FÅGELSÅNG VAR SOM ETT LITET SKANSEN I MINIATYR    (införd 01-02-06)

I samband med TV-programmet antikrundan som visades från Alingsås för ett tag sedan nämndes att staden var den cafétätaste av alla Sveriges städer och även om Örebro också har en hel del caféer så kommer man inte ens i närheten av västkuststaden. Men annat var det förr, då fanns här caféer i nästan varje kvarter. Sällskapet Gamla Örebro gav förresten ut en bok för några år sedan där gångna tiders cafébestånd inventerades.

Att det fanns så många dylika offentliga lokaler förr i tiden har sin grund i hur samhället och levnadsstandarden såg ut. Bil och sommarstuga hörde inte till vanligheterna, så vad gjorde genomsnittsfamiljen vackra sommardagar  i det tidiga 1900-talet?  Jo, de tog en långpromenad till någon utomhusservering, där föräldrarna kunde koppla av med en kopp kaffe med dopp och barnen kunde rasa ut i naturen omkring. Att ha egen pic-nic var förresten också väldigt vanligt och det är ofta man ser gamla bilder på sådana utflykter. Folk var ju också mycket trångbodda förr och därför kunde en fika på ett av stadens caféer vara räddningen många gånger. Åtskilliga är de föreningar av skilda slag som bildats på dessa ställen och man fortsatte ofta att ha sina föreningsmöten där.

FÅGELSÅNG vid Hagalundsbacken i Adolfsberg blev däremot inte allmänt konditori förrän 1932 och dessförinnan innehades byggnaden sedan 1890-talet av familjen Bergman som sommarställe. Det var inte många förunnat att ha ett alldeles eget sommarresidens, men Hjalmar Bergmans föräldrar Claes och Fredrique tillhörde de mer välborna i samhället. Fågelsång betydde enormt mycket för Hjalmar och kanske var det denna möjlighet till flera månaders avkoppling från den besvärliga skolan som lade grunden till hans stora författarskap. I novellen ”Försök till försvar för villa” (publ. 1931) skildrar han ömsint sin barndoms somrar: ”Den som en gång varit en kombinerad rännstens- och sommarnöjesunge, ska i all sin dar aldrig glömma den dagen då han – flyttade på landet – och blev en liten gränsriddare och upptäcksresande på tre månader och tre mil. Återvände till stadens hank och stör med en massa kunskaper, som måhända aldrig skulle få någon betydelse ”utvärtes”. Men invärtes kanske.”

I NOVELLEN går det inte att ta miste på hur Hjalmar Bergman levde upp under vistelserna i Fågelsång. Eftersom han var lite av en enstöring, hade inga kamrater i staden t.ex. blev alla djuren ute vid sommarvillan hans bästa vänner. Han berättar att det var som ett litet Skansen i miniatyr, där fanns; höns, ankor, kalkoner, påfåglar, pärlhöns, duvor, hundar, katter och igelkottar. Där fanns också en halvtam uv som en gång faktiskt flög rakt in i huvudet på Hjalmar, kanske hade den tillfälligt fel på den annars så goda synen. Trots uv och igelkottar var Fågelsång ett ställe även för ormar, särskilt den solgassiga terassen föll dem i smaken. Hjalmar berättar att hans mor var en utomordentligt fridsam kvinna utom då hon såg dessa djur. ”Jag ser henne ännu störta fram över planen med krocketklubban svängande över huvudet. Hon var en stor ormdöderska, hennes rekord var åtta huggormar på en dag.”

Man gjorde även små utflykter till närbelägna vattendrag som Gälle-brunn och Lundasjön. Ett annat förekommande påhitt för sommarbarnen var att smyga upp till banvallen och på avstånd se hur tåget deformerade en 1-öring eller gjorde en knappnål till ett svärd.

Fastigheten drevs som ett sommarcafé under många år. Det fanns förutom förtäringsmöjligheter även en populär minigolfbana där undertecknad tillsammans med föräldrarna ibland gjorde besök. Jag minns också att golfspelandet ofta innebar ett uppladdningsmoment för Örebro SK:s allsvenska fotbollsspelare. För att komma i rätt stämning så tog de en runda några timmar innan matchstart och det var ju förstås skoj att kunna få se sina fotbollsidoler på nära håll.

År 1969 hade man tydligen glömt kanske en av de viktigaste byggnaderna i den store författarens värld. Nog hade man till hans ära kunnat rädda den tjusiga 1890-talsvillan, för fastighetens kondition var det inget större fel på. Protesterna mot rivning var många, inte bara från Örebro-håll, men Fågelsång låg på attraktiv tomtmark och tomtkön var lång och grävskopan kom.

Hjalmar Bergman har genom sitt författarskap skänkt eftervärlden en kulturskatt och ponera att man på hans dödsbädd frågat honom vad han i gengäld önskade sig mest av allt. År 1931 fanns fortfarande byggnaden Fågelsång, men hade en rivning varit aktuell då hade nog hans svar blivit: Rädda villa Fågelsång för allt i världen!