ÖREBROHISTORIA I RETUR (införd 07-08-14)

En vy från Örebroutställningen 1947 där ”Lilleputtetåget” blev en succé. Efter utställningen kunde Örebrobarnen fortsätta färden på Stora holmen.

Här ser vi ett av 1947 års största nöjen, åtminstone för de minsta; Lilleputtetåget. Det var beläget vid Sveaparken och var en av den stora sommarutställningens begivenheter.

”Mot ljusare tider” var devisen för denna expo och nu i dagarna är det alltså 60 år sedan 40-talistbarnen kunde tuffa runt med tåget. Det blev en sådan succé att man bestämde sig för en fortsättning av tåglinjen även när utställningen tog slut och än idag kan således barnen ha glädje av denna verksamhet. Numera är förstås både räls och tåg på Stora holmen utbytta till modernare upplagor.

Att återanvända utställningsobjekt var ingen ny företeelse. Redan efter 1899 års utställning på Alnängarna flyttades den s.k. Laxåstugan, också den till Stora holmen. Den hade tjänat som lantbrukspaviljong på utställningen och fick nu fungera som estrad till olika friluftskonserter på ön. År 1952 hade den dock uttjänat sitt syfte och revs.  

   Från 1911 års utställning på Karolinska skolgården har vi det bekanta exemplet med stenmonumentet som flyttades till Oskarsparken. Minnesmärket är numera inte kvar, men det är däremot utställningsvillan från samma evenemang, som blev uppmonterad i Rynninge.

Johan Lindström Saxon var en driftig man i Gällersta, där han på 20-talet byggde upp en hel forngård. När Länsutställningen 1928 vid Västra mark hade räknat in sina sista besökare så tingade han på en av utställningspaviljongerna och den kan med fördel fortfarande beskådas ute i Gällersta. Den blev förstås rödmålad för att passa in i omgivningen.

   Besökaren ska inte missa att granska innehållet i paviljongen, det är som en tidsresa att skåda alla gamla vagnar, bruksföremål m.m.  Saxon lyckades också förvärva en av de bortemot 40 meter långa flaggstängerna, som vid transporten dock fick kapas några meter.

Andra exempel på återanvändningar i Örebrohistorien är den gamla teaterscenen i Örebros första Folkets park i Rynninge. När verksamheten 1934 flyttades till nuvarande Brunnsparken följde teatern med söderut, dock till IOGT:s sommarhem vid Glomman. Artikelförfattaren minns att den åtminstone fanns fram till 1960-talet, då det var vanligt med skolutflykter till denna miljö och där teatern var en spännande lekplats.

   Även Rynningeparkens gamla dansbana kunde återanvändas några år, i nya Folkparken i Adolfsberg, innan en nyare byggdes. 

Det mest kända exemplet på temat bevarandeflytt är ju förstås Wadköping, det som började 1899 med flytten av Kungsstugan till Lars Bohms udde och något decennium senare fortsatte med Borgarhuset till samma plats. 

För att ge prov på lite mindre flyttobjekt så kan nämnas att i en villaträdgård i Hidingsta lär det finnas en gammal karusell som tidigare stått i någon Örebropark. Ni vet den där varianten av karusell som var så vanlig på 50- och 60-talen.

   Säkert finns det fler mindre kända fall av ”flyttar” och du som läser det här kanske kan tipsa undertecknad. Men pelaren från Eyravallens träläktare som står på en sommarstugetomt i Grythem är redan bekant. Det var ett fasligt besvär att släpa dit den.