?
Om detta skulle provas i en domstol är inte utslaget helt givet!
Epilog
Skulle du acceptera om du kom till Bilprovningen med din gamla bil och kontrollanten på bilprovningen, tryckte en gång på bromspedalen
det var hans enda åtgärd och konstaterade sakligt att nu är din bil säker att åka med!
En sådan kontroll skulle aldrig kunna accepteras av varken ägaren eller myndigheter, där står vi idag när det gäller vår vapenkontroll!
Men ingen vapenkontrollant mer än jag protesterar och det har jag gjort i flera år mot det faktum att absolut ingen som helst
kontroll av vapnets säkerhet sker!!
Fyra år senare så har mycket lite skett om ens något i denna så viktiga fråga.
En del anser att ansvaret för att ett säkert vapen ingår i tävlingen borde utredas snabbt och kanske ansvaret skulle falla på skytten,
detta ska i så fall, klart deklareras i SHB om så är fallet?
Problemet blir då ett nytt moment 22, hur ska skytten kunna kontrollera säkerheten, då de flesta skyttar inte alls har den kunskapen
som krävs!
Men den förslagna kompetenshöjningen som jag förslår av vapenkontrollanternas utbildning skulle då ytterligare bidraga till en kraftigt
ökad säkerhet på våra tävlingsbanor med vapen.
Vi vet också att antalet vapensmeder i Sverige med enhandsvapen på programmet minskar i en stark takt, att i dag skicka ett
vapen för reparation kostar med returtaxa minst 900 kronor, en ökad kunskap ute i våra föreningar skulle kunna
spara många 900 kronors resor.
Vi skulle klart kunna förbättra säkerheten, med säkrare vapen, säkrare tävlingar, men allt detta offras på okunnighetens altare!