Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

 


1 MAJ-TÅGET 1903   (införd 01-04-30)

 

Dagstidningarna förr saknade resurser till att publicera fotografier och därför tjänade vykortet ytterligare ett ändamål. Det framställdes en rad s.k. reportagevykort från olika händelser där allmänheten bara några dagar efter kunde få en bild av tilldragelsen, att skicka till släktingar och vänner eller att spara själv. 1:a maj var en stor händelse vilket lockade man ur huse, för att om inte själv deltaga i tåget, ändå betrakta det.

1:a majaktiviteter förekom i Örebro redan 1891 då man höll möte vid Oxbacken på Söder, men inte förrän 1896 gick det första tåget av stapeln. Det var en gryende tid för arbetarrörelsen och p.g.a. stora orättvisor i samhället jäste det i leden. År 1900 var deltagarantalet uppe i 700 personer, 1902 1000 personer och tåget på bilden innehöll inte mindre än 1500 personer, plus då alla åskådare. Så man kan förstå att det samtidigt var en riktig folkfest, den tidens nöjen var ju lätt räknade.

På en fredag
Det var Örebro arbetarekommun som stod för förstamajarrangemangen och redan i mars 1903 hade jakten på årets huvudtalare inletts. Det blev till slut förtroendemannen C F Thelander från Västerås som även 1901 hade skött den sysslan. År 1903 inföll 1 maj på en fredag och p.g.a. svårigheten att få ledigt denna dag kom bageriarbetarna fram med ett förslag om att man skulle flytta tåget till lördagen den 2 maj istället, då arbetsdagen var kortare. Det förslaget var ju naturligtvis dömt att röstas ner, 1 maj var ett heligt datum, men inte förrän 1939 blev det en helgdag i almanackan. Det annonserades stort i alla tidningar om demonstrationen och dagen före publicerades en sista uppmaning om att försöka ta ledigt åtminstone på eftermiddagen den 1 maj. Oorganiserade arbetare uppmanades att sluta upp under den blå rösträttsfanan sist i tåget.

Vackert väder
Så var då den stora dagen inne och deltagarna kunde glädjas åt ett vackert vårväder. Samling skedde kl. 14.00 vid Stortorget och man hade en timme på sig att formera tåget på ett välordnat sätt. De fackanslutna arbetarna började gruppera sig under respektive standar och man kunde kanske tro att den största kategorin, Skoarbetarefackföreningen, skulle gå först i tåget, men så var icke fallet. Inför varje demonstrationståg lottades marschordningen ut och bakom arbetarekommunens röda fana, som traditionsenligt inledde tåget, kom istället Skrädderiarbetarefackföreningen. Sedan följde i tur och ordning målarna, skofabriksarbetarna, bagarna, möbelsnickarna, murarna, bokbindarna, tapetserarna, kakelugnsarbetarna, vändskoarbetarna, grovarbetarna, skoarbetarna, järn-och metallarbetarna, träarbetarna, typograferna, maskinarbetarna och så Verdandilogen Blanche.

Nyfikna åskådare började samla sig runt Stortorget och längs marschvägen. De kunde även köpa ”1:a Maj Demonstrationstidning” för 15 öre eller årets förstamajmärke som föreställde frihetsgudinnan, jordklotet och en arbetare med texten: ”Jämlikhet, Frihet och Brodersskap. Arbetarnes solidaritet”.  När Nikolaikyrkans klocka hade förkunnat att den var tre började tåget sakta röra sig och den 40 man starka musikkåren tog ton. Bakom kommunstyrelsen och musikkåren följde även en kör med 30 sångare.

Godkänd väg
Den tidigare ansökta marschvägen hade godkänts av magistraten och tåget satte av Köpmangatan söderut mot Våghustorget, svängde därefter till höger upp på Drottninggatan och alltfler åskådare anslöts sig antingen längst bak eller brevid tåget.

Färden gick vidare över Storbron och in på Storgatan där denna bild togs av en fotograf som torde ha stått på gamla Centralhotellets balkong (senare EPA-huset). Man ser det fyra man breda demonstrationståget som synes enbart utgjordes av just män, intresserade kvinnor gick brevid på trottoaren och flera av dem följde också med till mötesplatsen. Detta fick de senare en eloge för av demonstrationstalaren Thelander.

Mötesplatsen och målet för processionen var den året innan invigda Folkets Park i Rynninge. Fanorna och standaren planterades runt dansbanan där talarstolen fanns uppställd, och efter ett par sångnummer av kören tog arbetarekommuns ordförande Ludvig Sundberg till orda: ”....det nuvarande samhället är förfärligt uselt och med nödvändighet måste reformeras på socialdemokratisk grund för att bli drägligt”. Så blev det förstamajtalaren Thelanders tur: ”Vi hafva läkarne, vetenskapsmännen, statistikerna och yrkesinspektörerna på vår sida, hvilka samfälldt bekräfta den stora nyttan af normal arbetsdag”. ”Genom den långa arbetstiden får arbetaren ej tillfälle att skaffa sig andlig odling. När fritiden kommer behöfver han förströelse och för det trötta sinnet behöfves rafflande sådan, hvilken kanske skaffas på moralens bekostnad.”

Förkortad arbetsdag
En av de mer brännande frågorna var just förkortad arbetsdag och Thelander anförde även arbetslösheten som ett starkt skäl till detta. Visst låter det bekant, liknande argument framförs ju än idag. Talaren avbröts vid flera tillfällen av skallande hurrarop och han avslutade anförandet med att utbringa ett fyrfaldigt leve för den allmäna rösträtten. Denna reform blev inte en realitet förrän 1921 och två år innan hade åttatimmarsdagen införts, så våra demonstranter på bilden fick alltså bida sin tid. Då var alltså 1903 års 1 majdemonstration till ända och tidningarna kunde ändå rapportera att tilldragelsen gått ”sansadt och lugnt tillväga” trots de heta stridskrafterna i leden.