Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-


 

DOLDA BUDSKAP I GAMLA VYKORT (införd 04-03-29)

 Litografiska bilder av Rådhuset, Stora Hotellet och Teatern på ett välskrivet vykort från 1902. Den härliga handstilen är ett konstverk i sig och pryder snarare vykortet. 

Det finns faktiskt en del paralleller mellan ungdomars vanor nu och förr i tiden. Genom mobiltelefonerna skickas korta snabba meddelanden s.k. SMS, eller också sitter man vid datorn och ”chattar”; ett sätt att kanske närma sig det motsatta könet.

För 100 år sedan fanns ju ingen sådan teknik, men en ny företeelse var vykortet och det var inte minst tack vare genomslagskraften hos ungdomen som det blev en sådan otrolig succé. Man behövde inte sitta och diktera långa tidsödande brev längre, utan det blev korta snabba meddelanden på vykort, ofta tillsammans med en talande bild på framsidan. Eftersom tryckerier och förläggare insåg att den yngre generationen var en betydande målgrupp så producerades en mängd romantiska vykort, ofta i serier på 6 stycken olika motiv, så att avsändaren kunde dra ut på sitt frieri tillräckligt länge.

Fördelen med dåtidens ungdomsfrieri är att det finns dokumenterat på tusentals vykort, men hur gör Nordiska Museet när de ska dokumentera dagens ungdomsvanor med obeständig SMS och datakommunikation? Samma problem uppstod ju också då mänskligheten gick från att skriva brev till att enbart använda telefonen.

Här ovan är ett ovanligt skrivglatt exempel på en vykortsflört från förr trots de inskränkta utrymmena för avsändaren. Vykortets adressida delades inte förrän 1905 och innan dess utgjordes således hela baksidan av adresseringen. Det är Ella från Sörby Edsberg som skriver till Einar Nilsson i Harplinge:

"Kortet med frimärksspråket är så trefligt och vart alldeles nytt för mig, men jag vet inte om jag kan tycka om själfva språket, kanske om man kommer sig in på det, du tycks dock lifligt studera det, ja du är snäll min vän, Tack! Tack! Se mig säger du.

Ja, nog skulle det kunna hända, men jag hoppas jag får se dig riktigt först så kanske jag kommer se´n -  du skall tro Ella är ej mycket att se och på annat sätt än ”fyrkantsformat” kan man ju aldrig få se hvarann.

Kan du sända mig något mer liknande med frimärkskortet skall jag vara dig så tacksam. Jag har idag fått några rader fr. den där ”grenen” (E. Greén) det är nog en lifvad fil. stud.

Du tycks ha glömt min adr. därför kan jag tillsnarast uppge den, dina vyer har nu ett par gånger varit vid ett annat Sörby. Tusen vänliga hällsningar fr. "Ella”

Ella fick ett kort med motiv ”frimärksspråket” som var en relativ vanlig förekommande typ av vykort med olika former av uppmaningar och kommentarer allt beroende på hur man satte frimärket på kortet. Det kunde vara: ”I tankarna hos dig”, ”Hvar skola vi träffas?”, ”Förgät mig ej”, ”Älskar du mig?” osv.  Hur Einar satte sitt frimärke på kortet till Ella vet vi inte, men enligt hennes kommentar på svarskortet tyckte hon att han var snäll, så det kanske kunde ha varit ”Jag har dig kär”.

På det avbildade kortet här ovan hade Ella satt frimärket upp-och-ned vilket enligt frimärksspråket betydde ”Möt mig som vanligt” och det verkar ju lite motsägelsefullt eftersom hon ju skrev att det bara var genom fotografibyten som de kunde få se varann. Hon tyckte nog att avståndet till Halmstadstrakten var lite för långt, eller var det en uppmaning att han skulle möta henne igen med ett nytt vykort? 

Ja, ibland kan det vara intressant att försöka sätta sig in i personernas tankesätt bakom vykorten, men det här kortet har ju inte handlat så mycket om Örebro. Så därför måste nämnas något om förlaget till vykortet; Stentryckeriet, som bildades redan 1860 på samma adress, Fabriksgatan 9, som tidningen Nerikes Allehanda hade grundats 17 år tidigare. Från början hette företaget Länstidningens stentryckeri och skulle så småningom vara det första tryckeriet i staden som gav ut vykort.

Det skedde 1893 då förmodligen fyra olika motiv utgavs, för att följas av ytterligare fyra åren 1897, 1899 respektive 1902 och det avbildade kortet är ett av dem som utkom under det sistnämnda året. Stentryckeriet är ett intressant kapitel i Örebros vykortshistoria och jag kanske får tillfälle att återkomma till det i en senare artikel.

 

Ett exempel på vykort med frimärksspråket