Välkommen till Arnes Pistolskyttesida Portalen för aktiva skyttar

Artiklar Om denna hemsida Börja skjuta På gång Nyheter


Avtrycksvikten kontra verkligheten

Alla som sysslar med tävlingar och pistolskytte har med stor säkerhet hamnat framför en vapenkontrollant för att få avtrycksvikten
kontrollerad på det egna vapnet. Anledningen till denna kontroll är ju att dels trygga säkerheten och dels fastställa om den tävlandes
vapen uppfyller fastställda fordringar. Det låter ju mycket bra men stressen i den låga kön av tävlande förvandlar dessa goda avsikter
till något helt annat!
Vad som i verkligheten sker och tyvärr oftast också med en osäker metod, är enbart en kontroll av avtrycksvikten.
Trots att ordet vapenkontroll borde FOKUSERA på en mera omfattande undersökning av vapnet ifråga beträffande säkerhet,
säker funktion, sprickbildningar, lösa detaljer, farligt inställda tryckmekanismer osv..

Jag vågar med stor säkerhet påstå att de flesta av dessa kontroller av avtrycksvikten utföres med vikter som aldrig är kontrollvägda
efter leverans
!
Vid en vänlig förfrågan om kontrollviktens verkliga vikt, ges ofta svaret att den ska väga ett kilo eller trettonhundrasextio gram!!
Men den verkliga vikten på kontrollvikten är det mycket få vapenkontrollanter som har den minsta aning om!


Av den enkla anledningen att kontrollviktens verkliga vikt nästan aldrig är kontrollerad efter leverans!

Upprinnelsen till denna artikel är att ett av mina vapen en Morini CM 22 inte godkändes vid en vapenkontroll på en lokal tävling, med
motivation att vapnets avtrycksvikt var för lätt. Detta till trots att jag bara ett par timmar innan vapenkontrollen kontrollerat upp mitt
vapen med en egen vikt vägd på en krönt (kontrollerad) våg till 1006 gram.
Kontrollen kunde utföras utan problem.
Vid hemkomsten kontrollerades den verkliga vikten på avtryckaren på mitt vapen den befanns vara 1078 gram, vägd i den skåra som
finns på min Morini pistol, denna vikt kontrollerad senare på en kontrollerad våg!
Mera om detta senare....

Pistolskytteförbundet stipulerar att kontrollvikten för finkalibriga pistoler och revolver ska vara högst 1000 gram. För B vapen A vapen
och R vapen ska kontrollvikten väga högst 1360 gram, mätt mitt på avtryckaren.
En tolerans på vikten med - 10 gram är godkänt.

Viktigt är att mätningen utföres mitt på avtryckaren, i vissa fall låter detta sig inte göras när det gäller framförallt revolver, mera om
detta senare....

Denna artikel kommer att bevisa att just detta Så kallade legitima mätförfarande vi i dag har som måttstock och som förväntas fria eller
fälla en skytts vapen inför en tävling lider av flera allvarliga brister.

Brister i en metod som på inget sätt skapar den rättvisa som ändå vapenkontrollen syftar på, utan istället tillföres ändå mera orättvisor!

  Bild 1 Ur Svenska pistolskytteförbundets skjuthandbok.

Bild 1 berättar att avtrycksvikten ska placeras MITT på avtryckaren, inte mitt i varbygel! Vapnet ska sedan lyftas mycket
mycket försiktigt rätt upp från bordet. Minsta skakning kommer att äventyra en mätning på ett helt korrekt tryck.
Avtrycksvikten ska vara på antingen högst 1 kilo 1000 gram tolerans - 10 gram eller på högst 1360 gram, toleransen är 10 gram
nedåt i vikt.

Instruktionen anger följande:

* Kontrollvikten ska stå på ett stadigt underlag

* Kontrollanten ska under vägningen ha båda armbågarna stödda av underlaget.
* Vapnet ska hållas med pipan i lodrätt läge
* Vikten får el lyftas till avtryckaren.
* Kontrollviktens bygel placeras mitt på, avtryckaren, kontrollanten bestämmer var kontrollvikten ska placeras se bild 1
* Placera ej vikten på avtryckaren mot en annan del än den spetsiga delen av bygel, eller den med friktionsmaterial
försedda delen av bygel.
* Vapnet lyfts försiktigt med pipan i lodrätt läge.
Om fastställt tryck inte innehålls måste skytten göra erforderliga justeringar innan ny kontrollvägning sker.

Mina kommentarer :
Vikten får el lyftas till avtryckaren. Varför inte??
Vapnet lyfts försiktigt med pipan i lodrätt läge. Varför lodrätt läge, vad är det för fel om vapnet lutar 5 - 15 grader???
Om fastställt tryck inte innehålls måste skytten göra erforderliga justeringar innan ny kontrollvägning sker.
Kontrollviktens bygel placeras mitt på, avtryckaren, kontrollanten bestämmer var kontrollvikten ska placeras se bild 1,
vad menas med detta? två helt mot varandra funktionella råd!!!!!!
Vad sker om vapnet är bristfälligt ur säkerhetssynpunkt?? Detta nämns inte ens!!


Ändamålet med vapenkontrollen

Vapenkontrollen har till ändamål att dels trygga säkerheten och dels att fastställa om de tävlandes vapen uppfyller fastställda
fordringars. Kontrollera (okulärt) vapnets tekniska tillstånd beträffande sprickor, onormal friktion eller trimning och att kolvdelar,
pipvikt och riktmedel sitter fast, slut citat.

A, B och R vapen grovkalibriga ska ha en avtrycksvikt på högst 1360 gram mätt mitt på avtryckaren och med vapnets kärnlinje
parallellt med pipan.

C vapen både pistol och revolver ska ha en avtrycksvikt på högst 1000 gram mätt mitt på avtryckaren och med vapnets kärnlinje
parallellt med pipan.




Bild 2 Ur Svenska pistolskytteförbundets skjuthandbok.

Bild 2 visar hur en kontroll av avtrycksvikten ska gå till. OBS vägning ska ske UTAN magasin.
Båda armbågarna på bordet och sedan ett MYCKET försiktigt lyft av avtrycksvikten upp från bordet.

Ett annat EJ Officiellt alternativ är att ett tunt papper stoppas under vikten och att detta papper kan glida bort med ett lätt drag.
Kan man röra papperet har vapnet uppfyllt kravet på minsta avtrycksvikt.
Att man sedan ej kan lyfta upp hela vikten ovanför bordet är helt oväsentligt, då detta kräver en avtrycksvikt över denna minsta gräns.
Tänk om alla denna energi som läggs på vägning av avtryckare istället lades på en säkerhetskontroll som förtjänar namnet!


Felkällor

Det finns tre olika felkällor till att en skytt som kanske åkt 30 mil till tävlingen nekas att deltaga med ett vapen som är helt enligt
det fastställda regelverket och kanske blir mer eller  mindre betraktad som en fuskare!
Så låt oss ta del av de felkällor och andra anledningar till att denna så viktiga vägning av vapnets avtrycksvikt, får överskugga en mera
värdefull säkerhets kontroll och där några gram fel i mätningen på fullt allvar skulle kunna förvandla en medelmåttig skytt till en segrare!
Så är det naturligtvis INTE, jag roade mig med att ställa in trycket på min finkalibriga pistol på mellan 9,70 gram och upp till 1050 gram
ingen kunde känna någon skillnad vid en blindtest och naturligtvis kommer inte skjutförmågan att påverkas.
I förbundets instruktion för vägning av vapen anges med elogerad stil att vapnets kärnlinje (pipan) ska vara i lodrätt läge, men detta låter
sig inte göras på en del revolver, denna del av anvisningen skapar ett moment 22. mer om detta senare.....
Men naturligtvis ska och kan inte en mindre lutning av vapnet påverka den verkliga avtrycksvikten, detta har jag mycket svårt att förstå!
Just detta tillägg förvandlar en vägning av en Smith & Wesson revolver till just ett moment 22.


Bild 3 Vapenvikt för att addera 360 gram till en 1000 grams vikt

Avtrycksvikten Pistol

Det är tyvärr mycket vanligt att vapenviktens verkliga vikt aldrig har blivit kontrollmätt, utan i vanlig Svensk anda så litar man
på uppgifter utan att först ha kontrollerat deras relevans.
Står det 1 kilo så väger väl vikten 1 kilo!!!.
Efter att ha vägt med en kontrollerad våg ett antal vikter så vet jag att inte alla av dessa vikter passerar in under den tolerans
som har angetts 1000 gram - 0,01 kilo. Respektive 1360 gram - 0,01 kilo, eller 10 gram lägre vikt.
Men här finns ett ganska stort mörkertal, men den absolut största felkällan är utan tvekan själva mätförfarandet.
Vad är då ett kilo?
Enligt uppgift från lantmäteriet gäller följande definition av vikten 1 kilo eller 1000 gram.
I Sverige varierar tyngdaccelerationen, bland annat med latituden i grova drag från ungefär 9,815 m/s2 längst i söder till 9,825 m/s2
längst i norr. Noggrannare uppgifter om tyngdaccelerationen på olika orter kan erhållas från Lantmäteriverket.


Exempel att tyngdkraften i en punkt i Smygehuk är uppmätt till 9.815 220 m/s² och på uppe i norr på Treriksröset till
9.823 944 m/s²." Av detta framgår att den verkliga vikten på kontrollvikten lite beroende på var vi bor i Sverige borde vara
omkring 982 - 990 gram.


Bild 4 Godkänd vapenvikt märkt 500 + 500 + 360 gram ska ge 1360 gram verklig vikt 1364 gram,
ej godkänd vikt.

Kontrollmomentets utförande
.

Att mäta en avtrycksmekanism inställd på 1000 gram med en kontrollvikt på samma vikt, låter sig bara inte göras på ett manuellt sätt,
detta faller på sin egen orimlighet.
Vi människor har inte den finmotorik som skulle behövas för att kunna lyfta en vikt mot en fjäderbelastad mekanism som motvikt
där skillnaden i vikt ska kunna vara 0 gram.
I verkligheten så behövs en ganska stor skillnad mellan den egentliga vikten och mekanismens reella mekaniska motstånd mot
påverkan på avtryckaren.
Detta på grund av det tröghetsmoment som alltid återfinns när vi försöker att förflytta en kropp i vertikalplanet, i detta fall vikten.

Därav faller helt begreppet avtrycksvikt på 1000 gram eller 1360 gram på sin egen orimlighet.

Det måste vara en skillnad mellan det verkliga avtrycksvikten och den vikt man kan lyfta och väga, på mellan 10 till 28 gram!
Min pistol har en verklig avtrycksvikt som är mätt men en vikt på 1006 gram, sedan har jag med pistolen fastsatt i vertikalt läge
adderat gram för gram tills avtryckaren löser ut på 1078 gram. Men jag kan inte på ett normalt sätt lyft min pistol med vikten
1078 gram utan att avtryckaren löser ut! Jag måste minska vikten med 15 - 28 gram för att mycket försiktigt kunna lyfta pistolen
på ett normalt sätt!


Därför kan vi med mycket stor säkerhet fastslå att ett vapen som i dag anses ligga på gränsen, är ett klart godkänt vapen!

  Bild 5 Avtryckaren Morini CM 22



Viktens placering på avtryckaren

I detta moment finns det tillsammans med lyftet av vapnet med vikten på avtryckaren, den allra största felkällan. En
felplacering av vikten ut från centrum på avtryckaren på ynka 1 mm på ett finkalibrigt vapen ger ett tillägg av avtrycksvikt
på runt 60 gram
, ändå mera på ett grovkalibrigt vapen eller ca 95 gram, per millimeter!

Klart och tydlig framgår det av regelverket för vapenkontroll att kontrollvikten ska placeras mitt på avtryckaren se bild 1.
Det framgår också med elogerad text att vapnet ifråga ska placeras med kärnlinjen (pipan) i vertikalt läge?
Detta finner jag mycket märkligt!
För hur jag än har försökt att påverka mätresultatet med en måttlig lutning av pipan (10 - 15 grader) så kan jag INTE finna
att just denna lutning skulle på något sätt påverka mätresultatet!

Kärnfrågan i mätförfarandet, är viktens placering på avtryckaren, för just denna placering av vikten är helt avgörande
för hela mätprosessens tillförlitlighet.

Pipans lutning har en mycket mera underordnad betydelse och regel om pipans lutning kan tyvärr få hela mätprocessen
att totalt falla mycket långt utanför ett acceptabelt mätfel.
Om detta har under 6 månader tillskrivet's förbundets regelkommite, men utan att få svar!


Mätuttag för centrumindikering på avtryckare
.

Det finns i dag mängder med gamla pistoler och revolver som inte har något uttag i mitten eller annan anvisning var centrum på
avtryckaren finns.
Jag har inte kunnat finna någon som helst regel som förespråkar eller föreskriver att det ska vara ett uttag på avtryckaren
för just mätningen av avtrycksvikt!

Om man i en regelsamling förskriver en mätmetod då ska naturligtvis denna metod anpassas till vad den ska användas till!
Att då i stället förändra samtliga mätobjekt för att anpassa dessa till en bristfällig mätmetod, det anser jag vara att gå helt fel väg.

Jag har gjort otaliga försök med att luta mitt vapen, både pistoler och revolver under mätförfarandet, jag har rådfrågat äldre erfarna
skyttar om råd. Men jag har aldrig kunnat finna att en mindre lutning av vapnet (5 - 10 grader) skulle kunna påverka mätresultatet!
De muntliga råd jag har fått har samtliga haft en diffus förklaring att vissa avtrycksmekanismer inte skulle gå att luta under mätning.
Men detta har jag INTE kunna leda i bevis trots omfattande tester och försök. För mig framstår detta som hokus pokus!
Kan någon förklara detta på ett vetenskapligt sätt är jag mycket tacksam för hjälp..

Att vikten ska placeras mitt på avtryckaren det har jag en förståelse för, men att pipans vertikala läge är så viktig
att denna del av instruktionen framstår i elogerad text, detta har jag mycket svårt att förstå och även här finns ju
många nya felkällor
.

På en del moderna pistoler finns en skåra eller anvisning i avtryckaren se bild 5. På min Morini CM 22 finns denna skåra på 16,5 mm
avstånd från stommet till avtryckaren som är 28,5 mm lång se bild 5.
Därför så kommer vikten att anbringas 2 mm för långt ut på avtryckaren och följaktligen ge ett felaktigt mätresultat.
Om då varje millimeter är värd 62,5 gram 1000 gram delat med 16,5 ger detta ett resultat av ca 60 gram per millimeter av
avtryckarens längd. En förskjutning ut på avtryckaren borde då ge en tilläggsvikt på ca 130 gram och min totala vikt på avtryckaren är
följaktligen 1078 + 136 gram. totalt 1214 gram, ändå underkändes pistolen vid en kontroll!


Bild 6 Smith & Wesson revolver

Kontroll av avtrycksvikt på revolver eller moment 22!

Vissa revolvers avtryckare är ganska speciella då det gäller att kunna väga på mitten av avtryckaren Smith & wesson
tillhör definitivt denna typ
För även vi som ALLTID skjuter i DA mode tvingas ju att väga in i SA mode.
En S&W revolver är genom sin konstruktion så beskaffad att med pipan helt vertikalt och med en polerad avtryckare så går det
bara inte att väga in på halva avtryckaren och ändå
ha pipan helt vertikalt. Man får helt enkelt välja, antingen pipan helt vertikalt och väga på ett avstånd av ca 4 mm ute på avtryckaren
eller att luta revolvern för att hindra att kontrollvikten kanar ner ifrån mittpunkten till ca 4 mm ut på avtryckaren.
Varje mm förskjutning utåt på avtryckaren ger en tilläggsvikt på ca 95 gram!
Colt revolvern är klart bättre i just möjligheten att väga på halva avtryckaren.
Denna vägning på ca 4 mm av avtryckarens längd ger naturligtvis S&W skytten ett stort handikapp och kräver en betydligt högre
avtryckarevikt för att kunna godkännas.

Med andra ord. både dessa fysiska tillstånd ska uppnås men bara ett kan uppnås, därav moment 22 uttrycket.

Avtryckarens längd i varbygel på en S&W revolver är 28 mm, hälften av denna längd är då följaktligen 14 mm, därför ska kontrollvikten
placeras på 14 mm ut på avtryckaren. Men med pipan pekande rätt upp och med en någorlunda slät avtryckare går inte dessa båda
tillstånd att uppnå samtidigt. Antingen får kontrollvikten flyttas ut ca 4 mm eller också måste pipan lutas! För att en rättvis mätning
ska kunna ske. Detta faktiska förhållande är ändå mycket värre på en Manhurin revolver..

Ändå värre är mätfelet på en Manhurin MR 73 Match revolver där avtryckaren lutar ändå mera än en S&W revolver.
Här kommer kontrollvikten av naturlagen att komma ut från den tänkta mätpunkten ca 5 mm och med tanke på att varje
mm förskjutning ut från avtryckarens mitt punkt adderar UPP avtrycksvikten med ca 95 gram!
Därmed anser jag det vara bevisat att nuvarande mätmetod är beh
äftad med allvarliga brister i mätmetodiken!

Många DA skyttar i revolver klassen skjuter i dag med en avtrycksvikt i DA mode på mellan 3,0 - 4,5 kilo, trots att den stipulerade
avtrycksvikten ska vara minst 1360 gram. Detta tycker jag är helt fel och bör följaktligen ändras, den som bestämmer sig för att
bara skjuta DA mode ska också tillåtas att efter ändring av revolverns mekanism (lätt att utföra) också ska få väga in vapnet i
DA mode!

Detta borde vara ett mycket berättigat rättvisekrav!













Tillverkning av en egen vikt

Jag har tillgång till två olika vapenvikter, en som är godkänd av förbundet och en annan som är tillverkad av en gammal 1 kilos hantel,
båda är kontrollvägda på krönta (kontrollerade) vågar.
Men jag ser trots utseendet en viss fördel med den egentillverkade vikten, genom dess utformning kan jag lätt lägga på en extra
belastning i form av blykulor eller hagel.
Jag kan spänna upp min revolver eller pistol och försiktigt hänga på kontrollvikten och sedan vikta på mera vikt för att se vad mitt eller
andras avtrycket har för verklig vikt. Detta är ju av förklarliga skäl en lite omständig metod som jag bara använder vid tester och
problemlösningar.
Annars använder jag min vikt som vilken vapenkontrollant som helst.

Påverkan av kyla och värme.

Jag har trots försök med att väga ett till -20 grader nedfryset vapen inte kunnat finna någon större variationer i avtrycksvikt.
Skillnaden har varit så liten att den knappast är märkbar, eller mycket svår att kunna dokumentera.
De moderna oljorna som jag använder tex Break Free på vintertid har en mycket bra viskositet även i riktigt låga temperaturer.
Om man skulle använda en tjock motorolja av gammal typ och plockade upp sitt vapen direkt ur frysboxen kanske en viss tröghet
kan uppstå, detta har jag inte provat av den enkla anledningen att jag inte skulle drömma om att någonsin använda en sådan olja
och om i så fall definitivt inte på vintertid!
En stark värme kan ge en viss ringa påverkan vid temperaturer över 30 grader, men även denna påverkan är mycket marginell.
Viktens reella viktskillnad är inte mätbart i varken kyla eller värme.


Epilog

Med de mätförfarande som i dag finns att tillgå på marknaden måste man anse att en gammal och osäker mätmetod som i dag används,
har för stora brister, där resultatet av vägningen kan vara förödande för tävlanden, även om vapnet ifråga är helt enligt regelboken

Med det stora utbudet av digitala vågar och kanske en samtidigt användning av en kontrollvikt för att kontrollera med tex en dragvåg
skulle kanske ett mycket bättre och framför allt rättvisare resultat uppnås?

Man kan med tanke på den fokusering som råder runt själva avtrycksvikten, misstänka att den som lyckas passera vapenkontrollen
med den lägsta avtrycksvikten är också den som vinner tävlingen!
Men det är min förhoppning att du som läser denna artikel inte har bringats i den uppfattningen att vinnaren i sista tävlingen vann
på grund av att hans eller hennes avtrycksvikt var 5 gram lägre än din egna avtrycksvikt!

För att nämna ett exempel i tex revolverklassen som på ett mycket påtagligt sätt bevisar avtrycksviktens ringa betydelse,
sida vid sida kämpar idag DA och SA skyttar.
DA skytten med en avtrycksvikt på oftast mellan 3 och 4,5 kilo och SA skytten med kanske 1400 grams avtrycksvikt.
Ändå vågar jag påstå vinner oftast DA skytten "duellen"!


Jag vill till sist återkomma till min egen ej godkända pistol som faktiskt var inställd på en verklig vikt på 1214 gram och ändå
inte ansågs kunna deltaga i tävlingen på grund av för lätt avtryck!
Personligen tycker jag att ovanstående redogörelser på ett ganska bra sätt redovisar de faktiska förhållande som gäller i dag.

Om den nuvarande mätmetoden är bra eller dålig låter jag dig som läsare bedöma själv, men tänk på att stressade vapen-
kontrollanter i de allra flesta fall gör så gott de kan och lite till med nuvarande mätmetod...
Underlätta för honom eller henne genom att lämna fram ditt vapen på ett säkert sätt, naturligtvis helt tomt.



Arne Nohlberg 2006 10 18 rev 2012 04