Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

 


HISTORISKA ENGELBREKTSGATAN  (INFÖRD 02-08-30)

Markiser som solskydd på Engelbrektsgatan för 100 år sedan, där HSB:föreningen Vesslan numera breder ut sig.”

Så här färggrann kunde Engelbrektsgatan te sig för precis 100 år sedan. Gatan har som bekant fått sitt namn efter 1400-talets frihetshjälte som även förlänades Örebro slott innan han så drastiskt mördades 1436 vid Göksholm. Mellösabönderna tog senare hand om det sargade liket som bars den två mil långa vägen till Nikolaikyrkan där ett finare gravkor hade uppförts. Kortegens väg in till Örebro gick via nuvarande Engelbrektsgatan som var landsvägen mot Östernärke och Östergötland, eller kort sagt; den tidens Norrköpingsvägen.

På en karta från 1784 ser man att stadsbebyggelsen tog slut vid nuvarande Kungsgatan där också den östra tullen var belägen. Engelbrektsgatans västliga del hette vid denna tid Qvarngatan, eftersom den passerade Örebro kvarn och den östra delen fick senare namnet Södra Smedjebacksgatan, efter gevärsfaktoriet som låg vid nuvarande Hamnplan.

År 1794 flyttades den östra tullen längre  ner på Engelbrektsgatan, i jämnhöjd med Vattugränd (skymtar i bildens fond), i en tvåvånings träbyggnad som stod kvar ända till början av 1970-talet. Tullarna hade förstås redan försvunnit sedan länge; de avvecklades under 1820-talet, men många kommer säkert ihåg den på senare tid ljusblåa byggnaden som bl.a. inhyste Asfaltsbolaget. Man kan säga att Östertull återuppstod i början av 1960-talet längre österut på Engelbrektsgatan, men då handlade det om ett konditori med samma namn.

Eftersom Engelbrektsgatan utgjorde en av Örebros infarter och var en riksväg fanns här förr behov av gästgiverier och skjutsstationer. Besökande med egna ekipage var ju också tvungna att förvara och utfodra sina hästar någonstans medan de uträttade sina ärenden i staden och man kan mer modernt säga att de här fick sina parkerings- och bränslebehov tillgodosedda.

Senare skulle Engelbrektsgatan bli Örebros bensinstationstätaste gata med mackar som Caltex, BP, Esso och Shell, varav den sistnämnda öppnad redan 1919 vid Oskarstorget med ett literpris på 94 öre. Tankställena, som numera f.ö. är som mindre varuhus, flyttades bara för några årtionden sedan längre österut, utefter Norrköpingsvägen.

Förutom den macktätaste var Engelbrektsgatan troligen också den originaltätaste, de som kommer ihåg artikeln ”En äkta sandwichman” vet vad jag menar. På nummer 13 bodde ju lille Fors, för honom hade ordet ”plakat” fler innebörder. På samma gård bodde ”Norrpingen”, en man som alltid började dagen med att gå ner till hamnen och klämma en pilsner på någon av båtarna.

Då gick han förbi den gamla saluhallen vid hörnet av Engelbrektsgatan- Trädgårdsgatan, där museet numera finns, och saluhallen innehöll också många udda personligheter. Där stod puckelryggige ”Höns-Axel” och sålde höns, kycklingar, ägg och levande kaniner, tillsammans med sin bror ”Höns-Knutte”. Denne bror fick ofta det tvivelaktiga nöjet att gå ner till hönsgiljotinen vid hamnen, ofta med en svans av nyfikna ungar efter sig.

Varje torgståndsinnehavare skulle enligt myndigheternas bestämmelser ha en namnskylt uppsatt, men ”Höns-Axel” vägrade med motiveringen att han var välkänd av alla och pekade på att puckeln var skylt nog.

På Engelbrektsgatan 11 bodde ”Elvan” som kanske också hade fått sitt smeknamn på grund av att han klockan 11 på kvällen, i ur och skur, åkte iväg med sin hästskjuts mot järnvägsstationen för att hämta upp nyanlända gäster. Alla dessa original förekom under första delen av 1900-talet och kan möjligtvis minnas endast av de riktigt gamla örebroarna.  

Engelbrektsgatan var min första skolväg under fem år och till höger på bilden svängde vi av mot Stureskolan. Där låg Stureplans tobak, Eyra Radio o. TV och cykelaffären Franzén & Borg, men på 1980-talet förvandlades dessa barndomskvarter till modernare bostäder med äldreboendet Vesslan.