ÖVERKLASSENS SOMMARSTÄLLE (införd 03-09-08)

 Eriksberg var familjen Söderlindhs sköna sommarställe. Byggnaden som låg intill Glomman i Adolfsberg revs 1968 för att ge plats åt Adolfsbergskyrkan.

BEGREPPET SOMMARSTUGA är egentligen en senare företeelse och dagens sommarstugor är oftast toppmoderna åretruntbostäder. Bekvämlighetskraven har styrt nutidsmänniskan till att ha både tv och wc även i sommarbostaden. Bara för någon eller några generationer sedan fanns inte de här stugfirmorna, som på nolltid kunde slå upp en byggnad på landet. Då var man hänvisad till gamla uttjänta torp och än idag finns det förvisso de som hellre föredrar ett sommartorp, med utedass och vattenpump på gården. I en tidigare artikel har jag nämnt att Slusstugan från början faktiskt tjänade som en bostad på sommaren åt mer prominent folk. På 1850-talet var det landsbygd och lagom avstånd från stadens hank och stör.

FÅGELSÅNG i Hagalundsbacken, familjen Bergmans fina 1890-talssommarvilla, var ett annat exempel på överklassens nyvunna vanor, och Adolfsberg var ett område på rimligt avstånd. Ett annat sommarnöje i samma region var Sommarro, vilket anlades redan på 1700-talet av storhandlaren och rådmannen Johan Broms. Dennes son, kommerserådet Carl Gustaf, skulle senare försköna området med den antika tempelbyggnaden intill och den vackra parken på baksidan av huvudbyggnaden. 

ÖREBROS KÄNDE apotekare Frans Mikael von Aken hade sin näring mitt på Stortorget där nuvarande Köpmangatan går fram. Den stora apotekarträdgården sträckte sig sedan långt ner till nuvarande Oskarsparken och den stora kastanjen där är ett minne från den tiden. Sonen Frans Joakim tog över verksamheten sedan fadern dog på 1760-talet och bara några decennier senare byggde även han ett sommarnöje i Adolfsberg som han kallade Akenslund. Innan Hjälmarsänkningen var landskapet runt Örebro ganska sankt och därför byggde man oftast på naturliga kullar och höjder. Byggnaden Akenslund är numera borta, men höjden den låg på finns kvar och här reser sig sedan slutet av 1960-talet Adolfsbergskyrkan, strax intill Glomman. 

MEN NU HAR VI GÅTT händelserna i förväg, det var ju Eriksberg det skulle handla om. Detta namn fick fastigheten 1833 då den store grosshandlaren Erik Söderlindh köpte den av familjen Aken. Söderlindh byggde till mangårdsbyggnaden och anlade en park runt denna. Han hade också köpt apotekargården vid Stortorget och tydligen ingick även sommarstället i förvärvet. Under koleraepidemin 1853 var dock familjen Söderlindh tvungna att upplåta Eriksberg till karantän för resande som ankom söderifrån. Fastigheten låg i nära anslutning till den gamla riksvägen mellan Göteborg och Stockholm. 

ÅRET EFTER KOLERAEPIDEMIN kom nya missräkningar för den gode Söderlindh då hans gård vid Stortorget blev lågornas rov i den stora stadsbranden. Familjen fick därför tillbringa mer tid i sommarbostaden ända tills den nya gården stod klar i hörnet av Nygatan och Kungsgatan 1855. Det var ju till Erik Söderlindh som Carl XIV Johans gemål, den fransktalande drottningen Desideria, vid ett Örebrobesök hade sprungit fram och utbrustit: ”Etes-vous francais, monsieur!” Hon saknade sitt forna hemland stort och trodde att hon i Erik funnit en landsman som hon kunde språka med, men icke, för även om Erik Söderlindh hade ett sydländskt utseende var han född i Kumla. Detta har jag skrivit om i samband med ett annat vykort som också det hade fransk text liksom det härintill. Anledningen till valet av fransk text vet väl ingen bestämt, kanske ett sätt att påminna om den här ovan beskrivna händelsen, eller också berodde det på att två av Eriks söner kom att bosätta sig i Frankrike. När detta vykort trycktes på 1910-talet hade Erik Söderlindh varit död i ett par decennier, så därför torde personerna på bilden vara någon av hans söner med sin stora familj.

Eriksbergsgården var ett vilohem för nyblivna mödrar under 1970-80-talen, men nu finns bara Eriksbergsparken och Eriksbergsgatan kvar som minner om den gamla sommarbostaden.