1999 Lasse
Åberg Jag fick ett e-mail i dagarna från Johan Mollberg i Örebro.
Han hade, som ni kan läsa nedan, också besökt några Shell
mackar och kört F1 på Scalextric bana.
Under den senaste tiden har jag fått ett flertal e-mail om just
Scalextric och liknande bilar/banor.
Man har undrat om det finns några banor i Stockholm att tävla
eller hyra för företagsträffar, fester, kick-off m.m. Frågor
om alternativ, bättre kvalitet, högra fart, trimdelar har
frågats.
Jag har blivit lite ställd då jag inte kände till så mycket
om Scalextric och liknande grejer.
Ni som håller på med det, skriv lite till mig om det så tar jag upp det här.
Eftersom jag, sedan jag började med slotracing 1974, nästan
enbart har kört vingbilar i skala 1/24 kom det som en
överraskning att det fanns något annat än just det som körs
på icke plastbanor.
Man kan säga att det var Belgaren J.P. van Rossem som fick mig
och många andra Europeer att testa annat än just vingbilar.
För er som inte har hört om J.P. van Rossem kan man kort
säga att han har ett brinnande intresse för motorsport, ett
otroligt minne och en gång i tiden, otroligt med pengar. Han
köpte ett eget F1-stall, Onyx, där Lill-Lövis körde. När han
ville rasta sina vanliga gatbilar så hyrde han in Keke Rosberg
för att rejsa lite med en av bilarna.
En av de större grejerna för slotracing var dels VM i
Valkenburg 1986 och VMet i Chicago 1988 där han köpte Grand
Raceway och bjöd in 100 förare från olika delar av världen
och betalade för flygresa och hotell.
Två somrar var vi nere i Belgien och Tyskland och körde Nascar
med Pla-Fit bilar som J.P organiserade.
Sedan förra året har vi i Sverige fått igång en bra Production klass i skala 1/24 med Parma Flexi, Champion Turbo Flex och liknande chassin med 16-D motorer och Saloon karosser i Lexan, mestadels Betta, JK och EasySlot tillverking. Precis en sådan klass har saknats. Den är både enkel, billig och skitkul. Vingbilar ligger mig fortfarande närmast om hjärtat, ingen tvekan om det, men saloon klassen ger mycket körning för lite tid och lite pengar. Man får rejsa mycket och slipper och mecka.
Nere i Göteborg med omnejd har lite racers omkring Janne
Ekman i Landvetter och Stefan Törnfeldt i Stenungsund fått
igång ytterligare lite klasser i 1/24 och 1/32 som inte har
vingar.
Detta har lockat både en del som var med förr och lite nyare
förare.
Nu vidare till e-mailet.
Hej!
Jag läste om Shell-racingen på din hemsida. Kul! Jag och en
kompis (och kusin) körde i juni -98 på Shell-mackar i trakterna
kring Örebro. Vi åkte till flera olika just för att köra
flest race på den bästa banan.
Vi har tävlat i en liten "klubb" kallad
SlotRacing Society of Western Örebro, SRSoWÖ, sedan 1992 och
har hunnit köra ett hundratal tävlingar sedan dess. Dock kör
vi uteslutande på spånskivebanor men vi har onekligen en viss
rutin i alla fall.
Det första stället vi kom till var upptaget: en far med sin
lille son tuffade runt lite halvfort. Vi körde båda drygt 39
varv redan i första försöket.
Nästa mack var full av barn som knappt såg över kanten. Vi
väntade lite avsides medan de körde klart; det kändes som att
stjäla godis av barn.
Så småningom kom vi ända till Karlskoga där en snubbe vid
namn Tyrone hade alla de tio bästa tiderna (som sagt, det var
olika hur reglerna skulle tolkas.)
Jag började (jag och min kusin körde aldrig samtidigt utan bara
en och en) och slog Tyrones bästa notering med ett drygt varv i
första försöket. Men det var klart under 39 varv i alla fall
och jag svor till för det "dåliga" resultatet.
Personalen tittade konstigt på mig...
Sedan körde min kusin och körde drygt 39½ varv.
På hemvägen tittade vi till en mack vi redan avverkat
för att se om våra noteringar stod sig (etta respektive tvåa)
och upptäcker då Tyrones namn även där!
Bättre än oss.
När vi upprört beslutar oss för att peta ned honom (vi hade
fortfarande bara kört kanske 7eller 8 race totalt) kliver det
fram en kille brevid banan och frågar om vi varit i Karlskoga,
det var Tyrone själv!
Efter att vi gjort vad vi skulle (och Tyrone var trea igen) åkte
vi hemåt. Senare fick vi höra att ytterligare en kille i vår
förening slagit till med ännu bättre resultat och slutat etta
på stationen. Jag var dock fortfarande tvåa.
Pengar fick jag bara från två mackar, där jag
personligen var och hämtade dem. Också ett j-a sätt! Eller är
det som de påstod på ett ställe att man bara kan vinna
pengarna en gång. Nästan alla regler är otroligt luddiga.
Och personalen gör som de vill.
Jag är ganska säker på att vinnaren antingen fuskat eller så
hade han tur med en halvblind som inte kunde läsa av
varvräknaren. På ett ställe stod ena varvräknaren hela tiden
mellan två siffror. Svagt tycker jag, förstapriset är ju i
alla fall värt minst 15 000:-! Men kul hade vi!
Vi åkte i min kusins Fiat X1/9 och hann under dagen också göra
ett besök på Gelleråsen för att se några heat i historisk
racing.
Detta om detta.
SRSoWÖ tävlar på flera spånskivebanor av olika längd.
Alla är fyrspåriga, den kortaste är ca 11 meter och den
längsta drygt 32 meter lång.
Vi har nyligen fått kontakt med ett liknande gäng i Borensberg
och är mycket intresserade av att knyta kontakt med ännu fler,
särskilt om dess finns en intressant bana att köra på. Vi kör
bara med bilar av Scalextric-typ även om det mesta utom kaross
och motor är fritt.
En klass tillåter även fria motorer, vilket i praktiken
innebär Parma. Vad jag förstår av resultaten på hemsidan kör
ni med ganska vassa bilar på en "riktig" bana, men jag
vill gärna höra mer hur det funkar.
Vilka tävlar, var kommer de ifrån, vilka bilar har ni osv, osv.
Gänget i Borensberg, med Micke Fransson i spetsen, planerar en
nationell och kanske t.o.m. en nordisk förening för slotracing
i skala 1/32
Mvh Johan Mollberg
Send any comments to Lasse 1999 Lasse
Åberg