Välkommen till Arnes Pistolskyttesida Portalen för aktiva skyttar |
Artiklar | Om denna hemsida | Börja skjuta | På gång | Nyheter |
Avtrycksvikten
Pistol
Det är tyvärr mycket vanligt att vapenviktens verkliga
vikt aldrig har blivit kontrollmätt, utan i vanlig
Svensk anda så litar man
på uppgifter
utan att först ha kontrollerat deras relevans.
Står det 1 kilo så väger väl vikten 1 kilo!!!.
Efter att ha vägt med en kontrollerad våg ett antal vikter så
vet jag att inte alla av dessa vikter passerar in under den tolerans
som har
angetts 1000 gram - 0,01 kilo. Respektive 1360 gram - 0,01 kilo, eller 10
gram lägre vikt.
Men här finns ett ganska stort mörkertal, men
den absolut största felkällan är utan tvekan själva mätförfarandet.
Vad är då ett kilo?
Enligt uppgift från lantmäteriet gäller följande definition
av vikten 1 kilo eller 1000 gram.
I Sverige varierar tyngdaccelerationen, bland annat med latituden i grova drag
från ungefär 9,815 m/s2 längst i söder till 9,825 m/s2
längst i norr. Noggrannare uppgifter om tyngdaccelerationen på olika
orter kan erhållas från Lantmäteriverket.
Exempel att tyngdkraften i en punkt i Smygehuk är
uppmätt till 9.815 220 m/s² och på uppe i norr på Treriksröset
till
9.823 944 m/s²." Av detta framgår att den verkliga vikten på
kontrollvikten lite beroende på var vi bor i Sverige borde vara
omkring 982 - 990 gram.
Bild 4 Godkänd
vapenvikt märkt 500 + 500 + 360 gram ska ge 1360 gram verklig vikt 1364
gram,
ej godkänd vikt.
Kontrollmomentets utförande.
Att mäta en
avtrycksmekanism inställd på 1000 gram med en kontrollvikt på
samma vikt, låter sig bara inte göras på ett manuellt sätt,
detta faller på sin egen orimlighet.
Vi människor har inte den finmotorik
som skulle behövas för att kunna lyfta en vikt mot en
fjäderbelastad mekanism som motvikt
där skillnaden i vikt ska kunna
vara 0 gram.
I verkligheten så behövs en ganska stor skillnad mellan den egentliga
vikten och mekanismens reella mekaniska motstånd mot
påverkan på avtryckaren.
Detta på grund av det tröghetsmoment som alltid återfinns när
vi försöker att förflytta en kropp i vertikalplanet, i detta
fall vikten.
Därav faller helt begreppet avtrycksvikt på 1000 gram eller 1360
gram på sin egen orimlighet.
Det måste vara en skillnad mellan det verkliga
avtrycksvikten och den vikt man kan lyfta och väga, på mellan 10
till 28 gram!
Min pistol har en verklig avtrycksvikt som är mätt men en vikt på
1006 gram, sedan har jag med pistolen fastsatt i vertikalt läge
adderat gram för gram tills avtryckaren löser ut på 1078 gram.
Men jag kan inte på ett normalt sätt lyft min pistol
med vikten
1078 gram utan att avtryckaren löser ut! Jag måste minska vikten
med 15 - 28 gram för att mycket försiktigt kunna lyfta pistolen
på ett normalt sätt!
Därför kan vi med mycket stor säkerhet
fastslå att ett vapen som i dag anses ligga på gränsen, är
ett klart godkänt vapen!
Bild 5 Avtryckaren Morini CM 22
Viktens
placering på avtryckaren
I detta moment finns
det tillsammans med lyftet av vapnet med vikten på avtryckaren, den allra
största felkällan. En
felplacering av vikten ut från centrum på avtryckaren på ynka
1 mm på ett finkalibrigt vapen ger ett tillägg av avtrycksvikt
på runt 60 gram, ändå mera på ett grovkalibrigt
vapen eller ca 95 gram, per millimeter!
Klart och tydlig framgår det av regelverket för vapenkontroll att
kontrollvikten ska placeras mitt på avtryckaren
se bild 1.
Det framgår också med elogerad text att vapnet
ifråga ska placeras med kärnlinjen (pipan) i vertikalt läge?
Detta finner jag mycket märkligt!
För hur jag än har försökt att påverka mätresultatet
med en måttlig lutning av pipan (10 - 15 grader) så kan jag INTE
finna
att just denna lutning skulle på något sätt påverka mätresultatet!
Kärnfrågan i mätförfarandet,
är viktens placering på avtryckaren, för just denna placering
av vikten är helt avgörande
för hela mätprosessens tillförlitlighet.
Pipans lutning har en mycket mera underordnad betydelse och regel om pipans
lutning kan tyvärr få hela mätprocessen
att totalt falla mycket långt utanför ett acceptabelt mätfel.
Om detta har under 6 månader tillskrivet's förbundets regelkommite,
men utan att få svar!
Mätuttag för centrumindikering på avtryckare.
Det finns i dag mängder med gamla pistoler och revolver som inte har något
uttag i mitten eller annan anvisning var centrum på
avtryckaren finns.
Jag har inte kunnat finna någon som helst regel som förespråkar
eller föreskriver att det ska vara ett uttag på avtryckaren
för just mätningen av avtrycksvikt!
Om man i en regelsamling
förskriver en mätmetod då ska naturligtvis denna metod anpassas
till vad den ska användas till!
Att då i stället förändra samtliga mätobjekt för
att anpassa dessa till en bristfällig mätmetod, det anser jag vara
att gå helt fel väg.
Jag har gjort otaliga försök med att luta mitt vapen, både pistoler
och revolver under mätförfarandet, jag har rådfrågat äldre
erfarna
skyttar om råd. Men jag har aldrig kunnat finna att en mindre lutning
av vapnet (5 - 10 grader) skulle kunna påverka mätresultatet!
De muntliga råd jag har fått har samtliga haft en diffus förklaring
att vissa avtrycksmekanismer inte skulle gå att luta under mätning.
Men detta har jag INTE kunna leda i bevis trots omfattande tester och försök.
För mig framstår detta som hokus pokus!
Kan någon förklara detta på ett vetenskapligt sätt är
jag mycket tacksam för hjälp..
Att vikten ska placeras mitt på avtryckaren
det har jag en förståelse för, men att pipans vertikala läge
är så viktig
att denna del av instruktionen framstår i elogerad text, detta har jag
mycket svårt att förstå och även här finns ju
många nya felkällor.
På en del
moderna pistoler finns en skåra eller anvisning i avtryckaren se bild
5. På min Morini CM 22 finns denna skåra på 16,5 mm
avstånd från stommet till avtryckaren som är 28,5 mm lång
se bild 5.
Därför så kommer vikten att anbringas 2 mm för långt
ut på avtryckaren och följaktligen ge ett felaktigt mätresultat.
Om då varje millimeter är värd 62,5 gram 1000 gram delat med
16,5 ger detta ett resultat av ca 60 gram per millimeter av
avtryckarens längd. En förskjutning ut på avtryckaren borde
då ge en tilläggsvikt på ca 130 gram och min totala vikt på
avtryckaren är
följaktligen 1078 + 136 gram. totalt 1214 gram, ändå
underkändes pistolen vid en kontroll!
Bild
6 Smith & Wesson revolver
Kontroll
av avtrycksvikt på revolver eller moment 22!
Vissa revolvers
avtryckare är ganska speciella då det gäller att kunna väga
på mitten av avtryckaren Smith & wesson
tillhör definitivt
denna typ. För
även vi som ALLTID skjuter i DA mode tvingas ju att väga in i SA mode.
En S&W revolver är genom sin konstruktion så beskaffad att med
pipan helt vertikalt och med en polerad avtryckare så går det
bara
inte att väga in på halva avtryckaren och ändå
ha pipan helt vertikalt. Man får helt enkelt välja, antingen pipan
helt vertikalt och väga på ett avstånd av ca 4 mm ute på
avtryckaren
eller att luta revolvern för att hindra att kontrollvikten kanar ner ifrån
mittpunkten till ca 4 mm ut på avtryckaren.
Varje mm förskjutning utåt på
avtryckaren ger en tilläggsvikt på ca 95 gram!
Colt revolvern är klart bättre i just möjligheten att väga
på halva avtryckaren.
Denna vägning på ca 4 mm av avtryckarens längd ger naturligtvis
S&W skytten ett stort handikapp
och kräver en betydligt högre
avtryckarevikt för att kunna godkännas.
Med andra ord. både dessa fysiska tillstånd
ska uppnås men bara ett kan uppnås, därav moment 22 uttrycket.
Avtryckarens längd i varbygel på en S&W revolver är 28 mm,
hälften av denna längd är då följaktligen 14 mm, därför
ska kontrollvikten
placeras på 14 mm ut på avtryckaren. Men med pipan pekande rätt
upp och med en någorlunda slät avtryckare går inte dessa båda
tillstånd att uppnå samtidigt. Antingen får kontrollvikten
flyttas ut ca 4 mm eller också måste pipan lutas! För att en
rättvis mätning
ska kunna ske. Detta faktiska förhållande är ändå
mycket värre på en Manhurin revolver..
Ändå värre är mätfelet
på en Manhurin MR 73 Match revolver där avtryckaren lutar ändå
mera än en S&W revolver.
Här kommer kontrollvikten av naturlagen att komma ut från den tänkta
mätpunkten ca 5 mm och med tanke på att varje
mm förskjutning
ut från avtryckarens mitt punkt adderar UPP avtrycksvikten med ca 95 gram!
Därmed anser jag det vara bevisat att nuvarande mätmetod är behäftad
med allvarliga brister i mätmetodiken!
Många DA skyttar i revolver klassen skjuter i dag med en avtrycksvikt
i DA mode på mellan 3,0 - 4,5 kilo, trots att den stipulerade
avtrycksvikten
ska vara minst 1360 gram. Detta tycker jag är helt fel och bör följaktligen
ändras, den som bestämmer sig för att
bara skjuta DA mode ska också tillåtas att efter ändring av
revolverns mekanism (lätt att utföra) också ska få väga
in vapnet i
DA mode!
Detta borde vara ett mycket berättigat
rättvisekrav!
Tillverkning av en egen vikt
Jag har tillgång till två olika vapenvikter, en som
är godkänd av förbundet och en annan som är tillverkad av
en gammal 1 kilos hantel,
båda är kontrollvägda på krönta (kontrollerade) vågar.
Men jag ser trots utseendet en viss fördel med den egentillverkade vikten,
genom dess utformning kan jag lätt lägga på en extra
belastning i form av blykulor eller hagel.
Jag kan spänna upp min revolver eller pistol och försiktigt hänga
på kontrollvikten och sedan vikta på mera vikt för att se vad mitt eller
andras
avtrycket har för verklig vikt. Detta är ju av förklarliga skäl
en lite omständig metod som jag bara använder vid tester och
problemlösningar.
Annars använder jag min vikt som vilken vapenkontrollant som helst.
Påverkan av kyla och värme.
Jag har trots försök med att väga ett till -20 grader nedfryset
vapen inte kunnat finna någon större variationer i avtrycksvikt.
Skillnaden har varit så liten att den knappast är märkbar, eller
mycket svår att kunna dokumentera.
De moderna oljorna som jag använder tex Break Free på vintertid har
en mycket bra viskositet även i riktigt låga temperaturer.
Om man skulle använda en tjock motorolja av gammal typ och plockade upp
sitt vapen direkt ur frysboxen kanske en viss tröghet
kan uppstå, detta har jag inte provat av den enkla anledningen att jag
inte skulle drömma om att någonsin använda en sådan olja
och om i så fall definitivt inte på vintertid!
En stark värme kan ge en viss ringa påverkan vid temperaturer över
30 grader, men även denna påverkan är mycket marginell.
Viktens reella viktskillnad är inte mätbart i varken kyla eller värme.
Epilog
Med de mätförfarande som i dag finns att tillgå på marknaden
måste man anse att en gammal och osäker mätmetod som i dag används,
har för stora brister, där resultatet av vägningen kan vara förödande
för tävlanden, även om vapnet ifråga är helt enligt
regelboken
Med det stora utbudet av digitala vågar och kanske en samtidigt användning
av en kontrollvikt för att kontrollera med tex en dragvåg
skulle kanske ett mycket bättre och framför allt rättvisare resultat
uppnås?
Man kan med tanke på den fokusering som råder runt själva avtrycksvikten,
misstänka att den som lyckas passera vapenkontrollen
med den lägsta avtrycksvikten är också den som vinner tävlingen!
Men det är min förhoppning att du som läser denna artikel inte
har bringats i den uppfattningen att vinnaren i sista tävlingen vann
på grund av att hans eller hennes avtrycksvikt var 5 gram lägre än
din egna avtrycksvikt!
För
att nämna ett exempel i tex revolverklassen som på ett mycket påtagligt
sätt bevisar avtrycksviktens ringa betydelse,
sida vid sida kämpar idag DA och SA skyttar.
DA skytten med en avtrycksvikt på oftast mellan 3 och 4,5 kilo och SA
skytten med kanske 1400 grams avtrycksvikt.
Ändå vågar jag påstå vinner oftast DA skytten "duellen"!
Jag vill till sist återkomma till min egen ej godkända pistol som
faktiskt var inställd på en verklig vikt på 1214 gram och ändå
inte ansågs kunna deltaga i tävlingen på grund av för
lätt avtryck!
Personligen tycker jag att ovanstående redogörelser på ett
ganska bra sätt redovisar de faktiska förhållande som gäller
i dag.
Om den nuvarande mätmetoden är bra eller dålig låter jag
dig som läsare bedöma själv, men tänk på att stressade
vapen-
kontrollanter i de allra flesta fall gör så gott de kan och lite
till med nuvarande mätmetod...
Underlätta för honom eller henne genom att lämna
fram ditt vapen på ett säkert sätt, naturligtvis helt tomt.
Arne
Nohlberg 2006 10 18 rev 2012 04