Copyright © Hans Högman 2018-06-09
Uniformer - Termer och
förklaringar
Agraff
Agraff är ett prydnadsspänne av metall eller i
snörmakeri, utfört i två delar som hakas ihop.
Agraffer användes redan under forntiden,
ursprungligen för att hålla samman delar i
klädedräkten
Attila
Beteckning för en typ av dolma som var den
ursprungliga husarjackan. Attila var en kort rock
med snörmakerier eller band tvärs över bröstet,
vanligen i fem rader. Användes av husarer och
inom artilleriet. Börjar att användas i Sverige efter
1850. På 1870-talet var det främst artilleriet som
använde attilan. Inom husarerna var det främst
officerarna som använde attila.
Axelklaff
Axelklaff är en tygslejf som används på uniformer
och är insydd i ärmsömmen på axeln och kan
knäppas invid kragen. Ursprungligen bars enbart
en axelklaff. Syftet med klaffen var att hålla kvar
bandoläret (remmen till patronväskan eller
sidovapen) så att den inte skulle glida ner.
Axelklaffen var först alltid i rockens grundfärg för
att sen få regementets färg. Runt år 1800 får
uniformerna två axelklaffar. Vid denna tidpunkt blir
kryssbandolär vanliga. Efterhand får axelklaffarna
andra uppgifter som att bära gradbeteckningar
eller förbandsnummer.
Axelträns
En axelträns liknar en axelklaff men är gjord av
flätade snören istället för av tyg.
Banderoll
Banderoll på huvudbonad, särskilt på tschkå, var en
anbringad hängande prydnad, vanligen bestående
av flätade snören.
Bigesch
Lång uniformsrock. Bröstpartiet var tätt besatt med
snören och tofsar i samma färg som rocken.
Ärmarna bar liknande prydnader. I Sverige
fastställd år 1858 för officerare och underofficerare
vid kavalleriet och ersatte där syrtuten.
Bikorn, bicorne
Trekantig hatt från 1700-talets slut. Hatten var
tillplattad och hade egentligen bara två hörn
(bicorne). Hatten lever fortfarande kvar i en del
paraduniformer. Hatten är i regel styv, överklädd
med silkefälb och tillika dekorerad och
plymascherad; den kan bäras rakt över huvudet
eller på tvären.
Bräm
Bräm är en kant eller bård på klädesplagg, ofta i
avvikande material och färg: "pälsbrämad",
"purpurbrämad".
Bröstharnesk
Bröstharnesk var en skyddsplåt som täckte bålens
framsida.
Bröstrevär
Bröstrevärer är knäppbara eller påsydda slag på
rockens bröstparti. De var ursprungligen avsedda
att knäppas över vid kall väderlek men blev med
tiden rent dekorativa detaljer. Färgen på
bröstrevärerna växlade mellan regementena. Tidigt
ute med bröstrevärer var Livgardet.
Buldan
Tuskaftad, grov vävnad, vanligen av linne. Den har
använts i Sverige sen 1500-talet till grova
klädespersedlar.
Chamois
En färg i gul, grågul eller rödgul nyans.
Charivader
Benklädnad. Strumpliknande plagg av kläde, som
träddes utanpå skinnbyxorna och gick långt upp på
låren där de fästes med smala läderremmar. De
utvecklades ur de tidigare använda
överstrumporna av linne. De användes främst
under 1700-talets slut.
Chevron
Vinkelformat emblem av galon eller kläde på hatt
eller ärm för angivande av militär grad.
Chevroner
Snören bl.a. i sicksackform på spelets ärmar och
ficklock.
Dolma
Den ursprungliga husarjackan. Den karaktäriseras
av de många snörena, som förbinder knapparna på
bröstet. Husaruniformen härstammar från den
ungerska folkdräckten.
Så småningom blir snörbeläggningen på dolman så
tät att den täcker hela bröstet. Med tiden blir den
åter gelsare. Dolman knäpptes till vänster och
skörtens framkanter är skurna snett utåt i en spets.
I de flesta länder efterträds dolman av attilan runt
1850.
Dolman skall inte förväxlas med den till
husaruniformen hörande pälsen.
Dragonmössa
Dragonmössan liknade i stort husarmössan men
hade en rombisk plåt framtill. Dragonmössa bars
vid mitten av 1800-talet av Skånska
dragonregementet.
Epålett
Epålett bars på axlarna som axelprydnad eller
gradbeteckning. Den utvecklades från en slags
axelstropp med frans som kommer i bruk i slutet av
1700-talet (1792). Epåletten hade en hals som
avslutades av en halvmånformig förstärkning
omgiven av en platta, vilken når ut över axeln. Den
bars i olika utformning som gradbeteckning av
officerare samt i en enklare material av manskapet
vid vissa elitförband.
Sin slutgiltiga form - en överklädd rundad axelskiva
med gradbeteckningar (stjärnor) samt med eller
utan nedhängande fransar (s.k. buljoner) - fick den
ca 1800. Epåletter bärs alltjämt i flera länder till
äldre paraduniformer men avskaffades vid den
svenska armén 1931, vid flottan först 1986; inom
flottan används de dock
fortfarande vid vissa
ceremoniella tillfällen.
Karlsborgs
fästningsmuseum. Foto
Hans Högman 2006.
Flygel
Flygel är en äldre benämning på en spetsig tunga
eller flik på en husars högmössa. Den hade
åstadkommits genom en spiralformad utskärning
upptill på mössan. Antingen bars den virad om
mössans kulle eller fick den fladdra fritt, varvid den
visade det kulörta fodertyget.
Frack
Benämning på kort rock med baktill hängande
skört. Börjar i Sverige att användas som
uniformspersedel i slutet av 1700-talet och fram till
1840-talet.
Gradbeteckningar
Gradbeteckningar bars på uniformen för att ange
bärares grad. För officerarna kommer egentliga
gradbeteckningar att brukas först i slutet av 1700-
talet. Tidigare hade officersgraden markerats av
ringkragen. Den första typen av beteckningar
fastsatta på själva uniformen är epåletterna. I
mitten av 1800-talet kommer istället olika
fältdistinktioner i form av snören på axlarna eller
axelstycken, belagda med galoner, snören eller
snörflätning. Fältdistinktioner kan även vara
ärmgradbeteckningar, bestående av endera
galoner eller snören.
På epåletten markerades graden genom att den
ena eller båda epåletterna hade fransar av olika
tjocklek. För ärmgradbeteckningarna anges graden
i regel med antal snören eller galoner. För
officerare fanns även beteckningar i form av
stjärnor eller galoner på kragen samt snören och
galoner på huvudbonaden.
Underofficerarna har burit gradbeteckningar längre
tid än officerarna. De bestod av galongarnering på
krage, uppslag och bröstrevärer. Efter 1800
kommer de franska och engelska sätten att
markera grad, dvs. med antal galoner, alltmer i
bruk.
Hosor
Långa strumpbyxor
Husarmössa
Högmössa som användes som huvudbonad av
husarer. Den var gjord i ett filtmaterial och
karaktäriserades av att den avsmalnade upptill. I
regel var mössan försedd med en långsmal flik.
Mössan var ofta klädd med kulört tyg. I mitten av
1800-talet avlöstes den i Sverige av en ny typ som
var tämligen hög och klumpig skärmmössa. Den
ändrades senare och blev då både lägre och lättare.
Husarskärp
Snören som bars av husarer snodda om livet.
Husarskärpen utvecklades sen till ett slagsbälte
som spändes på ryggen.
Husarstövlar
En typ av stövlar där skaftets övre kant är svängd
och ofta försedd med en särskilt markerad rand
och en rosett eller tofs.
Hårpung
Tygpåse på nacken som soldatens långa hår var
hopsamlat i. Den användes i Sverige från 1670-tal
till 1720-tal. Istället börjar stångpiska att användas.
Det var huvudsakligen i infanteriet som hårpung
användes, endast i mindre omfattning i kavalleriet
och sporadiskt i artilleriet.
Justaucorps
Justaucorps var en figursydd, knälång mansrock,
som kom på modet omkring 1680, då kraglös och
försedd med knappar fram från halsringning till fåll,
stora ärmuppslag och fickor med knappar. Den blev
allmän som militär rock i Sverige på 1680-talet.
Kamisol
Äldre benämning på ett mellanplagg närmast under
överplagget. Det utvecklades på 1600-talet ur
kasacken som en lång väst med ärmar, sydd av
skinn eller kläde, och bars av männen under 1700-
talet till justaucorps.
Kapott
Grov soldatkappa med ärmar. Infördes i Sverige
1806-1807.
Kardong
Garn av mässingsbleck runt huvudbonader som
bl.a. användes på den s.k. ”Svenska hatten” från
1700-talets slut, dvs. den runda, höga hatten.
Karpus
En slags vadderad eller pälsfodrad mössa med
nedfällbara flikar för panna, hals och öron.
Användes inom karolinerarmén i Sverige.
Kartusch
En patronväska av styvt läder med lock,
ursprungligen använd av bl.a. kavalleriofficerare.
För fotfolket i infanteriet infördes den på 1670-talet
när flintlås- och papperspatroner togs i bruk. Locket
pryddes vanligen med ett dekorativt emblem. Med
utvecklingen av patronen blev väskorna mindre. På
1870-talet infördes allmänt bruket av två mindre
väskor i bältet. I svenska armén bars kartuscher
som paradattribut av officerare vid kavalleriet och
artilleriet intill 1931.
Kask
En slag hjälm i metall eller läder. På 1840-talet
kommer en ny typ, den preussiska kasken eller
pickelhuvan.
Knapphål
Svensk benämning på de band och galoner av olika
slag som var placerade kring knappar och egentliga
knapphål på bröstrevärer och framför allt på
ärmuppslag.
Kokard
Mössa med tuppkamliknande prydnad på den
tresidiga uppvikta hatten, trikornen. Senare
bandrosett eller knapp, oftast i nationalfärgerna
och vanligtvis använd som märke i huvudbonader,
t.ex. på studentmössor, i övrigt mest använd i
uniformer.
Kollett
Livplagg med mycket korta skört eller helt utan
sådana samt med ärmar och ståndkrage och utan
andra utstyrseldetaljer än gradbeteckning och
axeltränsar. Kolletten infördes i slutet av 1700-talet
vid infanteriet och kavalleriet att användas
sommartid samt vid exercis och användes under
stor del av 1800-talet. Fram till 1960-talet användes
kollett m/1871 m.fl. som vardagsplagg vid vissa
kavalleriregementen, artilleriet, trängen och
fortifikationen.
Kyller
Kyller var ett plagg av tjockt sämskskinn (vanligen
av älghud) som bars på överkroppen under
bröstharnesken. Det fästes ihop framtill eller i
sidorna med snörning eller med hyskor och hakar.
Skörten var öppna i sidosömmarna. Senare försågs
kyllret ned ärmuppslag. Kyllret av sämskskinn var
olämpligt vid fuktigt väder och ersattes runt 1700
av en skinnväst. Kyllret hade ursprungligen en
speciell krage som halsskydd. Vanligen var det
ryttarna som bar kyller och bröstharnesk.
Karolinskt rytteri uppträdde ofta i kyller utan
harnesk och i form av en knälång rock.
Käppi
En låg skärmmössa med styv, uppåt och snett
framåt avsmalnande kulle. Vid parad användes
pompong eller plym. Den var smalare upptill än
nedtill. Käppin infördes i det svenska infanteriet år
1854 då den ersatte kasken. År 1858 användes den
även vid gardes- och grenadjärregementena i något
ändrad form. Vid senare tidpunkt har den även
burits vid artilleriet.
Lansiärrock
Vapenrock av speciellt snitt som användes av
lansiärer (ullaner). Lansiärrocken hade två
knapprader och revärformad överknäppning,
markerad med passpoaler. Ärmuppslagen var som
regel spetsiga. På axlarna bars epåletter.
Lansiärrock användes av Livgardet till häst 1852 –
1879.
Livmundering
Den egentliga uniformen som användes i fält.
Livmundering fick i fredstid enbart bäras vid
regementsmöten och generalmönstringar.
Livplagg
Klädesplagg som bars på överkroppen. Användes
särskilt om jacka och vapenrock. Uttrycket
användes i motsats till benkläder.
Livrock
Rock med långt skört, åtsittande i livet.
Mantel
Ärmlöst ytterplagg
Mellanblått
Den blå nyans som var karaktäristisk för de
karolinska uniformerna.
Mössplåt
Plåt som var anbringad på främre delen av mössan
som prydnad. Plåten var av växlande material och
utseende.
Pajrock
Överplagg i vadmal med ärmar. Ingick i den enklare
munderingen som bars i militära sammanhang,
exempelvis vid kyrkparader, istället för livplagget.
Tillhör den karolinska tiden.
Passpoal
Sydd dekorativ tygkant, ofta i avvikande färg än
tyget, eller snodd insydd i en söm men synlig på
rätsidan.
Pompong
Prydnadsdetalj i metall på militär huvudbonad
(ibland fäste för plym). Den kan ha olika utseende,
päron eller morotsformad, och fästes i regel på
framsidan av huvudbonaden. Kan även vara
tillverkad av plyschliknande material.
Redgarn
Redgarn är ett glansigt, strävt kamgarn, särskilt
använt till broderier, galoner och prydnadssnören.
Redgarnsstrumpor nämns på 1500-talet och var
särskilt populära på 1700-talet.
Revär
Tyglist eller gallon på yttersidan av byxorna invid
sömnen.
Ringkrage
Var ursprungligen en del av järnrustningen. Under
1600-talet försvinner den men man behöll den
halvmåneformade ringkragen som ett
värdighetstecken för officerare. I Sverige blev den
från karolinsk tid platsen för gradbeteckningarna.
Under 1790-talet börjar gradbeteckningarna att
bäras på annat sätt och ringkragen försvinner 1792.
Den är dock tillbaka redan 1799, nu usom
dagbricka för de olika kategorierna av daghavande,
exempelvis dagofficer.
Skört
Skört är den del av ett plagg som faller nedanför
midjan, mer eller mindre löst hängande, ibland
styvat eller veckat, påsytt, tvådelat som frackskört
eller flerdelat, som i justaucorps. Även ett plagg
som når från midjan och nedåt likt höftkläde och
kjol har förr ofta kallats skört.
Släpkläder
Från slutet 1600-talet namnet på den beklädnad
knekten fick använda vid arbete hos rotebönderna.
Denna beklädnad utgjorde länge av vanliga
bondekläder. År 1725 skulle släpkläderna bestå av
rock och byxor av vadmal samt två par skor.
Släpmundering
Uniformspersedlar för dagligt bruk (daglig dräkt).
Ett senare namn på släpmunderingen var
släpuniform. Denna uniform hade en underordnad
ställning i förhållande till fältuniformen.
Stiblett
Höga damasker som använts från 1600-talets
senare hälft. Stibletter knäpptes med en rad
knappar på underbenets yttre sida. De hade en
hälla under hålfoten och var ofta fastspända under
knäet med en rem. Stibletterna sträckte sig ovanför
knät. De tillverkades ursprungligen av vitt linne, till
fält- och vinterbruk av svart kläde. Stibletterna blev
kortare mot slutet av 1700-talet, och med
införandet av långbyxor på 1800-talet decimerades
de till korta damasker.
Stibletterna utvecklades ur de tidigare
överstrumporna av linne som var till för att skydda
de dyrare stickade yllestrumporna.
Ståndkrage
Hög enkel eller dubbelvikt krage med styvnad,
introducerad med empirens frackrock i slutet av
1790-talet till civil och militär uniform. Med
införandet av vapenrock och syrtut på 1840-talet
minskade kragens höjd. Den var ofta dekorerad
med broderier för att markera rang.
Stångpiska
Det egna hårets- eller perukens nackhår flätades till
en smal fläta som lindades hårt med ett svart band.
Stövlett
Stövel med kort skaft. Materialet var i regel stickat
ullgarn och halvkläde.
Sultan
Benämning på ståndare på rund, hög hatt under
slutet av 1700-talet och början under 1800-talet.
Syrtut
Uniformsrock med långa skört och dubbla
knapprader. Den var ursprungligen en
kasackliknande överrock som vid 1600-talets
senare del började användas i armén. Under 1700-
talet var syrtut liktydigt med en grövre rock och
bars av officerare och underofficerare, men även av
spel och andra. Ersattes vid kavalleriet av bigesch år
1858.
Tagel
Tagel är långa, grova och ganska styva hår från man
och svans hos hästar samt från svans hos
nötkreatur. Tagel användes särskilt förr som
stoppning i madrasser och möbler, till borstar samt
för vissa textila ändamål.
Tagelliggare
Liggande prydnad av tagel på hattar och hjälmar.
Tolpak
Hög mössa av skinn med nedhängande
klädespung, kallad flamma samt en lång banderoll
och hög ståndare. Denna mössa bars vanligen av
husarer. I Sverige infördes tolpaken vid 1700-talets
mitt.
Trekantig hatt, tricorne
Denna hatt uppstår under 1600-talets senare del.
Brättet på filthatten var uppvikt och fäst även på
den tredje sidan. Uppifrån sett bildar hatten en
liksidig triangel. Under senare delen av 1700-talet
veks även den främre delen av brättet uppåt så att
den tidigare spetsen nu pekar rakt uppåt. Det bakre
brättet höjdes och tillplattades. Senare tillplattades
även den främre delen av hatten. Därmed var inte
hatten längre trekantig utan en hatt med två sidor
och två hörn (bicorne). En bit in på 1800-talet börjar
hatten att växa på höjden. På 1850-talet minskar
hatten åter i storlek.
Träns
Träns är ett snöre eller snodd som används som
prydnad, t.ex. på uniformer.
Tschakå
Huvudbonad av varierande utseende: cylindrisk,
kägelformad eller omvänt kägelformad. Tillverkad i
filt men kullen och skärmen i lackerat läder.
Tschakån börjar användas omkring 1800 och är då
cylindrisk men blir efter hand bredare upptill. I
mitten av 1800-talet börjar den att avsmalna upptill
och blir därefter hela tiden längre, ofta överdragen
med kläde. Den var prydd med banderoll, galoner,
metallemblem, pompong, ståndare och
fjäderbuske. I Sverige fanns två typer, dels en äldre
som kom omkring 1815 och var låg med konkav
översida och dels en yngre från 1830-talet som var
hög och hade rak översida. Tschakån ersattes 1845
av kasken.
Tschapka
Styv skärmmössa med fyrkantig, utsvängd kulle,
ingående i lansiäruniform. Kullens översida var av
lackerat läder. Efter 1850 får Tschapkan låg välvd
kulle med fyrkantig överdel. Mellan 1852 – 1879
bars den av Livgardet till häst.
Vadmal
Vadmal är ett kraftigt valkat, slitstarkt och ganska
tjockt tyg, vävt av kardgarn. Vadmal tillverkades
ursprungligen enbart av ull men kan numera också
ha syntetfiberinblandning. Det är en gammal
nordisk tygsort, som kunde tillverkas av den relativt
grova inhemska ullen. Under århundraden var
vadmal allmogens tyg, medan det finare, ofta
importerade klädet förbehölls herrskapet.
Vapenrock
Benämningen på ett militärt överplagg. I början av
1840-talet blir detta namnet på den rock som
ersatte uniformsfracken. Vapenrocken kan ha en
eller två knapprader, uppstående krage (sk
ståndkrage) eller nedvikt krage (kommer först
senare) och är figursydd.
Ägiljett
Ägiljett: Benämningen kommer troligen av att
ägiljettens ursprungliga funktion var att fästa ihop
delar av klädseln. Ägiljett är ett militärt
igenkänningstecken och kan numer ses som en
uniformsprydnad. Stor ägiljett m/1816 består av en
i ändarna med metallspetsar försedd kordong av
guld- eller silverfärgat
flätat snörmakeriarbete
(gulddragararbete) och
bärs över höger axel till
vissa uniformsdräkter.
Karlsborgs
fästningsmuseum. Foto
Hans Högman 2006.
Källor
•
Referenslitteratur
Överst på sidan
Uniformer vid den svenska
armén - Termer