Utan tvivel är man inte klok

Tage Danielsson, som inte ville kalla sig något som slutar på -ist, utom humanist och cyklist, skrev i boken Tankar från roten (1974), som avslutas med en tankeväxling mellan toppen och roten, de ofta återgivna orden:

Tanke från roten
Utan tvivel är man inte klok.

Formuleringen är förstås avsiktligt tvetydig. Dels betyder den att man inte är klok om man inte tvivlar, och dels att det inte råder något tvivel om att man inte är klok. Men det finns mer än så i denna till synes banala tanke från roten.

Efter den tanken från roten, följer en Sammanfattande tanke:

För den trötta samhällskroppen
vore kanske bästa boten
ifall tankarna från toppen
kom från roten.

Sedan följer en längre Eftertanke, där Tage Danielsson utvecklar sin syn på tvivlet. Eftertanken är tydligt inspirerad av Första Korintherbrevet, Kapitel 13, Kärlekens lov.

Jag tror på tvivlet.
Tvivlet är all kunskaps grund
och all förändrings motor.
Tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.
Den som tror utan att först tvivla
är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.
Och den som tror utan att samtidigt tvivla
är en föga mindre jublande dumskalle
och en föga svagare klingande cymbal.
Tron kan försätta berg
men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen.

Jag tror även på tvivlet efter detta,
tvivlet som ständigt rättar till
ständigt ställer frågor
och skaffar svar på frågorna
i evigheters evighet.
Tvivlet förgår aldrig.
Men profetians gåva, den skall försvinna,
och tungomålstalandet, det skall taga slut,
och kunskapen, den skall försvinna.
Ty vår kunskap är ett styckverk.
Om jag talade både människors och änglars tungomål
men icke hyste tvivel,
så vore jag allenast en ljudande malm
och en klingande cymbal.

Tvivlet är tåligt och milt.
Tvivlet avundas icke, tvivlet förhäver sig icke,
det uppblåses icke.
Det skickar sig icke ohöviskt,
det söker icke sitt, det förtörnas icke,
det hyser icke agg för en oförrätts skull.
det gläder sig icke över orättfärdigheten,
men har en glädje i sanningen.
Det fördrager allting, det tror allting,
det hoppas allting, det uthärdar allting.

Så bliva de då beståndande,
tron hoppet, tvivlet, dessa tre;
men störst bland dem är tvivlet.

Eller om det var kärleken.
Nu blev jag osäker igen. Tusan järnvägar också.
Sannerligen, säger jag eder?

🤔