Runverser

ᚠᚢᚦᚫᚱᚴ
fuþark, runradens sex inledande runor

Här återges några poetiska runinskrifter från olika tider och områden. Men först något om metriken. (Med kursiv stil ges normaliserad text; med fet stil translittering av runor.)

Rim (isl. rím): ändrim [slutrim, isl. endrím, (aðal)hending], stavrim (alliteration, uddrim, isl. stuðlun, stafrím), inrim (assonans, isl. hending).

Ändrim: manligt (enstavigt; jfr. Vallentuna kyrka), kvinnligt (tvåstavigt); tvåradigt slutrim (stundom inrim) ingår i versmåttet knittel. Isl. runhenda = strof med ändrim. Ändrim är ett rätt ungt rimslag — det förekommer först (i Norden) hos Egill Skalla-Grímsson (900-tal). Ex. (manligt, knittel):

Her liggia fæðgar tvæir.
Heðin ok Æinarr hetu þæir.

(Vårkumla kyrka, Vg 138 m; 1200)

Stavrim: Lika konsonanter i uddljud eller (företrädesvis) olika vokaler i uddljud, bruten vokal rimmar med annan vokal. Stavrim är en viktig del i den forngermanska diktningen. Ex. (lika konsonanter):

En Varin faði, faðir, aft faigian sunu.

(Rökstenen, Ög 136; 850)

Ex. (olika vokaler):

Iarð skal rifna • ok upphiminn.

(Skarpåkerstenen, Sö 154; 1000-tal)

Inrim: Helrim (aðalhending) — både vokal och konsonant rimmar, halvrim (skothending) — endast konsonantrim; rim förutsätter höjningar; båda slagen ingår i versmåttet dróttkvætt. Ex. (halvrim: lv – lv; helrim: auk – auk):

Fugl velva • slæit falvan
fann’k gauk • a nas auka.

(Sigtunadosan, U fv 1912; 8; 1000-tal)

Versmått (isl. háttr): Det vida vanligaste versmåttet är fornyrðislag. Det är uppbyggt av genom stavrim sammanbundna kortrader med två höjningar (stuðlar, betonade stavelser); två kortrader utgör en långrad (vísufjörðung). Första kortraden innehåller en eller två ”bistavar” som rimmar med andra kortradens första höjning, ”huvudstaven”. En strof (vísa, erindi) omfattar fyra långrader.

Dróttkvætt är ett skaldediktningen tillhörande versmått. Det förekommer i två runinskrifter, Karlevistenen och Sigtunadosan (¼ strof). En strof omfattar åtta sexstaviga långrader; de udda innehåller stavrim och skothending, de jämna innehåller aðalhending. Därtill kommer ofta kenningar, flerledade poetiska, ofta mytiska omskrivningar, tex. nas gaukr (likets gök) = ’korp’, ’asfågel’.

Det i Hávamál och Vafþruðnismál förekommande versmåttet ljóðaháttr är ej lättfunnet i runinskrifterna: ”Någon inskrift i ljóðaháttr förekommer kanske icke.” (Erik Brate, Runverser, 1891) De udda långraderna utgörs av två stavrimmande kortrader, de jämna av en inom sig stavrimmande ”fullrad”. Måhända förekommer en ljóðaháttrhelming i inskriften på Sjörupstenen.

De svenska verserna (isl. orð, vísuorð) är i mindre omfattning, än de norröna, strofiskt indelade; i stället är versföljden ofta, liksom i Beowulf och annan forngermansk diktning, rapsodisk (stikisk) — verserna kommer i obruten följd; detta gäller också fornyrðislag.

Gallehushornet (400-tal)

ᛖᚲᚺᛚᛖᚹᚨᚷᚨᛊᛏᛁᛉ᛬ᚺᛟᛚᛏᛁᛃᚨᛉ᛬ᚺᛟᚱᚾᚨ᛬ᛏᚨᚹᛁᛞᛟ᛬
Ek Hlēwagastiz, • Holtijaz, • horna tawiðō

På fornisländska (táða är rekonstruerat):

Ek Hlégestr, • Hyltir, • horn táða

Rökstenen, Ög 136 (ca 850, versmått: fornyrðislag)

Aft Vāmoð standa rūnar þar,
en Varinn fāði, faðir aft faigjan sunu.
Rēð Þjōðrikr • hinn þurmōði,
stillir flutna, • strandu Hraiðmarar.
Sitir nū garur • a guta sīnum.
skjaldi umb fatlaðr, • skati Mæringa.

På fornisländska:

Réð Þjóðríkr • hinn þormóði,
stillir flotna, • strǫndu Hreiðmarar.
Sitr nú gǫrr • á gota sínum,
skildi umb fatlaðr, • skati Mæringa.

Rökstenens garur är en ålderdomlig, ännu ej synkoperad form. Den fornisländska formen är gǫrr, synkoperad och u-omljudd (a > ǫ).

Rökstenens inskrift läst av Maja Bäckvall:

Karlevistenen, Öl 1 (ca 900, versmått: drottkvätt)

Folginn liggr hinn’s fylgðu • flestr vissi þat, mestar
dáðir, dolga þruðar • draugr, í þeimsi haugi.
Mun-at reið-Viðurr ráða • rógostarkr í Danmǫrku
Endils jǫrmungrundar • ørgrandari landi.

Karlevistenens inskrift läst av Maja Bäckvall:

Vallentuna kyrka, U 214 (ca 1100, stavrim, ändrim)

Han drunknaði a Holms hafi.
Skræið knarr hans i kaf,
þrir æinir kvamo af.

Stavrim och ändrim. Det äldsta kända exemplet på ändrim i Sverige. Det är oklart om -i i hafi (hafi) är tänkt att uttalas eller ej.

Bällstastenarna, U 225+226 (1000-tal)

Munu æigi merki • mæiri verða,
þan Ulfs synir • æftir gerðu,
sniallir svæinar, • at sinn faður.
Ræistu stæina • ok staf unnu
auk inn mikla • at iartæiknum.
Auk Gyriði • gats at veri.
Þy man i grati • getit lata.

Verbformen gats (fisl. gazt; getast) skrevs kas. Det kan tyda på att sekvensen /ts/ assimilerats och uttalats [s], som i nusvenska skjuts, klots, där /ts/ uttalas [s].

U 225:s inskrift läst av Maja Bäckvall:

U 226:s inskrift läst av Maja Bäckvall:

Hassmyrastenen, Vs 24 (1000-tal)

Kumbr hifrøya • til Hasvimyra
æigi bætri • þan byi raðr.
Rauð-Ballir risti • runir þessar.
Sigmundar var Oðindis • systir goð.

Hassmyrastenens inskrift läst av Maja Bäckvall:

Tjuvstigen, Sö 34 (1000-tal)

Styrlaugr ok Holmbr • stæina ræistu
at brøðr sina • brautu næsta.
Þæir ændaðus • i austrvegi,
Þorkell ok Styrbiorn • þiægnar goðir.

Fyrbyblocket, Sö 56 (1000-tal)

Iak væit Hastæin • þa Holmstæin brøðr
mænnr rynasta • a Miðgarði,
sattu stæin • ok stafa marga
æftir Frøystæin • faður sinn.

Djuleforsstenen, Sö 65 (1000-tal)

Hann austarla • arði barði
ok a Langbarða • landi ændaðis.

Aspa bro, Löten, Sö Fv 1948;289 (1000-tal)

Urðu dauðir • i Danmarku,
varu rikir • a Rauningi
ok sniallastir • i Sveþiuðu.

Högbystenen, Ög 81 (1000-tal)

Goðr karl Gulli • gat fæm syni.
Fiall a Føri • frøkn drængr Asmundr,
ændaðis Assur • austr i Grikkum,
varð a holmi • Halfdan drepinn.
Kari varð
atuti • Auk dauðr Boi.
Þorkell ræist runar.

Runföljden atuti är inte säkert tolkad. Ordgränsen är också oklar. En tolkning är varðat uti ’dog ej ute’.

Sövestadsstenen, Dr 291 (Skåne, 960 – 1050) stavrim, fornyrðislag

Han var bæztr • bomanna
ok mildastr • matar.

Lödöse, Vg 279 (vävkniv, 1100-tal) stavrim

Mun þú mik, man þik!
Unn þú mér, ann þér!

En nästan identisk inskrift finns på en fyrkantig pinne funnen i norska Bergen. I den norska inskriften har pronomenet ek ’jag’ lagts till. Det är annars underförstått.

Gullskoen, Bryggen, Bergen, B465 M, ca 1185

Mun þú mik, man ek þik.
Unn þú mér, ann ek þér.