Responsive image

Minnesmärket - Örkeneds bränning 1678

Bakgrund

Skånska kriget var ett krig 1675-1679 som stod mellan Danmark-Norge, Brandenburg och Sverige. Kriget hade orsakats av det svenska ingripandet i fransk-nederländska kriget, där Sverige hade allierats sig med Frankrike mot flera europeiska länder. I september 1675 kom den danska krigsförklaringen mot Sverige. Skåne, som nyligen hade blivit svenskt vid Roskildefreden 1658, kom huvudparten av kriget att utspelas.

I Skåne kom delar av lokalbefolkningen snart att operera i gerillaförband - av svenskarna skulle de få namnet snapphanar. De utgjorde en belastning för de svenska försörjningslinjerna, de lyckades bland annat att stjäla krigskassan vid Loshultskuppen. En plan började utarbetas av Sverige kung Karl XI för ”Snapphanarnas änteliga utrotande”.

I april 1678 kom så de svenska trupperna att på order av kungen bränna hela Örkeneds socken och döda alla mansfolk som kunde bära gevär. Örkened omringades av flera regementen och från grannsocknarna tvingades männen till gränsen för att hålla vakt mot flyktförsök av Örkenedsborna. Inga skulle slippa undan. Svenskarna förstörde sedan alla broar och brände alla gårdar som kom i deras väg. Totalt brändes 62 gårdar ned.

De flesta bönderna boende i Örkeneds socken hade dock klarat sig. De hade blivit förvarnade och lyckades fly ut i skogarna i säkerhet, men deras boskap och gårdar blev plundrade. Eftersom i stort sätt all deras egendom hade förstörts blev väldigt många fattiga.

Före Skånska kriget hade Örkened ca 700 invånare. Tre år efter nedbränningen av Örkened hade invånarantalet halverats. Ett övergrepp som den svenska historieskrivningen allt sedan dess försökt tysta ned.

Nedbränningsordern innehåller bland annat följande rader:
”När han till Örkenö kommer varest snapphanarna icke allenast lärer hava tagit sitt största retirade utan jämväl mesta rovet förvarat låter han i hela socknen nederhugga allt manskap som kan gevär bära, skonar allenast kvinnkön och barnen, men bränner upp gårdarna sedan boskapen och viktualiepersedlarna äro utburne och salverade. Givandes allt övrigt vad där finnes till skövling. Dock att allt sker med god ordning för att Kungl.M:t:s rätte intention genom flykt icke eftersatt varder.”

Ordern var kort att avrätta alla män som kunde hantera ett gevär och bränna ner alla gårdar och plundra allt av värde, inklusive boskap.

I löjtnant Nils Skyttes dagbok står följande att läsa om operationen.
• 20 april: Fördelte vi oss på tre partier. Överstelöjtnanten gick till Broby, capitain Bratt till Ousby och cap. Cruus stod stilla i Broby.
• 21 april: Stodo vi stilla.
• 22 april: Ryckte vi upp på alla 3 orter tillika att efter order uppbrenna hela Örken socken, hvilka order också lyda att ihjälslå allt mankön emellan 15 och 60 år, och uppbrende jag med mina utcommenderade efter min specification näml. Kärraboda, Röfvatorp, Smålatorp, Månstorp, 2 möllor och ett hus, därtill en gammal bonde caputerades och lågo vi om natten i Lönsboda.
• 23 april: Åter efter specification uppbrende jag med mitt parti Grefveboda, Södra och Norra Hajhult, Trölsatorp, Tjufön, Rumpebo, Kjettebo, Ullshult, Torshult, Hanshult och blev på 2 gårdar när hele Örken avbrend och lågo vi om natten i Lönsboda.
• 24 april: Till Östraby i Oppmanna och 26 april till Kvarteren i Wiby.

Jag vill vara med och bidra!

Media

Om bränningen och minnesmärket finns mer att läsa och lyssna på här:

Sveriges Radio: Lönsboda och 500-lappen
Norra Skåne: Nya steg mot monument
Norra Skåne: Hatade sedeln ska betala minnesmärket
SvD: Karl XI och 500-lappen
Historiepodden: Dom kallar oss snapphanar