Jiri Klokocka    Hälsa    Hitta rätt   uppdaterad 2010-09-19   Äkta healer Missionärer Kurser Sanningen Genvägar till Gud Råd   Välkommen in i den andliga utvecklingens djungel ... Bilden ovan är tagen i en regnskog i Australien. Regnskogar är härliga platser att vandra i. I Australien kallas det för bushwalking. Det kan vara en väldigt hälso­bringande och lärorik aktivitet. Men man ger sig aldrig ut i bushen helt ensam. Man går alltid i grupp om minst tre stycken. Man vet aldrig vad som kan hända under en bush­promenad. Skulle jag ge mig ut i Afrikas djungel, så skulle jag också se till att ha en erfaren vägledare med mig. En som vet, vilka djur vi ska akta oss för. Och som hjälper mig att uppmärk­samma det vackraste, som finns att uppleva i djungeln. Ja, nu talar jag lika mycket om new-age-djungeln. Även den är fylld av faror och under. Visst finns det effektiva verktyg för vår andliga utveckling. Men så svår­gripbart, som det andliga området, är det direkt gödslat för en uppsjö av luren­drejare som inbillar sig att de vet och kan allt. Speciellt för en svag och lätt­påverkad sökare kan det vara knepigt att skilja mellan dessa två grupper, nämligen de som verkligen hjälper och de som bara låtsas att hjälpa. Vad skiljer dessa åt? Hur känner vi igen en äkta healer?   Karakteristiskt för seriösa hjälpande människor är att de är nöjda med sig själva. De har inte något behov av att få bekräftat från sin omgivning att de är viktiga och duktiga. Dessa människor uppvisar istället mycket ödmjukhet. Och de kan ofta hjälpa oss. Jag brukar känna mig avspänd i deras närvaro. De strålar ut en djup inre frid. Och jag märker påtagliga positiva resultat efter deras behandlingar. De, som jag anser som oseriösa, är framför allt intresserade av att inkassera pengar för sina seanser eller kurser. De blir lätt upprörda, speciellt när någon inte håller med dem. (Då menar jag alltså när någon är på väg att välta deras "sanningar".) De gör överdriven reklam på sig själva. De gör en bra show. De har en utstrålning så att folk gärna kommer tillbaka. Men utstrålning är inte samma sak som andlighet. De tycks vara helt omedvetna om att de själva skulle behöva gå i terapi. De kan sätta skulden på sina klienter om något inte går som väntat. En gång var jag på ett föredrag hos en etablerad person inom den alternativa läke­konsten. Han ville imponera sin publik genom att skriva upp invecklade matematiska resonemang och "bevisa" hur allting hänger ihop. Problemet var bara det att han inte visste att det bland publiken satt två duktiga matematiker som genast insåg felet i hans resonemang. Jag säger bara: Se upp för folk som älskar att briljera med sina super­avancerade hypoteser. Ju mera svår­begripligt, desto större är risken att ingen har lyckats kontrollera rimligheten. Många människor är uppfostrade från skolan att blint tro på det som läraren säger. Att ifrågasätta kunskaperna var på vissa ställen straff­bart. Det är alltså inget konstigt att folk låter sig luras så lätt. Men inte alltid. Det kan faktiskt hända att en seriös healer uppträder egendomligt men ändå gör en värdefull insats som patienten lägger märke till först några dagar senare. Det händer också att patientens tillstånd förvärras efter en behandling under en kort tid, men den totala läkningstiden förkortas. För övrigt tror jag, att vissa skeptiker kan bara genom sin blotta närvaro reducera healerns förmågor. Även höga förvänt­ningar kan sätta spärr för seansens tillgodo­görande. Allt detta trots att terapeuten är en seriös healer. Missionärer - när gör de nytta?   Det är också viktigt att låta bli att övertyga människor (mot deras vilja) om att de bör ägna sig åt andlig utveckling. De gör det ju ändå, men kanske på ett mer eller mindre omedvetet sätt. Själv aktar jag mig för folk som vill övertyga andra om en viss filosofi eller tro. Egentligen kan jag svara missionären att jag redan tillhör en religion som är den enda rätta och alla andra är därmed fel. Vad går då min religion ut på? Jo, att göra mitt bästa för att vara mig själv. Att ha egna känslor, egna åsikter, att fatta egna beslut och att finna frid i det. Vad vet en missionär om den andra människan? Seriösa missionärer (om de nu finns) börjar med att ta reda på andra människors föreställningar och uppfattningar. En seriös missionär är faktiskt beredd att till och med gå över till någon annans tro om han/hon finner att den känns riktigare. Men jag vill ännu en gång varna för att dras med in i någon sekt eller köpa någon annans läror. En guru ritade upp för mig ett bergigt landskap. På toppen fanns målet, den absoluta sanningen, Gud. Och så fanns det ett antal olika stigar som ledde till samma mål. Varje stig representerade en viss meditationsmetod eller en viss lära. Antag nu att du står med en fot i den ena stigen och andra fot i en annan stig. Stigarna börjar bredvid varandra och så småningom tar olika vägar för att slutligen mötas vid målet högst uppe. Vad händer då stigarna går isär? Du står med ena foten här och andra foten någonstans flera hundra meter längre bort. Då brister kroppen. - En vis missionär låter folk behålla sin religion och låter bli att skola om dem. En vis, kärleksfull missionär ägnar sig åt andra saker, t.ex. att ge ett gott exempel på kärleksfullt bemötande. Då kan människor bli intresserade och själva börja fråga om missionärens livsfilosofi. Kurser   Jag har provat en hel del olika verktyg för andlig utveckling. Terapeuter påstod att verktygen var kraftfulla. Vissa var det verkligen. Men i många fall kan jag inte hålla med. Att jag inte fick ut så mycket kan bero dels på att jag p.g.a. all reklam förväntade mig för mycket av den nya meditationsmetoden eller vad det nu var. Dels kunde det vara så att jag gick med på något som jag inte behövde. Eller till och med som sedan stod i vägen för min fortsatta utveckling. Jag lät reklamen dra mig dit. Om det verkligen var något som jag behövde, hade jag gått dit även om det inte gjordes minsta lilla reklam för det. Helt enkelt bara därför att min inre röst skulle säga "Gå!". Min inre röst säger egentligen väldigt sällan att jag ska gå med på någon kurs. Däremot har den ofta sagt "ja" till sådana aktiviteter som drog mig in i starkt laddade situationer. Jag har med tiden insett att dessa situationer var mitt livs skola. De var verkligare än vilken kurs som helst. De var skräddarsydda just för mig (och inte för en genomsnittlig kursdeltagare) och, framför allt, de var gratis. De lärdomar som jag drar av mitt livs skola behåller jag ofta för resten av livet. Lärdomar från en kurs brukar hamna i glömskan inom två veckor om man inte fortsätter att praktisera dem. Och det är inte så många som orkar att föra in nya vanor i sina liv efter en kort kurs. Men helt klart, jag har även varit på kurser som gav mig mycket värdefulla insikter som det annars skulle ta halva livet för mig att själv komma fram till. De kurser har jag gått om. Och så läser jag litteratur som behandlar ämnet. Ändå vill jag inte rekommendera någon speciell kurs, därför att även på de, för mig värdefullaste, kurser kunde jag hitta några deltagare som var missnöjda med kursledaren. Ett lågprisalternativ till kurser är att läsa böcker och lyssna på kassetter med inspelade seminarier. Det har berikat mitt liv väldigt mycket. Nackdelen är dock att man inte kan få samma sorts stöd som tillsammans med andra människor. Råkar någonting gå snett, så finns det ingen som kan hjälpa. Se till att du har en kompetent person med dig om du väljer att göra nya saker på egen hand. När man har gått på en kurs som har kostat en förskräcklig massa pengar är det också väldigt frestande att skryta för andra hur bra kursen var och vilken lyckad investering man gjort. Ja, självklart! Vem skulle våga säga motsatsen? Vem vill göra bort sig och erkänna att han/hon blivit lurad? Sådant är ju jättepinsamt! Dessvärre, det händer att folk blir lurade utan att ens veta om det. De till och med hjälper sin guru att bygga upp en illusion av att gurun är fenomenal. De inbillar sig att de upplever något speciellt, men i själva verket är det inget annat än sagan om kejsarens nya kläder. Men, tack och lov, så finns det även de kursdeltagare som verkligen lär sig något nytt som är bra. Det är de som är väl förberedda för kursen. De har nått till rätt nivå i sin utveckling för att kunna tillgodo­göra sig kursen. Det kan till och med vara så att deltagaren lär sig något helt annat än det som stod som rubrik för kursen. Var är sanningen?   Den andliga utvecklingsvärlden är bäddad för folk som vill känna sig speciella och dessutom få betalt för det. Det är så lätt att stå och prata om något som varken går att bevisa eller avvisa. Folk pratar t.ex. om s.k. parallella världar. Halleluja! Men säg då någon praktisk användning för detta! När å andra sidan någon säger "Jag kan inte beskriva sanningen för dig, men jag kan visa dig var du själv kan hitta den." så har du en större chans att du träffat en verklig guru. Vad hon/han sedan kommer att tala om för dig är att sanningen finns inom dig. Frågan är bara: "Varför ser vi inte sanningen, när vi har den inom räckhåll?" Det finns många olika sätt att svara på den här frågan. Personligen tror jag att det i grund och botten beror på rädslan för sanningen. Rädslan att gå miste om urmysiga illusioner. Många människor vill bara se det som passar in i deras illusions­värld. Få människor har bett mig att hellre säga en sanning, som värker, än en ljuvlig lögn. Ja, sanningen kan vara mycket obehaglig. Det är bara i vårt medvetna, som vi kan censurera bort sanningen och låtsas att allt är bra. Många inbillar sig att grannarna inte heller vet något. Egentligen så vet de, men de är så diplo­matiska att de låtsas inte veta. De är med på spelet. Men sanningen står kvar även när man sticker huvudet i sanden. Många människor är beredda att göra oerhörda upp­offringar bara för att slippa höra sanningen om sig själva. De fortsätter hellre att såra sina älskade än att titta in i sig själva. Om du är en av dem som prioriterar andlig utveckling framför karriären, så vill jag först och främst gratulera dig och önska lycka till. Samtidigt vill jag förbereda dig på att det inte är ovanligt att uppleva mycket obehagliga saker på vägen. För min del råkade jag ut för svårare situationer än om jag hade fortsatt med den vanliga bekväma livs­stilen. Först efter ett antal år upptäckte jag att svårig­heterna blev lättare och lättare att traska sig igenom. Det blev lättare att stå ut med obehagliga känslor och jag kunde uppleva mera lycka i livet. Att följa denna väg förut­sätter alltså en stark inre över­tygelse. Egentligen rekommenderar jag inte att accelerera sin andliga utveckling till högre fart än vad själen är dimen­sionerad för. Risken finns att man blir som industriellt odlade grönsaker i konst­gödslad jord, dvs. växer snabbt, blir stora, ser friska ut men samtidigt blir fattiga på vitaminer och mineraler. Dessa snabbodlade "grönsaker" tenderar sedan att omvandlas till missionärer. De besitter en mängd kunskap, men de saknar till­räckligt med erfaren­heter. Och då klarar de inte av att uppleva Guds närvaro i allt. Genvägar till Gud Att nå Gud, Sanningen, att bli upplyst, kan vi nå på många olika sätt. Vissa är högst naturliga och spontana. De rekommenderar jag i första hand. Sen finns det speciella övningar, t.ex. meditation, frigörande andning, yoga, m.m., som inte riktigt är avsedda för vem som helst. Jag ska förklara varför. Tänk dig att du spänner en lina tio centimeter ovanför marken och övar dig i konsten att balansera på den. Du kommer inte särskilt högt upp. Men du utvecklar ditt balanssinne på ett väldigt tryggt sätt, när du är så här nära jorden. Den dag, som Gud själv anser att du har blivit en mästare, lyfter Gud linan åt dig och du kommer kunna balansera i flera hundra meters höjd. Med lätthet vandrar du där på linan och ser allting från höjden. Det här kan vi likna med upplysningen, dvs tillståndet, då vi är ett med Sanningen. Antag nu, att någon mycket ivrig sökare ger sig in på en konstgjord metod för att lyfta linan, dvs höja sitt med­vetande. Alla meditations­lärare är tyvärr inte så pigga på att informera om faror eller åtminstone att välja rätt elever. Nåväl, den ivriga sökaren övar balansen, samtidigt som linan lyfts upp. Ju högre upp, desto härligare känns det. Men det gäller att också frigöra sig från alla värderingar. Värderingar, som håller en fast vid jorden. Värderingar, som där uppe i luften lätt kan rubba balansen. Det gäller att inte få svindel! De, som följer en seriös gurus instruktioner, brukar lyckas. Men tyvärr har det också hänt att en och annan sökare råkade lyfta linan lite väl snabbt och pga diverse omedvetna blockeringar tappat balansen. Men eftersom linan är en del av dem själva, så hänger de nu med fötterna fast i linan och huvudet ner. De kan se allt. De upplever den andliga höjden. Men de har fastnat med sina skor i linan. De kan känna skräck inför all den sanning, som de ser från denna höjd. Men de kommer inte ner till jorden. Det här är min metaforiska tolkning av de berättelser som jag har hittat på http://www.kundalini.se/. Några råd   Välj en terapeut, som har lyckats bättre i sitt liv än du. Annars finns det risk att terapeuten kan bli avundsjuk på att du har det bättre. Se upp för dem, som slänger omkring sig uttryck, som ingen normal människa förstår. Lär dig läsa av terapeutens kroppsspråk, för att få bekräftelse, när terapeuten talar sanning. Ögonen avslöjar en hel del, som det framgår av boken Eye signs av Adam J. Jackson. Ett annat kännetecken på mindre seriösa terapeuter är, att de uttrycker sig på ett auktoritärt sätt. Visst är det bra att den som ger behandlingar presenterar sig på ett förtroende­givande sätt. På ett sätt som visar att personen vet, vad den håller på med. Som klient vill man ju känna sig trygg. Men när terapeuten höjer upp sig till en auktoritet, så uppstår risken att klienten sedan inte vågar säga emot, när någonting håller på att gå snett. Jag undrar, hur många auktoritära terapeuter är medvetna om att deras klienter omedvetet går in i en offerroll, pga den allmänna rädslan för auktoriteter? Och att dessa klienter sedan kan låtsas att allt är OK, att behandlingen är jättebra och att den är välgörande. Först när klienten kommer hem, brister den ut i gråt och undrar, varför den inte vågade sätta gräns. Ett konkret exempel på hur det kan gå till: Pelle kommer till ett behandlings­rum och lägger sig på bänken. Han hade problem med ryggen, så han undrade om han kunde få lite massage där. Allt verkar fint ända tills ögon­blicket då Pelle påpekade att det var ryggen, som han ville få behandlad. Terapeuten tog nämligen på alla andra kropps­delar utom just själva ryggen. Pelles påpekande kanske fick terapeuten att känna sig ifrågasatt. Hur som helst, terapeuten svarade med en bestämd och auktoritativ ton: "Du förstår, jag går på intuition." Då kände sig Pelle idiot­förklarad och vågade inte säga något mer. Ett spel uppstod, där terapeuten till ytan briljerade med hur duktig och erfaren hon var, samtidigt som Pelle ofrivilligt låtsades njuta av behandlingen. Men, kanske just pga att terapeuten höjde sig själv på en piedestal, så gjorde hon några olyckliga grepp, som fick Pelle att känna sig kränkt och förnedrad. För att göra historien kort, beskriver jag bara det sista greppet. Det var då behandlingen var klar. På ytan såg det ut som att terapeuten gav ett vänligt klapp på baken (nu låg alltså Pelle på magen), för att säga att behandlingen var färdig. Men i själva verket träffade hon hans pungkulor på ett så hårt sätt, som gjorde ont i flera minuter. Lyckligtvis bestämde sig Pelle att det här var den sista behandlingen. Dels tog den för lång tid, dels blev han spänd av den och dels fick han ingen hjälp med själva ryggen. Ryggen blev istället värre. Ett halvt år senare samlade Pelle äntligen modet för att ge terapeuten feedback. Men det var inte värt mödan. Terapeuten blev bara sur och sade att Pelles upp­levelser bara var projek­tioner. Hon hade åtminstone kunnat bekräfta Pelles känslor. Men det kunde hon inte. Jag kan i och för sig förstå det, eftersom hon vid ett annat tillfälle sagt, att hon redan var klar med sitt förflutna och bearbetat färdigt traumorna. När någon säger så, kan det i själva verket vara ett tecken på att den personen har lite extra i bagaget. Det kunde ha varit hennes inre förövare, som nu levde ut sina övergrepps­lustar under rubriken "välgörande behandling". Ett annat exempel: Anna har gått hos en alternativ terapeut som lovade bota hennes cancer. Eftersom han på ett så dominant och auktoritativt sätt försäkrade henne om att han kan ställa allt i sin ordning, tackade hon nej till läkare från Landstinget. När tillståndet förvärrades, förklarade den alternativa terapeuten att det är normalt att symptomen i början förstoras. Men sen ska de avta. Tiden gick och de avtog aldrig. När Anna började anklaga terapeuten, tog han väldigt illa upp. Anna tyckte att hon bara kastade pengarna och sitt liv i sjön. Då sade terapeuten att de pengar var hon skyldig honom i ett tidigare liv och att hon då aldrig betalade dem tillbaka. Undra, hur Anna kände sig då. Nu tänker jag inte lägga mig i vad som eventuellt kunde ha hänt i deras tidigare liv, men det mest sannolika är att terapeuten bara hittade på alltihop, för att säkra sin inkomst­källa ett tag till. Nu vet jag inte, i vilken grad det är en tröst, men allt­eftersom din energi­medveten­het stiger, så utvecklar du en förmåga att välja rätt terapeut. Du känner en behaglig, gudomlig känsla, när du talar med rätt terapeut i telefon för att boka din tid. Innan denna känslighet har blivit fullt utvecklad, kanske du vill prova fråga en pendel eller vinkelpekare (slagruta) om val av terapeut eller kursledare. Lycka till! Länkar: http://www.kundalini.se/ - information och varningar för andliga övningar http://www.bahnhof.se/wb109311/health/tft/index.htm - en av de få terapimetoder som verkligen är effektiv Copyright: Jiri Klokocka, Sweden kontakt: e-mail skapad: 2003-08-16 URL: http://privat.bahnhof.se/wb109311/health/vakna/djungeln.htm