| 17 OKTOBER 2001
CAMPIONATI MONDIALI SLOT CARS SICILIA 2001 Vi hade i alla fall tur med vädret ! Fredagen den 5 oktober startade Janne och jag vår resa till Sicilien. Första stopp var i Höör där vi ställde bilen hos Lars Harrysson. Lars med fru Beverly skulle ju också med till VM:et. Från Höör blev det tåg till Kastrup och flyg till Milano. Flyget från Milano till Catania blev försenat drygt en timma, så vi hade inte fått ut vår hyrbil förrän efter midnatt. 26 mil i en fullpackad bil for vi tvärs över ön och var framme vid hotellet halvfyra på lördagsmorgonen. Klockan nio på morgonen var vi nere och registrerade oss och fick mekplatserna utpekade. Så var det dags för lite frukost innan vi kånkade ner med våra grejer. Banan och mekplatserna var i en och samma lokal, som vaktades av säkerhets-vakter, så bara de med tillstånd kunde komma in. Tyvärr blev det ju ingen publik på grund av detta. Banan var 55 meter lång, kurvig men snabb. Den innehöll nämligen fyra rejäla rakor. S-kurvan innan startrakan var inte att leka med, den hade fem olika radier och det gick inte att hitta något flyt genom den, inte ens efter två dagars träning. Under träningsdagarna försökte vi komma till rätta med våra kärror genom att flytta bly fram och tillbaka, göra chassiet flexigare eller stelare, prova olika karosser, men inget hjäpte, bilarna förblev lika svårkörda. Undantaget ES-24. Sikten från förarplatserna var inte bra, man blev ofta skymd av andra förare. Banan var också mycket svårservad med sina två viadukter och många kurvor. Det var ett evigt TRACK-skrikande så man fick sällan tid att under träning köra flera varv i sträck. Banan var dock i bra kondition, men braiden låg lite väl lågt under trackytan så det var ibland svårt att få jämn ström. Strömmatningen var bra men det blev sämre ström framåt eftermiddagen på träningspassen. Tävlingarna gick på Torre Macauda Hotel som var en semesterby bestående av hotellet och 20 bungalows. Anläggningen hade murar och staket rund om och var bevakad. Den låg helt för sig själv så det fanns inget annat på gångavstånd. Som tur var hade vi helpension, och maten var god, annars hade vi kommit hem som benrangel. Hotellet hade två pooler en liten kiosk och en bar. På kvällarna var det disco vid utepoolen om det var några gäster som kände sig danssugna. Det fanns möjlighet att spela ping-pong. På gångavstånd fanns också en fin badstrand. Måndagen den 8 oktober startade själva tävlingen med ett teamrace i production 1/24. Här kör man med motorer och däck som ingår i startavgiften, bara för att det skall bli så likvärdiga bilar som möjligt. Harrysson fick inte tag i någon teamkompis, så han och Bev åkte på utflykt istället. Jannes och min bil tillhörde väl inte de bästa, men det mesta berodde på vårt körande. Vi tappade nog en halv sekund, varje varv, bara i den svåra s-kurvan. Förhoppningarna var inte stora inför starten. Kvalet var en minut med förarbyte efter 30 sek. Längst körda sträcka vinner. Efter ett tag började det hända mystiska saker i kvalet. Handtagen fungerade inte. Hjul ramlade av i starten. Någon bil startade inte alls. Det visade sig att detta var en komplott av en del team för att hamna i första racet då det troligtvis skulle vara bättre ström. När kvalet var slutkört utbröt det något som liknade polsk riksdag. Tävlingsledningen visste inte vad de skulle göra, men eftersom det inte står i reglerna att du måste göra ditt bästa i kvalet så kunde man inte ändra på ordningen. Lösningen blev att man kortade ner heaten från 8 x 10 min. till 8 x 5 minuter, med 20 minuters paus för batteriladdning. På grund av detta intermesso och allmänt sölande startade finalerna tre timmar försenade. Hur slutade då det hela. Första "fuskheatet" vann Horky - Korec före Rage Ragis - Podosiniviks och bröderna Fyhr som helt enkelt vägrade kvala när de förstod att kvalet var uppgjort. I de tre mittheaten var det ingen som kom upp till deras antal varv, men i sista heatet, där körde som verkligen gjort sitt bästa, skipades rättvisa. Romateamet Rotoni - Castricone slog tjeckerna med sju varv och även Livornoteamet Trigilio - Noviello tog sig förbi, men bara med ett par meter. Slutet gott allting gott. 1. Rotoni - Castricone Italien 360 2. Trigilio - Noviello Italien 353,8 3. Vladimir Horky - Josef Korec Tjeckien 353,6 4. Gustav Heyman - Bitherey Sydafrika 350,7 5. Rage Ragis - Podosinoviks Lettland 350,4 6. Matti och Einari Fyhr Finland 347 30 Jan Ekman - Berra Ljungdahl Sverige 263 På tisdag började man med att tvätta banan, detta skulle egentligen gjorts igår kväll, så nu var de direkt över en timma försenade, och så höll det på hela tiden. Efter träning och kval förstod vi att vi inte skulle ha en chans med våra F1:or. Trots förseningen kördes alla heaten och man fick hålla på till tvåtiden. Harrysson och jag hamnade båda i sämsta heatet och höll någorlunda jämt, men när min bil hamnade på fel spår och strömmen inte bröts trots trackcall, var det slutkört. I full fart for den med bakdelen i sargen så att kullager och lödningar gick all värdens väg, men sånt händer ju i denna sport, så det var bara att ta nya tag. Lars hade en del småstrul och Janne fick inget flyt han heller. I finalen, som kördes på onsdag, var Horky överlägsen medan det till sist blev en hård fight om tredjeplatsen. Den unge tjecken Lukas Folk kom de sista spåren allt närmare Trigilio, men den senare lyckades hålla undan med ett varv. 1. Vladimir Horky Tjeckien 354 2. Paulo Trigilio Italien 348 3. Lukas Folk Tjeckien 347
51. Lars Harrysson
Onsdagen avslutades med träning eurosport-32 Arrangörerna gjorde sedan torsdagen till en lika strulig dag som de tidigare. Dagens övningar höll på till halv tre. Svenskarnas ES-32:or var både långsammare och stirrigare än alla andra bilar så resultat blev därefter. Efter semifinaler hade tre tjecker, tre italienare och en från vardera Finland och Slovakien fixat en finalbiljett. Det var synd om Lukas Folk som missade inspektionsstängningen till semifinalerna med en minut och blev diskad. Att tävlingsledningen ideligen missade tidsschemat bestraffades inte. Fredagen började med Eurosport 1/32 finalen, och var då redan en kvart försenade. Allt nog och emedan så visade det sig att de tjeckiska chassien inte fungerade så bra på denna banan. Italienarna tog direkt kommandot och tjeckerna och Okali blev direkt akterseglade. Det var bana Matti Fyhr som var uppe och nosade på tredjeplatsen. Till vilt hemmajubel blev det trippelseger för hemma-nationen. Detta firades med att man tog en timmas paus. 1. Paulo Trigilio Italien 385 2. Noviello Italien 378 3. Castricone Italien 376 49. Jan Ekmna
62. Berra Ljungdahl Klassen hade 67 startande. Efter firandet blev det tvättning av banan följt av lunchpaus, och vips så var man över tre timmar försenade. Nu skulle man hinna med träning kval och nio heat. Kvalet var färdigt 11.45. Då föreslog man att man skulle köra fyra heat, men det gick inte förarna med på, så det avslutades med att man lämna in bilarna för inlåsning över natten. Lördagen den 13 oktober var sista tävlingsdagen och nu hade man fått kläm på att det tog tid att köra slotracingtävlingar. Heaten startade 8.00 denna morgon, och idag skulle vi visa att vi inte var så himla dåliga, nu hade vi ju alla körbara bilar. Harrysson körde i andra heatet och det gick hyfsat, hade lite problem med kontakten, men inte ens ett borstbyte hjälpte nämnvärt. Jag hade hamnat i fjärde heatet och hade en bil som passade mig perfekt. Den var inte så snabb men den var lättkörd och framförallt den tog sig igenom s-kurvan utan besvär. Jag lyckade få ut vad jag kunde av körningen och slog faktiskt mitt uppsatta mål med 1,99 varv, äntligen. Janne hamnade i sjunde heatet och låg och nosade på en semifinalplats. Vad hände då? Jo en klantig kurvvakt fick inte ner bilen i spåret och tryckte till den med hela handen. Då tog hjulen tag i karossen som slet ut en magnet i motorn, snacka om otur. Så grymt kan livet vara. Nu hade vi kört färdigt för denna gång, och medan resterande heat och semifinaler gick åkte svenskarna med i Andy Wassermans Alfa Romeo till grannstaden Agrigento. Staden var inte mycket att se, men ihop med Andy har man alltid trevligt. Vi kom tillbaka i god tid till finalen. Vi packade ihop våra grejer och bar upp det på rummet. Finalen blev en riktig rysare. Det började redan på första spåret. Okalis bil kom på fel spår på startrakan och han försökte stoppa den med handen. Då kom Trigilios bil farande och körde rätt på handen. Karossen fläktes sönder och något annat blev också demolerat. Då tilläts Paulo att under fem minuter fixa till sin bil och byta till sin reservkaross, trots att alla förare inte var överens om detta beslut. De verkade dock som om de flesta ogillade domslutet. Hela loppet blev en kamp mellan Trigilio, Lapcak och Horky. Slovaken Lapcak ledde med cirka åtta minuter kvar, men blev tvingar till ett däckbyte. Efter det var det bara Horky och Trigilio på banan, sida vid sida. Horky hade ett varv till godo vid sista spårbytet, men Paulo hade ett bättre spår. Trigilio var ikapp två gånger men spårade ur, det gjorde inte Vladimir. De sista fem varven var det strid på kniven. Med bara några sekunder kvar såg det ut som om det skulle bli en italiens triumf men då kom en avåkning i det förargliga S-et och Horky vann en mycket bejublad seger. Rättvisa var ännu en gång skipad. 1. Vladimir Horky Tjeckien 478 2. Paulo Trigilio Italien 477 3. Josef Lapcak Slovakien 465
69. Jan Ekman Klassen hade 74 startande Som ni förstår av detta referat så var ingen nöjd med arrangemanget. Alla gick och suckade och stönade. Vi är i Italien sa man, vad kan man vänta sig. Så var det dags för prisutdelning, detta skedde vid banan av några höjdare och tre inbjudna värdinnor. De tre första i varje klass fick medaljer. De stora pokalerna delades ut till öststatarna som hade rest längst. De hade bilat över 4000 kilometer. George Kimber fick en pokal för att han kört slotracing i över 30 år. Ernie Mossetti fick pokal för tävlingsledarskapet. Det enda motiverade pokalpriset fick Paulo Niccolai för att han är en så godmodig och trevlig förare från Italien. Det stämmer helt och fullt, de andra är lite snobbiga. Kvällen avslutades med en bankett som var lite blaha blaha. Vid midnatt började det ISRA-möte som skulle hållits 18.45. På söndag påbörjade vi vår hemresa genom att bila till Catania. Nu fick vi äntligen tid att se lite av det vackra Sicilien. Det är en mycket vacker ö med höga berg och djupa dalar. Vi lämnade in hyrbilen vid flygplatsen och tog en taxi till hotellet. På kvällen var vi ute och åt pizza på en uteservering med TV. Det var direktsändning av matchen Udinese - Inter. Vilken härlig stämning det var och vilket liv det blev när Udinese tog ledningen. Det skrålades inte lika mycket när Inter fastställde slutresultatet till 1 - 1 på straff. Måndag morgon, klockan ringde 3.30. Klockan 4.20 stod vi och skällde på en taxichaufför som påstod att han skulle ha körningen trots att han inte hade rum för allt vårt bagage. Han skulle tillkalla polis om vi inte godtog att åka i två taxibilar. Det stod en större bil inne som kunde ta alla våra väskor så varför skulle vi behöva åka i två bilar. Vi fick gå och hämta hotellets portier som fick fixa konflikten. Flyget till Milano gick o.k. men sedan blev det strul. De blev tvungna att byta maskin och packa om så det blev över en timmas försening. Tåg från Kastrup till Höör. Bil till Göteborg och jag lämnade av Janne vid sextiden och vårt årliga VM-äventyr var slut. Det gick inte så bra men vi hade kul på en underbar plats på jorden, med palmer, sol och värme i oktober. Vi kom vi sågs vi besegrades ! Berra |