Copyright © Hans Högman 2021-02-28
History of Railways in Sweden (4)
History of Railways in Sweden - Iron ore
Line
Iron Ore Line and the Ore Trains
Malmbanan är en cirka 500 kilometer lång
järnvägslinje som går på linjen Luleå-Gällivare-
Kiruna-Riksgränsen och fram till Narviks hamn i
Norge. Norska delen av banan heter Ofotbanen och
Malmbanans sträcka i Norge är cirka 43 km.
Egentligen börjar Malmbanan i Boden men med
förbindelse med Luleå. Gruvbolaget LKAB
transporterar sin järnmalm från gruvorna i Kiruna
och Malmberget till hamnarna i Narvik och Luleå för
export längs banan. Sträckan mellan Torneträsk och
Riksgränsen har vid ett tillfälle (2006) utsetts till
Sveriges vackraste järnvägssträcka.
Kartan visar
norra Sverige
med
Malmbanan
utmärkt, från
Luleå via
Gällivare,
Kiruna och
Riksgränsen
och fram till
Narvik i Norge.
Som syns på
kartan går större delen av Malmbanan norr om
Polcirkeln. Bild: Wikipedia.
Construction of the Iron Ore Line
Mellan 1882 och 1887 byggdes Gällivarebanan från
Luleå och fram till Gällivare av ett privat företag. Det
första malmtåget lämnade malmfälten i Gällivare den
12 mars 1888 med 1.000 ton malm. År 1890 övertog
staten Gällivarebanan som överlät den till SJ.
År 1898 påbörjade bygget av sträckan mellan
Gällivare och Riksgränsen via Kiruna, dvs
Riksgränsbanan. Cirka 4.000 rallare var involverade i
arbetet och banan öppnades för trafik 15 november
1902.
Bilden visar byggandet av Riksgränsbanan år 1900.
Rälsläggarlag vid Luossavaara, som Kiruna då hette.
Dit hade banan hunnit i juni 1900. I bakgrunden
fjället Kirunavaara. Ordet “vaara” betyder berg. Bild:
Tekniska museet.
Malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen var den
första längre järnväg i Sverige som elektrifierades,
vilket skedde redan 1915. Elektrifieringen blev klar
ända till Narvik i Norge år 1923.
År 1965 höjdes axeltrycket på norra delen av
Malmbanan till 25 ton. Sedan 2017 klarar sträckan
Malmberget (Vitåfors)–Luleå 9 400 ton samt 32,5 tons
axeltryck, och båda viktsiffror är högre än någon
annan järnväg i Europa.
Före 1984 fanns ingen väg hela sträckan mellan
Kiruna och Narvik, endast järnväg.
Mellan Björkliden och Riksgränsen finns sk.
snögallerier över järnvägsbanan. Det är tak och
väggar över banan byggda av trä och finns på utsatta
ställen för att skydda mot snö som annars skulle
driva in.
LKAB
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) är en
gruvdriftskoncern som ägs av svenska staten. LKAB
grundades år 1890 med brytning av järnmalm i
Kiruna och Malmberget som huvudsaklig
verksamhet. Huvudkontoret ligger i Luleå,
Norrbotten. LKAB förädlar sin järnmalm till pellets
samt fines, innan den levereras. LKAB levererar sina
produkter till olika ståltillverkare för vidare förädling,
bland annat till SSAB (Svenskt Stål AB) i Luleå.
Järnmalm har brutits i Malmberget och Kiruna sen
mitten av 1600-talet.
LKAB Malmtrafik AB, tidigare Malmtrafik i Kiruna
aktiebolag (MTAB), är ett dotterbolag till gruvbolaget
LKAB som på järnväg fraktar malmen från gruvorna i
Kiruna och Malmberget till hamnarna i Luleå och
Narvik, samt även till SSAB:s masugn i Luleå. Man
ombesörjer även malmtransporter mellan gruvan i
Kiruna och pelletverket i Svappavaara. LKAB
Malmtrafik har även ett norskt dotterbolag vid namn
LKAB Malmtrafik (tidigare MTAS).
Rail Transportation on the Iron Ore Line
Årligen transporterar gruvbolaget LKAB flera miljoner
ton järnmalm från malmfälten i Gällivare/Malmberget
och Kiruna på Malmbanan till hamnarna i Narvik och
Luleå. Omkring två tredjedelar av
järnmalmsexporten skeppas ut från Narvik medan en
tredjedel skeppas ut från Luleå.
Bilden visar multipelkopplade Of-ellok, SJ Oe 93-94, år
1950. Of-loken med tomma malmvagnar möter ett
fullastat malmtåg. Foto: Eric Lundquist. Bild:
Järnvägsmuseet, ID: JvmKBDN00941.
LKAB:s malmhamn i Narvik stod klar år 1903 och
den första leveransen utgick från hamnen samma år.
LKAB:s malmhamn i Narvik har en kapacitet på
närmare 30 miljoner ton per år och hamnen är isfri
året om och har tillräckligt djup för oceangående
fartyg.
Malmhamnen i Luleå är isfri omkring 7 månader om
året och hamnen har en kapacitet på 8 miljoner ton
per år.
Mellan Kiruna och Narvik går det idag (2021) cirka 26
malmtåg per dygn i båda riktningarna och mellan
Malmberget och Luleå cirka elva malmtåg per dygn i
bägge riktningarna.
LKAB:s malmhamn i Narvik är 750 meter lång och
automatiserad. Lossningsstationen drivs med
avancerad automatik och ett malmtåg, med 6 800 ton
järnmalmsprodukter, kan lossas på 30 minuter.
Tågens självtömmande vagnar öppnas när tågsättet
kör över lossningsstationen.
Locomotives
För att klara av de mycket tunga malmtransporterna
fick man införskaffa Sveriges starkaste ånglok och
sedan mycket starka ellok. När SJ tog över
Malmbanan 1890 beställde de åttakopplade ånglok
av två typer: Ma användes på sträckan Kiruna-
Riksgränsen och Mb, som var lättare, på sträckan
Gällivare-Luleå. Skillnaden mellan typerna utgjordes
av storleken på ångpannan. När malmtågen blev
tyngre behövdes starkare lok än Ma-loken och SJ lät
bygga fem tiokopplade Rc-lok 1908-1909, vilka var
Sveriges starkaste ånglok. Elektrifieringen av
Malmbanan påbörjades redan 1914 och R-loken blev
därmed överflödiga. Hela Malmbanan var
elektrifierad 1923.
Oe- och Of-loken var en serie elektrolok (ellok) vid
Statens Järnvägar (SJ) som användes för att dra
malmtåg vid Malmbanan från år 1922 (Oe) och år
1924 (Of). de var koppelstångslok och byggdes som
dubbellok. De sista Of/Of2-loken slopades 1972.
För att klara av de allt tyngre malmtransporterna fick
man införskaffa starkare ellok. Det mest kända är
det tredelade koppelstångsloket Dm+Dm3+Dm,
numera betecknat Dm3 som började levereas på
1950-talet. Det byggdes 2*39 Dm-lok åren 1953–1971
och 19 Dm3-lok åren 1960–1970. Då trotjänaren Dm3
nu är runt femtio år gamla, så har det nya tvådelade
malmtågslok, IORE, tagits fram åt gruvbolaget
LKAB:s transportbolag MTAB, och dessa lok har
successivt efterträtt Dm3. Även en variant på det
vanliga Rc-loket har använts på Malmbanan.
Varianten, som hade högre dragkraft och i övrigt var
anpassad till Malmbanan fick littera Rm, byggdes i
sex exemplar och kördes tre och tre, men lösningen
blev inte långvarig.
Ett av världens starkaste lok, IORE, används sedan
2001 på Malmbanan. IORE-loken är särskilt
designade för extremt tunga transporter, klarar ett
tågsätt att transportera så mycket som 6 800 ton
järnmalmsprodukter. Med en dragkraft på 1 200
kilonewton är IORE-loket världens starkaste lok.
Gruvföretaget LKAB har 17 IORE-lok i drift, som
trafikerar Malmbanan året runt. De imponerande
tågsätten är 750 meter långa, har 68 vagnar och
en lastkapacitet på 100 ton per vagn, dvs totalt 6.800
ton.
Malmbanan är populär bland järnvägs- och
lokfantaster och de mäktiga, starka Dm3-loken samt
de nya IORE-loken lockar fotografer från hela världen.
Mer om Loken.
Bilder:
Related Links
•
Railway History, part-1
•
Railway History, part-1
•
Swedish State Railways - Locomotives
•
Railway History - Images
•
Maps of the Swedish Railway System
•
History of Swedish Log Driving
Source References
•
Staten, järnvägarna och den regionala
utvecklingen i Sverige 1840–1890, Agaton Sten,
2015, Umeå Universitet.
•
Den glade rallaren? Norrbottniska rallares syn på
sina arbets- och levnadsvillkor, Per-Jonas Pihl
2016, Luleå Tekniska Universitet.
•
Boken “En rallares levnadsminnen”, av Samuel
Magnusson Svanbäck; nedtecknade av Herbert
Malmback, 1931.
•
Boken: “Banbrytare. Äventyr och upplevelser under
ett 100-årigt järnvägsbyggande i Sverige”. Manne
Briandt. Kristianstad 1959.
•
Sveriges järnvägars historia, Populär Historia, 13
september 2006 av Niklas Ingmarsson,
publicerad i Populär Historia 7-8/2006 .
•
Rallarna i Sverige banade väg för industrialismen,
av Mats Utbult, publicerad i Populär historia
11/2009.
•
Wikipedia
•
Järnvägsmuseet (Railway Museum in Gävle,
Sweden)
•
LKAB Mining Company
Top of page