RYNNINGE 100 ÅR 2008 (införd 06-06-28)

 Rynninge; ett villaområde i stadens utkant, men ändå nära centrum. Detta föreställer flygfotot från 1930-talet.

”Det var en svår bild, det finns ju inga ledtrådar att gå efter.” Så har flera uttryckt det när senaste bildgåtan kommit på tal. Andra har tagit det direkt. Att det rör sig om ett villaområde är helt tydligt, dessutom ett sådant i stadens utkant. Men det som i övre högra hörnet ser ut att vara två parallella gator är i själva verket Strandvägen och Lillån. Och då vet nog de flesta att villaområdet heter Rynninge.

För nyinflyttade kan ju det här med Lillån vara förvillande, i det här fallet betecknar namnet själva ån, men i vanliga fall tänker folk på den lilla ”sovstaden” mot centrum, sett från Hovsta.

Från bildens underkant utgår två stora gator, varav den vänstra är Stadsvägen som går mellan nämnda Strandvägen och Kasernvägen. Den högra heter Krokvägen och själva kroken som gett dess namn ser vi längst ner till höger. Krokvägen går upp i Kronovägen och på nummer 15 på just den gatan står en villa med ett annorlunda förflutet.

År 1911 hade den byggts upp på Olaigatan bredvid Karolinska skolans huvudbyggnad, som en utställningsvilla. Sommaren det året arrangerades den stora Industri- och slöjdutställningen och motalaföreningen Egna Hems utställningsmonter bestod alltså av den då röd- och vitmålade trävillan. Utställningsbesökarna kunde köpa en lott för två kronor och den lyckliga vinnaren fick så småningom både villa, möblemang och tomt i Rynninge. Numera är dock huset både tillbyggt och försett med ny fasad (och ny ägare förstås).

Om två år kan Rynninge egnahemsförening fira 100-årsjubileum och just 1908 var ett utmärkande år för villarörelsen. Att intresset sedan närmast exploderade berodde till stor del på beslutet om en s.k. jordförmedlingsfond som hade tagits vid 1907 års riksdag. Det var i en tid då folk från landsbygden flyttade in till den nyindustrialiserade staden Örebro och bostadsbristen blev markant. Sju år innan Rynninge egnahemsförening bildades hade SJ:s Centralverkstäder byggts och det var främst arbetarna där som såg möjligheterna med området.  

Genom att Rynninge egnahemsförening utgjorde en filial till moderföreningen Egna Hem i Motala kunde man därigenom få nödvändig hjälp med inköp av mark och annan support.  

Marken där villaområdet nu ligger hade varit s.k. prästjord,  och av församlingarna i Ånsta, Längbro och Eker erhöll man nu hela arealen för 50 000 kronor. Köpet överklagades dock, det fanns de som tyckte att egnahemsföreningen kommit undan för billigt. Man är beredd att hålla med, för 50 000 kronor får man väl numera knappt ett trädgårdsland på en tomt, men det handlar förstås om helt olika penningvärden. Det bestämdes att köpet skulle ske via en offentlig auktion, vilket innebar att priset istället kom att regleras till 80 500 kronor.

Nu skulle kartläggning och styckning ske, en tomtdelning som gav 233 tomter och de första 27 såldes i februari 1908.  Så småningom dök olika praktiska detaljer upp på föreningens dagordning. En av de viktigaste var ju en bro över till den stora arbetsplatsen CV.  Ett annat stort projekt genomfördes 1914 då man grävde för och reste elstolpar inom hela området.

Flera som nu bor i området är engagerade inom Olaus Petri hembygdsförening, föreningen för norra Örebro. Dess verksamhetsfält är inramat av Svartån i söder, järnvägen i väster, motorvägen i norr och Hjälmaren i öster. Ordföranden Bosse Haglund kan ibland på föreningens möten inräkna en verklig örebrokännare, nämligen rynningebon Birger Wennberg. Birger har genom årens lopp utkommit med ett flertal örebroböcker och i höst ligger ytterligare en sådan på bokhandelsdiskarna. Denna gång får vi ta del av lagmannen och författarens långa liv i memoarform.