SNICKARBRÖDER - MED STORSLAGET LIVSVERK  (införd 01-11-19)

När de första vykorten till samlingen inhandlades för 20 år sedan var detta ett av dem som fascinerade mig mest. Kortet visar en mängd numera rivna fastigheter, men det som särskilt fångade mitt intresse var de starka och fina färgerna. Gamla örebrobilder för mig hade dessförinnan enbart handlat om svart-vitt och att kunna skåda gamla vyer i deras originalfärger var som en dröm. Även om flera vyer finns i färg är det inte särskilt vanligt och i en del fall är färgsättningen väldigt klumpigt och taffligt gjord, vilket det alltså inte är i detta fall, enligt mitt tycke.

Fotografen har suttit på övervåningen (eller kanske klängt på taket) i den gamla trävillan Haganäs intill Hagabron. Denna  fastighet, med rikt utsmyckad snickarglädje som står kvar än idag, innehades av Israel Eriksson. Hans bror Per byggde också en grann trävilla, om 11 rum och kök, vilken man kan se till höger i bild, numera dock riven. Per Eriksson startade också 1883 den snickerifabrik som syns till vänster om villan och i slutet av 1880-talet ingick även Israel i verksamheten.

Per Eriksson var den store byggmästaren av de bägge bröderna och därför var det naturligt att han släppte sitt delägarskap i snickerifabriken 1898 och överlät hela ansvaret på Israel. Per hade redan på 1880-talet byggt en del mindre trähus på Väster, men med stadsdelens utvidgning stod uppdragen på kö och i början av 1900-talet var han Örebros största arbetsgivare. Till sina byggen hade han 1902 också övertagit Marks tegelbruk och ägde även ett grustag vid Jägarbacken i Karlslund.

Den av Israel övertagna snickerifabriken sysselsatte år 1902 35 fabriksarbetare och sex sågverksarbetare och verksamheten växte vidare. Åtta år senare skedde den första flytten, till  industriområdet Västå i Elgérus gamla färgeri- och blekerilokaler. Den röda hanen for dock ovarsamt fram 1937 och näst intill totalförstörde fabriken, vilket resulterade i nya lokaliteter på Idrottsvägen 31 i Örnsro. Senare uppgick den i Svenska Cellulosa AB.

Det låter som en saga, men de två bröderna kom inflyttandes till Örebro från landsbygden utan utbildning och med två tomma händer, nåja förutom yxan och sågen. När de senare låg på dödsbädden kunde de blicka tillbaks på ett storslaget livsverk. Per Eriksson förekommer i flera av Hjalmar Bergmans verk, bl.a. som den rödlätte Hilding Markurell i Wadköpingsromanen. På grund av sin hårfärg fick Per Eriksson i folkmun öknamnet ”Träräven”  och även ”Halva stan” var ett stående epitet.

I Hjalmar Bergmans novell ”Försök till försvar för villa” syftas på bröderna när han skrev: ”Jag minns två bondpojkar, som kommo till sta´n med en yxa och en såg. Den enkla utrustningen är kanske legendarisk, men jag tycker mig se de där pojkarna, undersätsiga, breda, trygga, med fräkniga, godmodigt grinande ansikten, komma klampande en sommardag vid Täby vägskäl, yxan på axeln och sågen under armen. Så byggde de något hus, och de byggde större och de byggde bland annat Fågelsång. Till sist byggde de halva stan eller åtminstone fjärdedelen. Yxa och såg, ordförandeklubbor och aktiestockar, kista och skovel, punkt och slut.”