Vad är adel, hur uppstod adelskapet?Många har väl stött på adel i sin släktforskning. Det kan då vara av intresse att veta hur adelskapet uppstod.
Adel
Adeln i Sverige uppstod när några personer och familjer fick större makt än andra. Detta i samband med egenskaper som var eftersträvansvärda av andra.I äldre tid var makt detsamma som styrka och styrka var att vinna. Att äga egendom innebar också en möjlighet att styra och utöva inflytande.Man kan räkna 1200-talet som den svenska adelns uppkomst. Stormännen runt om i landet började då att samarbeta med kungahusen och fungera som medhjälpare till dem.
Rusttjänst och befrielse från skatt
Örs eller rosstjänst innebar att stormännen ställde upp för kungen med häst och ryttare i stridbart skick. Stormännen hade då krav på att få bli delaktiga i besluten. Ordet för denna rusttjänst kom att moderniseras till rusthållning, rustmästare. Som motprestation fick bla stormännen skattefrihet, frälse. Den som inte fullgjorde sin rusttjänst kunde förlora sitt frälse. Även bönder kunde bli frälsemän om de ställde upp med häst och ryttare. De kallades för friborna frälsemän.
Privilegier
De som tillhörde frälset fick senare rätt att utöva särskilt stor myndighet på sina egendomar, utdöma straff på sina anställda, ta upp skatt och utdöma böter. De fick även patronatsrätt, rätt att tillsätta kyrkliga företrädare inom sitt revir.De erhöll även förläningar av kungen, dvs kronans egendomar delades ut för att blidka och förnöja förtjänta personer.Skattefrihet gavs till dem som hade en fyrtio marks häst, sadel och fullfärdig hjälm och fulla vapen på kropp och ben, intet undantaget av allt det som en god man behöver för att strida med. I utrustningen skulle även en pansarskjorta ingå.I slutet av 1500 upphör i praktiken adelns rusttjänst men däremot behöll de sina privilegier.Omkring år 1565 sattes adelsfanan upp genom adelns rusttjänst. Det var en kavallerienhet där samtliga officerare var av adlig börd. När kavalleriet organiserades i regementen på 1620-talet behöll adelsfanan sitt namn. Adelsfanan fanns kvar till 1809 då den avvecklades.
Frälset stadfästs
I Alsnö stadga år 1280 stadsfästes frälset. I Sveriges första riksdag 1435 i Arboga var frälset representerat som eget stånd. De två riksdagsmötena i Västerås 1527 och 1544 var de första riksdagsmötena där alla 4 stånden var representerade.I ståndsriksdagen var Adeln, Prästerna, Borgarna och Bönderna representerade som var sitt stånd. Adeln representerades av respektive familjs huvudman.Under Gustav Vasas tid började ordet adel att användas. Det har sitt ursprung i ädel, väsentlig eller äkta.Till adelskapet hör också en heraldisk vapensköld med vederbörande släkts vapen.
Adelstitlar
Erik XIV ville skapa ett svenskt hov efter utländsk förebild och införde i samband med kröningen 1561 titlarna greve och friherre där greve är den högsta svenska titeln. Friherre är således den näst högsta adliga värdigheten efter greve (båda högadel) men i rang före obetitlad adel, så kallad lågadel. Det var de förnämsta inom högadeln som fick de nya titlarna. Grevetitel gavs då (1561) åt tre personer inom det högre frälset. De förlänade titlarna åtföljdes av mindre grevskap. Friherretiteln gavs samtidigt åt nio personer inom det högre frälset.En friherre tituleras muntligt baron, men hans hustru alltid friherrinna. En hustru till en greve tituleras grevinna.Grevar och friherrar har rätt till titeln Högvälborne, exempel Högvälborne Herr Greve Adam Ludwig Lewenhaupt.Titlarna hertig och hertiginna används i Sverige uteslutande av kungahusets familjemedlemmar.I riddarhusordningen från 1626 delades den svenska adeln i tre klasser:1.Greve (högsta adliga värdigheten, har rätt till titeln Högvälborne - högadel)2.Friherre (näst högsta adliga värdigheten efter greve, har rätt till titeln Högvälborne - högadel)3.Obetitlad adel (svenneklassen eller lågadel. Har rätt till titeln Välborne)Grevliga och friherrliga ätter benämns gemensamt ridderskapet och otitulerade adelsätter benämns adeln.Ett fåtal ätter som har adlats i Sverige utan att introduceras på Riddarhuset kallas ointroducerad adel.När en person adlades behöll några personer sina tidigare släktnamn medan andra tog nya namn.
Ägande av jord
Det var nödvändigt att gifta sig inom sitt stånd, vilket berodde på att adeln ville förhindra arr frälsemark återgick till skattejord.Utifrån ägarskap fanns i princip fanns tre typer av jord: skattejord, kronojord och frälsejord. Skattejord ägdes och brukades av självägande bönder och skatt erlades till kronan. Kronojord ägdes av kronan men brukades av åbo eller landbo (arrendator) mot arrende till kronan. Brukningsrätten till kronojord kunde säljas eller ärvas. Frälsejord var land som antingen: •Ägdes och brukades av frälsemän (säterier). Ingen beskattning förekom.•Ägdes av frälsemän men brukades av bönder genom arrende till frälsemännen. Jorden var befriad från grundskatt.Frälsebönder var jordbrukare som arrenderade frälsejord och betalade skatt till frälset. Bönder på skattejord kallades skattebönder och bönder på kronojord för kronobönder.Det var skatte- och kronobönderna som var roterade i det Ständiga knekthållet respektive Båtsmanshållet i Indelningsverket. De hade till ansvar att rekrytera och underhålla en knekt eller båtsman. Adeln var var undantagen i Indelningsverket och därmed även bönderna på frälsejord, dvs frälsebönderna.
Reglering av privilegierna
Under Johan III:s tid reglerades år 1569 adelns många rätt- och skyldigheter. Medlemmarna ur den ursprungliga riddarklassen eller riksrådsättlingar, är de som räknades som adliga redan innan privilegierna kom år 1569. Dessa adliga ätter är numrerade 1 till 37.År 1617 fick adeln nya privilegier med preciserade förmåner som ensamrätt till alla högre ämbeten och mer skattefrihet. Samtidigt fock adeln lova att stå i kungens tjänst.
Arv av adlig titel
Adelskap, inklusive grevlig- friherrlig värdighet, nedärvs till samtliga inomäktenskapliga agnatiska avkommor till den i adlig värdighet upphöjde stamfadern.Med agnater avses de personer som på manslinjen (svärdssidan) härstammar från den gemensamma adlade stamfadern.Ett undantag från ovanstående generella regeln är den s.k. paragraf 37 från 1809 års regeringsform. Enbart den adlade stamfadern för de ätter som blev adlad enligt 37§ innehar adlig värdighet (dvs enbart släktens huvudman) och efter hans död närmaste manlige bröstarvinge osv i led efter led.Förutom paragraf 37-ätterna finns ytterligare undantag från "huvudregeln". Inom några ätter tillkommer enbart den grevliga/friherrliga värdigheten huvudmannen och hans manliga avkomma enligt primogenitur (förstfödslorätt), d.v.s. även huvudmannens äldste son blir greve/friherre.
Sist adlade personen
År 1902 delades det sista adelskapet ut i Sverige då Sven Hedin adlades.Med 1975-års regeringsform upphörde möjligheten för Sveriges regent att dela ut adelskap.Nyadlande förekommer fortfarande (2002) i Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Storbritannien.
Riddarhuset
Riddarhuset inrättades 1625. Gustav II Adolf införde riddarhusförordningen där adeln fick ställning som ett slutet stånd.Antalet frälserätter ökade nu stadig, från 239 st år 1632 till 767 st år 1654.Alla ätter måste introduceras i riddarhuset från och med 1625. Enligt 1626 års riddarhusordning infördes tre riddarklasser. 1.Den första var herreklassen med grevarna och friherrarna. 2.Den andra var de ätter som hade riksrådsvärdighet med ej betitlats. 3.Den tredje var Svenneklassen som omfattade resten av adeln. Varje klass hade en röst när beslut skulle fattas.I sammankomsterna i riddarhuset fick enbart huvudmännen, en från varje ätt, deltaga. Från år 1723 utsågs huvudmannan i en ätt med den främste manlige medlemmen och hans efterkommande.På Riddarhuset har mellan 1625 och 1902 introducerats 142 grevliga ätter. Av dessa fortlever i dag (1992) 46 ätter, av vilka dock tre är utgångna på manslinjen. Under samma period har 406 friherrliga ätter introducerats. Av dessa fortlevde (1991) 124, varav 9 är utgångna på manslinjen.Bilden visar Riddarhuset (The House of Nobility), Stockholm. Riddarhuset började byggas 1641 och stod färdigt 1674. Det var bara kungen som kunde dela ut nya adelskap Högadeln hade den högst makten och lågadeln betydligt mindre makt. Efter 1719 avskaffades klasserna bland adeln varvid lågadeln förstärkte sin position. Gustav III återinförde klasserna 1778. Från 1809 fick alla stånden rätt att inneha höga ämbeten. Fyraståndsriksdagen upphörde 1865 och därmed försvann adeln politiska ställning.Från 1809 fick kungen enbart rätt att dela ut adelskap till en person och efter hans död till den närmaste manliga bröstarvingen, ej till en hel släkt.Totalt har 142 grevliga ätter introducerats på Riddarhuset genom åren.
Säterier
Med säteri avsågs ett lantgods, som på grund av ägarens privilegierade ställning som frälseman hade befriats från grundskatt och andra skyldigheter, som åvilade andra jordegendomar. Säteriernas historia går tillbaka till Erik XIV:s tid. Vid hans kröning i juni 1561 erhöll varje adelsman skattefrihet för en gård, friherrarna för två och grevarna för tre gårdar.Säteriet som var avsett för jordbruk skulle vara väl bebyggt med en sätesgård. I 1723 års adliga privilegier stadgades att säterifriheten skulle innefatta frihet från rusttjänst, utskrivning, rotering, kronotionde, kronokörslor, skjutsning, durktågsgärd, dvs förplägnad av genomtågande trupper samt andra gärder, vidare inkvartering, prästgårds-, tingshus- och gästgivare-gårdsbyggande mm.År 1810 avskaffades adelns rätt att uteslutande besitta säterier och i och med grundskatternas avskrivning vid 1800-talets slut upphörde säteriernas kamerala särställning.
Vad är adel, hur uppstod adelskapet?Många har väl stött på adel i sin släktforskning. Det kan då vara av intresse att veta hur adelskapet uppstod.
Adel
Adeln i Sverige uppstod när några personer och familjer fick större makt än andra. Detta i samband med egenskaper som var eftersträvansvärda av andra.I äldre tid var makt detsamma som styrka och styrka var att vinna. Att äga egendom innebar också en möjlighet att styra och utöva inflytande.Man kan räkna 1200-talet som den svenska adelns uppkomst. Stormännen runt om i landet började då att samarbeta med kungahusen och fungera som medhjälpare till dem.
Rusttjänst och befrielse från skatt
Örs eller rosstjänst innebar att stormännen ställde upp för kungen med häst och ryttare i stridbart skick. Stormännen hade då krav på att få bli delaktiga i besluten. Ordet för denna rusttjänst kom att moderniseras till rusthållning, rustmästare. Som motprestation fick bla stormännen skattefrihet, frälse. Den som inte fullgjorde sin rusttjänst kunde förlora sitt frälse. Även bönder kunde bli frälsemän om de ställde upp med häst och ryttare. De kallades för friborna frälsemän.
Privilegier
De som tillhörde frälset fick senare rätt att utöva särskilt stor myndighet på sina egendomar, utdöma straff på sina anställda, ta upp skatt och utdöma böter. De fick även patronatsrätt, rätt att tillsätta kyrkliga företrädare inom sitt revir.De erhöll även förläningar av kungen, dvs kronans egendomar delades ut för att blidka och förnöja förtjänta personer.Skattefrihet gavs till dem som hade en fyrtio marks häst, sadel och fullfärdig hjälm och fulla vapen på kropp och ben, intet undantaget av allt det som en god man behöver för att strida med. I utrustningen skulle även en pansarskjorta ingå.I slutet av 1500 upphör i praktiken adelns rusttjänst men däremot behöll de sina privilegier.Omkring år 1565 sattes adelsfanan upp genom adelns rusttjänst. Det var en kavallerienhet där samtliga officerare var av adlig börd. När kavalleriet organiserades i regementen på 1620-talet behöll adelsfanan sitt namn. Adelsfanan fanns kvar till 1809 då den avvecklades.
Frälset stadfästs
I Alsnö stadga år 1280 stadsfästes frälset. I Sveriges första riksdag 1435 i Arboga var frälset representerat som eget stånd. De två riksdagsmötena i Västerås 1527 och 1544 var de första riksdagsmötena där alla 4 stånden var representerade.I ståndsriksdagen var Adeln, Prästerna, Borgarna och Bönderna representerade som var sitt stånd. Adeln representerades av respektive familjs huvudman.Under Gustav Vasas tid började ordet adel att användas. Det har sitt ursprung i ädel, väsentlig eller äkta.Till adelskapet hör också en heraldisk vapensköld med vederbörande släkts vapen.
Adelstitlar
Erik XIV ville skapa ett svenskt hov efter utländsk förebild och införde i samband med kröningen 1561 titlarna greve och friherre där greve är den högsta svenska titeln. Friherre är således den näst högsta adliga värdigheten efter greve (båda högadel) men i rang före obetitlad adel, så kallad lågadel. Det var de förnämsta inom högadeln som fick de nya titlarna. Grevetitel gavs då (1561) åt tre personer inom det högre frälset. De förlänade titlarna åtföljdes av mindre grevskap. Friherretiteln gavs samtidigt åt nio personer inom det högre frälset.En friherre tituleras muntligt baron, men hans hustru alltid friherrinna. En hustru till en greve tituleras grevinna.Grevar och friherrar har rätt till titeln Högvälborne, exempel Högvälborne Herr Greve Adam Ludwig Lewenhaupt.Titlarna hertig och hertiginna används i Sverige uteslutande av kungahusets familjemedlemmar.I riddarhusordningen från 1626 delades den svenska adeln i tre klasser:1.Greve (högsta adliga värdigheten, har rätt till titeln Högvälborne - högadel)2.Friherre (näst högsta adliga värdigheten efter greve, har rätt till titeln Högvälborne - högadel)3.Obetitlad adel (svenneklassen eller lågadel. Har rätt till titeln Välborne)Grevliga och friherrliga ätter benämns gemensamt ridderskapet och otitulerade adelsätter benämns adeln.Ett fåtal ätter som har adlats i Sverige utan att introduceras på Riddarhuset kallas ointroducerad adel.När en person adlades behöll några personer sina tidigare släktnamn medan andra tog nya namn.
Ägande av jord
Det var nödvändigt att gifta sig inom sitt stånd, vilket berodde på att adeln ville förhindra arr frälsemark återgick till skattejord.Utifrån ägarskap fanns i princip fanns tre typer av jord: skattejord, kronojord och frälsejord. Skattejord ägdes och brukades av självägande bönder och skatt erlades till kronan. Kronojord ägdes av kronan men brukades av åbo eller landbo (arrendator) mot arrende till kronan. Brukningsrätten till kronojord kunde säljas eller ärvas. Frälsejord var land som antingen: •Ägdes och brukades av frälsemän (säterier). Ingen beskattning förekom.•Ägdes av frälsemän men brukades av bönder genom arrende till frälsemännen. Jorden var befriad från grundskatt.Frälsebönder var jordbrukare som arrenderade frälsejord och betalade skatt till frälset. Bönder på skattejord kallades skattebönder och bönder på kronojord för kronobönder.Det var skatte- och kronobönderna som var roterade i det Ständiga knekthållet respektive Båtsmanshållet i Indelningsverket. De hade till ansvar att rekrytera och underhålla en knekt eller båtsman. Adeln var var undantagen i Indelningsverket och därmed även bönderna på frälsejord, dvs frälsebönderna.
Reglering av privilegierna
Under Johan III:s tid reglerades år 1569 adelns många rätt- och skyldigheter. Medlemmarna ur den ursprungliga riddarklassen eller riksrådsättlingar, är de som räknades som adliga redan innan privilegierna kom år 1569. Dessa adliga ätter är numrerade 1 till 37.År 1617 fick adeln nya privilegier med preciserade förmåner som ensamrätt till alla högre ämbeten och mer skattefrihet. Samtidigt fock adeln lova att stå i kungens tjänst.
Arv av adlig titel
Adelskap, inklusive grevlig- friherrlig värdighet, nedärvs till samtliga inomäktenskapliga agnatiska avkommor till den i adlig värdighet upphöjde stamfadern.Med agnater avses de personer som på manslinjen (svärdssidan) härstammar från den gemensamma adlade stamfadern.Ett undantag från ovanstående generella regeln är den s.k. paragraf 37 från 1809 års regeringsform. Enbart den adlade stamfadern för de ätter som blev adlad enligt 37§ innehar adlig värdighet (dvs enbart släktens huvudman) och efter hans död närmaste manlige bröstarvinge osv i led efter led.Förutom paragraf 37-ätterna finns ytterligare undantag från "huvudregeln". Inom några ätter tillkommer enbart den grevliga/friherrliga värdigheten huvudmannen och hans manliga avkomma enligt primogenitur (förstfödslorätt), d.v.s. även huvudmannens äldste son blir greve/friherre.
Sist adlade personen
År 1902 delades det sista adelskapet ut i Sverige då Sven Hedin adlades.Med 1975-års regeringsform upphörde möjligheten för Sveriges regent att dela ut adelskap.Nyadlande förekommer fortfarande (2002) i Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Storbritannien.
Riddarhuset
Riddarhuset inrättades 1625. Gustav II Adolf införde riddarhusförordningen där adeln fick ställning som ett slutet stånd.Antalet frälserätter ökade nu stadig, från 239 st år 1632 till 767 st år 1654.Alla ätter måste introduceras i riddarhuset från och med 1625. Enligt 1626 års riddarhusordning infördes tre riddarklasser. 1.Den första var herreklassen med grevarna och friherrarna. 2.Den andra var de ätter som hade riksrådsvärdighet med ej betitlats. 3.Den tredje var Svenneklassen som omfattade resten av adeln. Varje klass hade en röst när beslut skulle fattas.I sammankomsterna i riddarhuset fick enbart huvudmännen, en från varje ätt, deltaga. Från år 1723 utsågs huvudmannan i en ätt med den främste manlige medlemmen och hans efterkommande.På Riddarhuset har mellan 1625 och 1902 introducerats 142 grevliga ätter. Av dessa fortlever i dag (1992) 46 ätter, av vilka dock tre är utgångna på manslinjen. Under samma period har 406 friherrliga ätter introducerats. Av dessa fortlevde (1991) 124, varav 9 är utgångna på manslinjen.Bilden visar Riddarhuset (The House of Nobility), Stockholm. Riddarhuset började byggas 1641 och stod färdigt 1674. Det var bara kungen som kunde dela ut nya adelskap Högadeln hade den högst makten och lågadeln betydligt mindre makt. Efter 1719 avskaffades klasserna bland adeln varvid lågadeln förstärkte sin position. Gustav III återinförde klasserna 1778. Från 1809 fick alla stånden rätt att inneha höga ämbeten. Fyraståndsriksdagen upphörde 1865 och därmed försvann adeln politiska ställning.Från 1809 fick kungen enbart rätt att dela ut adelskap till en person och efter hans död till den närmaste manliga bröstarvingen, ej till en hel släkt.Totalt har 142 grevliga ätter introducerats på Riddarhuset genom åren.
Säterier
Med säteri avsågs ett lantgods, som på grund av ägarens privilegierade ställning som frälseman hade befriats från grundskatt och andra skyldigheter, som åvilade andra jordegendomar. Säteriernas historia går tillbaka till Erik XIV:s tid. Vid hans kröning i juni 1561 erhöll varje adelsman skattefrihet för en gård, friherrarna för två och grevarna för tre gårdar.Säteriet som var avsett för jordbruk skulle vara väl bebyggt med en sätesgård. I 1723 års adliga privilegier stadgades att säterifriheten skulle innefatta frihet från rusttjänst, utskrivning, rotering, kronotionde, kronokörslor, skjutsning, durktågsgärd, dvs förplägnad av genomtågande trupper samt andra gärder, vidare inkvartering, prästgårds-, tingshus- och gästgivare-gårdsbyggande mm.År 1810 avskaffades adelns rätt att uteslutande besitta säterier och i och med grundskatternas avskrivning vid 1800-talets slut upphörde säteriernas kamerala särställning.
