Copyright © Hans Högman 2018-06-09
Uniformer vid den svenska
armén - 1600-tal
Den tidiga karolinska uniformen
1672 – 1680-tal
När Karl XI tillträdde som svensk regent år 1672
påbörjades ett arbete med att få en fullständig
uniformering av de svenska regementena. Karl XI
befallde redan år 1672 att regementena skulle vara
beklädda uti sin särskilda färg av klädet.
1675-års uniformsfärger
Enligt en skrivelse från år 1675 skulle
landskapsregementena bära följande färger:
•
Dalregementet
Blå med rött uppslag
•
Hälsinge regemente
Röd med gröna uppslag
•
Jämtlands regemente
Grå med gröna uppslag
•
Jönköpings regemente
Grå med röda
uppslag
•
Kalmar regemente
Grå med gröna uppslag
•
Kronoborgs regemente
Gul med röda
uppslag
•
Närke-Värmlands reg.
Röd med vita uppslag
•
Skaraborgs regemente
Gul med svarta
uppslag
•
Södermanlands reg.
Gul med blåa uppslag
•
Upplands regemente
Röd med gula uppslag
•
Västerbottens reg.
Blå med vita uppslag
•
Västgöta-Dals reg.
Grå med gula uppslag
•
Västmanlands reg.
Grön med röda uppslag
•
Älvsborgs regemente
Grå med isabella uppslag
•
Östgöta regemente
Röd med svarta uppslag
Sommaren 1676 byts färgen för Närke-Värmlands
regemente från vit färg på uppslag till grön. Som vi
ser av tabellen skulle Kalmar- och Jämtlands
regemente ha samma färger.
Isabell är en brungrågul nyans.
Infanteriet
Vid denna tid bar man som huvudbonad karpus eller
en hatt. En karpus var en rund, vadderad eller
pälsfodrad mössa med nedfällbara flikar för panna,
hals och öron. Karpusen användes framförallt av
manskapet. Befälen bar uteslutande hatt. Hatten var
mjuk och hade låg kulle med svagt uppböjda kanter.
Rocken var en sk långrock med tennknappar och
ärmuppslag i avvikande färg. Byxorna var av samma
färg som rocken och gjorda av skinn. Man bar även
en skinnväst. Stumporna var långa och sydda eller
stickade av ull. Som fotbeklädnad bars svarta skor
som var tvärt avskurna framtill.
Kappan var i regel den rundskurna kappan utan
ärmar. Denna slängkappa var ofta i vägen under
ridning och i regel veks den upp på båda sidor och
hakades samman baktill med mässingsspännen.
Kapporna bar vanligen inte under strid.
Underofficerarnas rock, byxor och strumpor var grå.
Underofficerarna bar även kyller. Färgen på
officerarnas uniformer vid denna tidpunkt är osäker,
antagligen var den blå.
Den svenska långrocken hade den franska sk
justaucorps som förebild. Denna rock med de långa
skörten var obekväm att bära. Skörten räckte ned till
knäna och var därför i vägen vid strid. De var även
ett hinder för infanteristerna vid marsch samt för
kavalleristerna vid ridning. Vid dessa tillfällen var det
därför vanligt att man vek upp fram- och bakskörten
på bägge sidorna och hakade ihop dem. Fodret på
rocken blev därmed synligt. Vid övriga tillfällen bars
skörten raka. Uppfästningen var skörten förekom
även bland de övriga europeiska arméerna.
Långrocken blev allmänt införd förts under 1680-
talet även om den förekom under 1670-talet.
Vid artilleriet vek man däremot inte upp skörten på
långrocken. Detta gäller för artilleriets del under hela
den karolinska tiden.
Införandet av de nya uniformerna stannade upp
under Karl XI:s krig 1675 – 1679.
Kavalleriet
Även i kavalleriet bar man hatt eller karpus. Vidare
bar ryttarna älghudskyller, sämskskinnfodrade
bröstharnesk, skinnbyxor och höga smorläderstövlar
med styvt skaft. Både kyllret och rocken räckte ned
till knäna. Som huvudbonad bars en lågkullig filthatt
med stort brätte.
Dragonerna bar hatt eller karpus, samt klädesrock
istället för kyller. Dragonerna bar inte harnesk eller
stövlar. Dragonerna var i första hand beridet
infanteri och inte kavalleri.
Drabanterna bar en blå långrock försedd med en
rund krage och gult bojfoder samt dekorerad med
galoner eller snören av guld i silver. I mitten av 1670-
talet var kappan grå med grått foder. Redan 1677
var den blå med gult foder.
Artilleriet
Artilleriets långrockar var i regel grå och bars inte
med uppvikta skört som man emellanåt gjorde i
infanteriet.
Enligt 1683-års uniformsförordning
Enligt 1683-års förordning skulle
infanteriregementena bära följande färger:
•
Dalregementet
Blå med gula uppslag
•
Hälsinge regemente
Röd med gröna uppslag
•
Jämtlands regemente
Blå med gula uppslag
•
Jönköpings regemente
Grå med röda
uppslag
•
Kalmar regemente
Grå med gröna uppslag
•
Kronoborgs regemente
Gul med röda
uppslag
•
Närke-Värmlands reg.
Röd med blå uppslag
•
Skaraborgs regemente
Gul med svarta
uppslag
•
Södermanlands reg.
Gul med blåa uppslag
•
Upplands regemente
Röd med gula uppslag
•
Västerbottens reg.
Blå med vita uppslag
•
Västgöta-Dals reg.
Grå med gula uppslag
•
Västmanlands reg.
Grön med röda uppslag
•
Älvsborgs regemente
Blå med röda uppslag
•
Östgöta regemente
Röd med svarta uppslag
Färger markerade med fetstil är förändringar
gentemot 1675-års bestämmelser.
Kavalleriregementena hade inga särskilda
bestämmelser beträffande färger på uniformerna.
Manskap Södermanlands regemente.
Officer, Södermanlands regemente,
1680-tal. Märk de stora
ärmuppslagen och de vertikala
ficklocken. Hatten har svagt
uppböjda kanter. Foto Hans
Högman 1997, Malma Heds
Museum.
Manskapsuniform vid
Upplands regemente, 1680.
Manskapsuniform vid Upplands
regemente, 1680
Armémuseum.
Foto Hans Högman 2003.
1687-års reglemente: - Den blå
enhetsuniformen
Enligt detta reglemente skall infanteriet beklädas i
blå färg. Därmed skulle hela infanteriet bära blå
rock. Ärmuppslag mm skulle vara av gult kläde.
Underofficerarna i infanteriet skulle ha kyller och
lädervästar. Mellan 1681 och 1687 skulle
underofficerarnas rockar vara grå men från och med
1687 skulle de ha samma färg som övriga, dvs. blå.
Till uniformen hörde även hårpungen. Den kom till
bruk redan 1681. En hårpung var en svart påse,
normalt av dvalk – ett slags lärft. Tidigare bars det
långa håret fritt hängande. Nu skulle
det kammas ihop och bäras samlat i
påsen på nacken eller ned en bit på
ryggen.
Bilden till vänster visar en ryttare
med hårpung.
Vidare ingick en blå karpus som huvudbonad samt
ullstrumpor. Strumporna hölls uppe med
knäremmar och spännen.
Officerarnas uniform var betydligt mer påkostad,
bl.a. förgyllda mässingsknappar samt guldgaloner i
handskar, väst, gehäng samt på kragen till
officerskappan.
Den uniform som bestämdes 1687
har betecknats som ”den äldre
karolinska uniformen”. Det viktiga
med m/1687 var att hela armén
skulle beklädas i en och samma
färg, den blå rocken. Detta var en
process som pågick i hela Europa
men Sverige gick nog längst i
införandet.
Modellmässigt medförde inte
m/1687 några större förändringar
utan det var framförallt färgerna
som ändrades.
Bilden visar en karolin i den blå enhetsuniformen.
Infanteriet
Enhetsuniformen infördes successivt i infanteriet.
Generellt var uniformen blå med gula ärmuppslag
och foder. Några regementen avviker från den gula
färgen på foder och uppslag. Närke-Värmlands- och
Jönköpings regementen hade röd färg på foder och
uppslag. Västerbottens regemente hade vit färg på
motsvarande detaljer.
Vad som kunde variera var färgen på byxor och
strumpor.
Långrocken
Den blå rocken var lång och av justaucorps-typ och
hade länge det äldre utseendet. Den hade
åtsittande midja och de stora ficklocken var först
vertikalt monterade men senare horisontellt. Det
fanns en knapprad längs hela framkanten med gula
knapphål där den nedersta hälften var blinda.
Normalt hade den äldre karolinska uniformen tre
dussin knappar: 12 st för de dubbla blinda
ficklocken, 2 för axelklaffarna och 22 för
knappraden.
Ett utmärkande drag för rocken i den äldre
karolinska uniformen var att rocken sakande
egentlig krage. På axlarna fanns axelklaffar
monterade. Musketerarna hade en
axelklaff på båda axlarna för att hålla
dels musköten och dels bantlärremmen
till patronväskan på plats. Pikenerarna
hade enbart en axelklaff på den högra
axeln för gehänget.
Bilden till höger visar den tidiga
långrocken m/1687 för infanteriet.
Notera de vertikala ficklocken, de stora
ärmuppslagen, avsaknaden av krage
och de uppfästa skörten. Armémuseum.
Ärmuppslagen på enhetsuniformen var i
början, liksom tidigare modell, stora som på
kontinenten. Längre fram blev de betydligt mindre
och fyrkantiga. Dessa små uppslag kallas också
”svenska uppslag”. De små uppslagen bars av
manskap och underofficerare. Officerarna fortsatte
dock med de stora uppslagen. Det var Karl XI som
själv beslutade att ärmuppslagen av praktiska skäl
skulle göras mindre. Detta beslut togs i mitten av
1690-talet men det är osäkert när det egentligen
blev infört.
Ärmuppslag och foder var i regel i samma färg.
Genom de uppfästade skörten syntes även fodret
på uniformerna. Det är inte helt fastlagt när de
uppvikta skörten blev så allmänt förekommande att
de användes på detta sätt av alla förband.
Under 1690-talet och fram till 1706 ändras
uniformen något så att den får ett utseende mellan
den yngre och den äldre karolinska uniformen. Det
är nu som de dubbla vertikala ficklocken ersätts
med horisontella fickor. Antal knappar i rocken
minskar också vid denna tidpunkt, mellan 2 ¼ till 2
½ dussin. Det är också under denna tid som
uniformen får en riktig krage.
Västen räckte långt ned på låren och var i regel av
skinn. Västen var vanligen gulfärgad. Även västar av
kläde förekom.
Byxorna var snäva och knäkorta. Vanligen var de
tillverkade av skinn, ibland av kläde. I regel var
byxorna gulfärgade.
Strumporna var långa och räckte upp ovan knäna.
De hölls uppe med hjälp av knärämmar med
mässingsspännen. Det var vanligt att man bar 2 par
strumpor. Vanligast var strumporna stickade av
ullgarn. Vid Närke-Värmlands- och Jönköpings
regementen var strumporna röda. I mitten av 1690-
talet börjar man använda sk. överstrumpor till skydd
för ullstrumporna. Dessa överstrumpor var gjorda
av kläde eller vadmal för vinterbruk samt av lärft för
den varma årstiden. Överstrumporna var en
föregångare till damaskerna. I slutet av 1690-talet
kom bestämmelser om att strumporna skulle ha
samma färg som respektive regemente hade på
fodret. År 1692 bar Östgöta infanteriregemente vita
strumpor.
På fötterna bar infanteristerna skor, i regel med ett
spänne. Skorna var gjorda av
smorläder och lika för vänster och
höger fot. Framtill var de tvärt
avhuggna.
Bilden till höger visar ett par
karolinska infanteriskor. Foto Hans
Högman 2003, Armémuseum.
I början var halsduken svart men
under första hälften av 1690-talet dyker fler färger
upp. Karl XI var inte förtjust över den svarta färgen.
Västerbotten regemente bar 1694 vita halsdukar
och Jönköpingregemente bar röda. Halsduken var
gjord av tyg. Från slutet av 1690-talet slutar man
med halsbandsduken och istället virades halsduken
runt halsen och knöts baktill. Den svarta färgen blev
åter vanligare en bit in på 1700-talet.
Normalt hade ärmuppslagen, rockfodret, byxorna,
västen och strumpona samma färg och den
vanligaste färgen för dessa uniformsdelar var gul.
Det kunde även förekomma avvikande färger på
kragen vid vissa förband.
Till uniformen hörde även en slängkappa. Det är
dock först en bit in på 1690-talet som den är allmänt
förekommande vid infanteriet. Kappan var blå och
liksom tidigare en rundskuren slängkappa utan
ärmar och med krage. Kappan var vanligen av ylle
och fodrad med boj vilken vanligen
var i gul färg. Kappan hölls på plats
med ett par mässingsspännen
framtill. Det gick även att häkta ihop
skörten baktill. Kappan var 7 m i
omkrets nedtill.
Bilden till vänster visar en
slängkappa för en officer. Under
kragen syns de två
mässningspännena. Foto Hans
Högman 2003, Armémuseum.
Handskarna hade en styv krage.
Huvudbonaden vid infanteriet varierade mellan
hatt och karpus. Karpusen var länge den
dominerande huvudbonaden. Karpusen var i regel
blå. Hatten blev dock allt vanligare. Den tidiga
karolinska hatten hade först raka brätten men blev
senare svagt uppvikt dock utan att vara uppfäst. Så
småningom får hatten allt mer uppvikta brätten
vilket leder fram till den trekantiga hatten med
uppfästa brätten. Detta sker i slutet av 1600-talet
men det dröjde till en bra bit in på 1700-talet innan
den trekantiga hatten var i allmänt bruk. I början av
det Stora nordiska kriget var karpusen den allmänna
huvudbonaden bland
manskapet.
Bilden till höger visar en karpus.
Foto Hans Högman 2007,
Armémuseum.
Den trekantiga hatten bars med spetsen rakt fram,
vanligen med spetsen något draget åt vänster. På
vänster brätte fanns en knapp.
Underofficershattarna hade en silvergalon och
officerarnas en smal guldbård.
Till höger är en
teckning på
karoliner i den
trekantiga hatten.
Foto Högman
2004, Mariefreds
Värdshus.
Dessa två bilder visar
nytillverkade karolinska
trekantiga hattar.
Till vänster, foto Hans Högman
1999, Södermanland regementes
museum.
Officerarnas och
underofficerarnas uniform såg lika dan ut som för
manskapet men var tillverkad av finare material.
Vissa detaljer skiljde sig dock åt.
Fodret och ärmuppslagen var blå istället för gul.
Officerarna bar i mitten av 1690-talet blå strumpor.
Utsirningarna på rocken varierade med grad.
Tjänstegraden markerades även med den sk.
ringkragen som bars runt halsen.
OBS, ringkrage användes inte vid
artilleriet eller vid
kavalleriet.
Ringkragen till
höger är från 1670-talet medan
den till vänster är från 1799. Foto
Hans Högman 2007,
Armémuseum.
Ringkragar - Infanteriet
•
Överste:
Av förgyllt silver med konungens krönta
namnchiffer under kunglig krona och annan
utsmyckning i emalj
•
Överstelöjtnant:
Av förgyllt silver men inte lika utsmyckad som
överstens och hade palmkvistar på båda sidor
om det krönta namnschiffret.
•
Major:
Lika överstelöjtnantens
•
Kapten:
Av förgyllt silver med krona och namnchiffer i
emalj, men saknade palmkvistar.
•
Löjtnant:
Av polerat silver med förgyllt namnchiffer under
krona i guld av samma utseende och storlek
som kaptenens
•
Fänrik: Som löjtnantens
Införandet av den karolinska blå
enhetsuniformen
Det var en viss eftersläpning i införandet av
enhetsuniformen, bl.a. beroende på både
materialbrist samt brist på pengar. Den gamla
uniformen fick slitas ut innan man bytte till en ny.
Följande tabell visar årtal när respektive
infanteriregemente i Sverige och Finland
mönstrades iklädda den blå enhetsuniformen:
Det finns från år 1699 ett utkast till en
uniformsförordning med detaljerade uppgifter om
hur enhetsuniformen vid infanteriet skulle se ut:
Rocken skulle vara av blått svenskt kläde med krage och
små ärmuppslag i regementets färg. Fodret skulle vara
av boj. Tröjan (västen) och byxorna skulle vara av
bockskinn eller renläder. Hatten skulle ha galon eller
snöre omkring av vitt kamelgran eller tråd.
Strumporna skulle vara av ull och i regementets färg.
Halsduken skulle vara av svart lärf.
Detta utkast visar hur uniformen höll på att utvecklas
till den traditionella karolinska uniformen som vi är
van att se den.
Rocken hade vid denna tidpunkt fortfarande kvar den
karaktäristiska långa knappraden längs hela
framsidan.
Vid krigsutbrottet 1700 bar infanterisoldaten
fortfarande den äldre långrocken och endast i
undantagsfall var skörten uppvikta. Karpus var den
vanligaste huvudbonaden. Uppslagen på ärmarna var
fortfarande stora.
Provmunderingsrock,
infanteri 1687.
Vertikala ficklock, stora
ärmuppslag, knäppning ända
ned och ingen krage.
Rundskuren kappa utan
ärmar.
Armémuseum.
Foto Hans Högman 2003.
Provmunderingsrock,
infanteri 1687.
Den äldre karolinska
uniformen.
Uniformsmodell m/1706
Under tiden i Sachsen 1706 – 1707 passade man på
att skaffa nya munderingar som ersättning för de
slitna uniformer som man då hade. Denna modell
m/1706 innehöll en del förändringar jämfört med
den tidigare uniformen. Rocken blev nu vidare nedtill
och hade därför fyra veck i vardera sidan och två i
ryggen. Dessa veck fanns sedan tidigare på befälens
rockar, nu kom de även att ingå i manskapets rockar.
Den mest markanta förändringen var att
knäppningen framtill nu inte gick ända ned utan
avslutades vid midjan. Denna förändring gav rocken
ett speciellt utseende och modell m/1706 har
kallats för den yngre
karolinska uniformen. I och
med att knäppningen slutade
vid midjan hade rocken
betydligt färre knappar.
Bilden till höger visar en
långrock m/1706 med veckad
nedre del. Armémuseum.
Kragen på rocken och de gula
ärmuppslagen var kvar som tidigare. Även de stora
horisontella ficklocken var oförändrade. Västen och
byxorna skulle var gula.
I mångt och mycket kan man säga att denna nya
uniform var en förenklad form av den tidigare
uniformen. Livgardet var det första förband som
kläddes i den nya uniformen.
Under de följande åren
bekläddes den svenska armén i
den nya uniformen.
Bilden till vänster visar en
karolinsk hatt m/1706.
Armémuseum.
Efter Poltava 1709 då många regementen gick i rysk
fångenskap måste dessa regementen på nytt sättas
upp i Sverige och därmed också uniformeras. På
målningar från Stenbocks armé vid slaget i
Gadebusch 1712 ser man att denna nya armé bar
den nya uniformsmodellen, dvs soldater med rockar
vars knäppning slutade vid midjan samt den
trekantiga hatten med uppvikta och uppfästa
brätten. Rockskörten på infanteristernas och
kavalleristernas rockar är upphakade på det sätt
som vi är van att se uniformen. Artilleriet bar
däremot rockarna med raka skört. Vidare, vid
infanteriet och kavalleriet använde man hårpung
medan artilleristerna hade håret rakt nedhängande.
År 1713 i Tönningen gick även Stenbocks armé i
fångenskap varvid regementena måste sättas upp
på nytt samt återigen uniformeras.
I mitten av 1710-talet så har den trekantiga hatten,
trocornen, mer eller mindre helt ersatt karpusen
som huvudbonad. Dock bar Jämtlandsregemente
fortfarande karpus vid generalmönstringen 1717.
Bilden till höger visar en långrock
m/1706 som tillhört löjtnant Carl
Vilhelm Drakenhielm,
Södermanlands regemente.
Drakenhielm bar denna uniform då
han stupade i Fredrikssten 1718.
Rocken är m/1706 men saknar
krage. Rocken är unik då den är
den enda i sitt slag av armémodell
som bevarats från det stora
nordiska kriget. Foto, Ludgo kyrka,
Södermanland.
Kavalleriet
Också kavalleriet omfattades av 1687-års
uniformsbestämmelser även om införandet gick
långsammare här. Långrocken var inte anlagd vid
hela kavalleriet förrän en bit in på 1690-talet. Fram
till dess bars det knälånga kyllret. Efter att långrocken
kommit i bruk blev kyllret ett undre plagg. En av
orsakerna till att kyllret togs bort som daglig dräkt
var materialet. Kyllret var tillverkat sämskgarvad
älghud och hade en stor benägenhet att ta åt sig
vatten och därefter lång torktid. Istället för kyllret
infördes en väst av skinn. Denna väst
kallades kamisol och hade långa
ärmar. När det stora nordiska kriget
bröt ut 1700 var hela det svenska
kavalleriet försedd med kamisoler och
kyllren lämnades därför hemma.
Bilden till höger visar en kavallerist
från slutet av 1600-talet. Han bär ett
långt kyller av älghud samt byxor av
hjortskinn, vidare bröstharnesk och
hårpung. Armémuseum, Stockholm.
Huvudbonaden vid Livregementet skulle år 1680
vara en svart hatt. År 1686 inköptes dock karpus till
samtliga ryttare vid regementet. Några år senare,
1691, skulle åter hattar anskaffas.
Vid Östgöta kavalleriregemente skaffades 1690
karpusar till regementet medan 1695 omnämns
hattar. Så vid denna tid användes omväxlade karpus
och hatt.
Även vid kavalleriet användes den traditionella
rundskurna slängkappan.
Också ryttarna hade halsduk. På fötterna bar
ryttarna de höga kragstövlarna. Dessa stövlar
användes anbart av det egentliga kavalleriet och av
drabantkåren, inte av dragonerna.
Ryttarna vid kavalleriet bar även sämskskinnfodrade
bröstharnesk. Under harnesken bars kamisolen för
att hindra att harnesken skavde mot kroppen. Det
verkar dock som om bröstharnesk
bara användes under de första åren
under det stora nordiska kriget.
Därefter utgick den i munderingen.
Bilden till vänster visar ett par
kragstövlar som användes vid
kavalleriet. Armémuseum, Stockholm.
Dragonerna
Dragonerna hade vid det stora nordiska krigets
utbrott en mer självständig ställning och inte längre
enbart hästburet infanteri. Deras uniformer fick allt
större likheter med kavalleriets.
Bohusläns dragoner bar den för regementet
karaktäristiska gröna färgen på sina rockar.
Kragstövel för officer vid
kavalleriet av karolinsk typ.
Armémuseum.
Foto Hans Högman 2003.
Artilleriet
I och med m/1687 fick även artilleriet ordning på sin
uniform. De bar en lång stålgrå rock med blå
uppslag och mässingsknappar. Vidare knälånga
byxor av skinn, blå strumpor, stövlar, blå väst, blå
karpus med gult foder som huvudbonad.
Officerarnas uniform liknade manskapets uniform
men var gjord av finare material. Hårpung bars i regel
inte av artilleriet.
Av praktiska skäl har artilleriet alltid använt mörka
uniformer, bl.a. pga den smutsiga och sotiga
hanteringen av kanonerna.
En bit in på 1700-talet bär många av
artilleriförbanden blå rockar.
Teckningen till höger visar en
artillerist i den grå långrocken som
användes vid artilleriet med blå
strumpor, ärmuppslag och krage.
Vid artilleriet användes dock
läderstövlar och inte skor.
Sammanfattning –
Enhetsuniformen
Uniform m/1687
Den blå enhetsuniformen infördes 1687 och denna
första enhetsuniform kom att kallas den äldre
karolinska uniformen. Med blå färg avses den
ganska klara mellanblå färgen. Uniformernas blå färg
skiftade dock ofta bl.a. på grund av olika resultat i
färgningen av tygerna.
Färgerna på ärmuppslag, foder, strumpor, krage
skulle vara gul även om andra färger förekommer.
Vanligen var även färgen på byxor och väst gul.
Det fanns inte bara en modell av den karolinska
uniformen. Den första är m/1687 och sen kom den
yngre karolinska uniformen 1706.
Man kan dock säga att det finns en mellanmodell.
Under 1690-talet och under de första åren på 1700-
talet gjordes en del mindre ändringar i uniformen.
Uniform m/1706
Den uniformsmodell som de flesta förknippar med
den karolinska perioden är yngre karolinska
uniformen. Den hade den nyare rocken med
upphäktade skört, veck i rygg och sidor, krage och de
mindre ärmuppslagen. Vidare gick knäppningen på
denna modell enbart ned till midjan. Huvudbonaden
till den yngre karolinska uniformen var den
karaktäristiska trekantiga hatten. Denna uniform
började införas efter 1706 men det dröjde innan
regementena var beklädd med denna nya
uniformsmodell. Vi får nog gå till tiden efter Poltava,
1709 då nya förband sattes upp eller fram till den
armé som ingick i Stenbocks armé och slaget vid
Gadebusch 1712.
Den karolinska knekten som gick ut i fält när det
stora nordiska kriget bröt ut bar dock den äldre
karolinska uniformen med den äldre raka långrocken
där sköten inte var upphäktade. Knäppningen av
rocken gick hela vägen ned och ärmuppslagen var
stora. Vidare saknades krage på rocken. På huvudet
bar han en karpus eller den äldre hatten med svagt
uppvikta brätten (ej uppfästa).
Fickorna på väst och rock var vanligen blinda.
Byxorna däremot hade ett flertal fickor, sk. byxsäckar.
Byxorna var knäkorta och hade åtminstone på
mellanmodellen och framåt lucka framtill (gylf fanns
inte vid denna tidpunkt).
Den yngre karolinska uniformen var inte lika
dekorerad med snören och galoner som den äldre
uniformen. På spelets uniformer fanns de däremot
kvar.
Se även Södermanlands regementes uniform 1702
(uppsydd).
Bilder på uniform m/1706
Grenadjär med
grenadjärmössa
Musketerare i m/1706, upphäktade
skört, små ärmuppslag, krage,
knäppning till midjan, trekantig hatt
Pikenerare
Foto Hans Högman 2001.
Bilderna är tagna på
militärhistoriskaföreningen
Smålands Karoliner
Officersuniform vid Upplands
regemente, 1680