Elektricitetsvisan
Tage Danielsson, 1970

Dä’ ä’ för jädri’t va’ vi fått dä’ bra,
i både Humpen å’ vreten.
Vi har fått trådar som i en sta’,
som gör elektriciteten.

Man bara knäpper, har ej besvär,
så blir dä’ volter i tråden.
Och utav volter dä’ blir ampere.
Dä’ ä’ så svårt att förstå den,

för: Allt går ju mä’ elektricitet.
Elektriskt dä’ ä’ nå’t
konstigt med det.
Elektriskt dä’ strömmar ju,
som ni vet,
härs å’ tvärs igenom tråden.

Den här visan, den åkte en bondkomiker omkring med på Östgötaslätten när seklet var ungt. Han hette Åke Karlsson, och eftersom han var känd över stora delar utav Östergötland, så kallade han sig ”Hela Sveriges Åke Karlsson”. Han var en rolig en, den där, han hade bland annat den egenheten att han hade ovanligt stora fötter, va’. Och det lär ha varit han som myntade det bevingade uttrycket att ”Hur långt jag spôtter, så spôtter jag på mina fôtter”. Det tyckte dom var väldigt roligt på den tiden. Dom hade ju enklare sinne för humor då, än vi har nu, när teven har kommit, och så där. Min mamma i alla fall, hon lärde sig så småningom den här Elektricitetsvisan utantill, för hon var ofta och tittade på när Åke Karlsson uppträdde på Valhall i Vikingstad, hette det, på lördagskvällarna. Och sen har hon då överantvardat denna visa till mig igenom muntlig tradition. Och nu så kan ni titta på tallriksunderläggena så kan ni se att texten står tryckt där, texten till refrängen, så kan ni sjunga med i den, va’. Om ni kan se i halvdunklet som råder i lokalen, för att nu så har nämligen Hasse och jag skrivit några rykande aktuella verser på den här biten. Dom handlar om elransoneringen, som tog slut för att bra tag sen.

Men nu när strömmen har gått i sin
i både vreten å’ Humpen,
så står dä’ stilla i mjölkmaskin,
i frösaböxen å’ i pumpen.

I mörkret traktorn man ger melass
å’ häller olja på kvigan.
Dä’ ä’ lika vanskli’t å’ gå på dass,
som å’ skilja kärringen från pigan,

för: Allt går ju mä’ elektricitet.
Elektriskt dä’ ä’ nå’t
konstigt med det.
Elektriskt dä’ strömmar ju,
som ni vet,
härs å’ tvärs igenom tråden.

Det är lite småfräcka vändningar här och där, som ni märker, och det gör väl ingenting, det gillar ju ni.

Nu har förlovningen tagi’ slut
emellan Gerhard å’ Lotten.
För hennes hår ser för jädri’t ut,
dä’ ä’ ingen ström i papiljotten.

Å’ nu när teven har sagt go’natt,
å’ inga watt finns i skärmen.
I utdragssoffan där har vi va’t,
vi gör en volt och håller värmen,

för: Allt går ju mä’ elektricitet.
Elektriskt dä’ ä’ nå’t
konstigt med det.
Elektriskt dä’ strömmar ju,
som ni vet,
härs å’ tvärs igenom tråden.

Nu ska jag göra min imitation av Sammy Davis Junior. Den är kort, men den är bra. Den är så här.

Thöö Hummm-peeenn boys
dom har spela’ pop
å’ gjort elektriska toner.
När strömmen slockna’
så gav dom opp,
se’n fick dom gå å’ ta lektioner.

Och gula tänder har August fått,
som vill så fisförnäm verka.
För nu har nämligen proppen gått
i eltandborsten från Amer’ka,

för: Allt går ju mä’ elektricitet.
Elektriskt dä’ ä’ nå’t
konstigt med det.
Elektriskt dä’ strömmar ju,
som ni vet,
härs å’ tvärs igenom tråden.

Tyckte ni att det var likt Sammy Davis? Nu kommer sista versen. Den har vi placerat sist, för den är nämligen roligast.

Man nu ej längre kan rakad bli
mä’ en kontakt i en elvägg.
Min apparat går med batteri,
men alla andra har helskägg.

Jag raka’ farfar i förrgår natt.
När ja’ va’ klar mä’ mustaschen,
ur mörkret utropa’ farmor glatt:
”Ja, tack så hjärtligt för massagen”.

för: Allt går ju mä’ elektricitet.
Elektriskt dä’ ä’ nå’t
konstigt med det.
Elektriskt dä’ strömmar ju,
som ni vet,
härs å’ tvärs igenom tråden.

Elektricitetsvisan, framförd av Tage Danielsson