HOVFOTOGRAFENS VILLA (införd 03-09-22)

I hörnet av Nygatan och Kyrkogatan ligger Hakeliers tjusiga villa fortfarande kvar och kanske att Ellen Claeson är en av flickorna på balkongen. Bilden är tagen i början av 1900-talet.

"REDAN DE GAMLA grekerna…” är ett uttryck som ibland används om nutida företeelser och faktiskt kan man blanda in antiken också när det gäller fotografiet. Aristoteles kände till fenomenet ”Camera Obscura” (latin, mörkt rum), det vill säga ljus som passerar ett litet hål till ett mörklagt rum ger en upp-och-nervänd bild på väggen i rummet.

Denna företeelse skulle efter hand bearbetas under kommande århundraden och på 1820-talet hade utvecklingen kommit så långt att fransmannen Niepce kunde framställa vad som tillskrivs vara det första fotografiet. Även fransmannen Daguerre var väl förtrogen med fotografiets hemligheter och det verkade som om det var i centraleuropa det startade på allvar.

I MITTEN AV av 1800-talet ökade antalet resande fotografer, vilka väckte stor uppmärksamhet när de kom ut bland folket och visade den sensationella tekniken. Också till Sverige kom många, från framförallt Tyskland och Danmark och läser man namnen på de tidigaste fotograferna i Örebro klingar flera av dem utländskt, som Jaeger, Thorsoe, Bardach, Frankel, Harley, Chmizowsky och Jacoby för att nämna några.

W. Jacoby var förresten 1858 den förste bofaste fotografen i Örebro och hade sin ateljé i närheten av Örebro teater i 5-6 år innan han flyttade vidare till Köping. En av Sveriges första kvinnliga fotografer fanns i Örebro, nämligen Wilhelmina Lagerholm som under 1860-talets första år höll till i föräldrarnas gård långt ner på Söder med adress Drottninggatan 53. Hon var också en duktig målarinna, representerad bland annat på Nationalmuseum i Stockholm.

KAFÉ NATIONAL, som låg in på gården vid Rudbecksgatan - Köpmangatan, minns säkert den äldre örebroaren och denna, med stor snickarglädje och många fönster utrustade, byggnad var tidigare en fotografiateljé. Huset byggdes 1862 av klockaren A. F. Hedin och här skulle ett flertal fotografer husera de närmaste åren fram till 1908, då det ombyggdes till Kafé. I slutet av 1860-talet hade Oskar Hakelier här sin fotoverksamhet och bara några år senare skulle brodern Bernard fortsätta banan innan han 1883 överflyttade sin rörelse till ett större hus på Nygatan 18. Denna byggnad eldhärjades sju år senare vilket föranledde Bernard att bygga den ännu bevarade tjusiga villan på samma adress. Bilden är från början av 1900-talet, men fastigheten har fått behålla sin klassicistiska stil genom årens lopp. Går man intill ser man tydligt dess byggnadsår 1891, både på vindflöjeln och på en fasaddekoration intill taket.

BERNHARD HAKELIER var vid tiden kring sekelskiftet Örebros ende kunglige hovfotograf och var en aktad man i den närkingska huvudstaden. Han hade således arbetat upp sig ordentligt och det var få förunnat att äga en sådan flott och central villa. Familjen bebodde hela nedre våningen och på övervåningen fanns ateljén där fotografen styrde och ställde med en personalstyrka på fem man. Ellen Claeson har i ett kapitel i boken ”Jag minns det som igår – närkingar berättar” skildrat sina lärlingsår hos honom vid den tiden, och hon skriver: ”Trots sin framfart på ateljén var Hakelier den störste toffelhjälte och det var endast två ting han fruktade i denna värld, åskan och sin fru, den senare nog mest”.

BERNHARD VAR hitflyttad från Lettland, men hans förfäder var bördiga från Frankrike och hans sydländska temperament, hans brutna svenska kombinerad med en påtaglig dövhet kunde framkalla de mest komiska situationer. Hans urladdningar togs därför inte så allvarligt bland personalen som lärde känna honom bakom alla svordomar och osande haranger, de skrattade istället ofta gott åt det. Värre kunde det förstås vara för den oinvigde kunden och vid en svår barnfotografering hände det att Hakeliers tålamod tröt, trots idoga försök med småbarnsspråk: ”Alri haj fabbo sitt en så´n näll ponke förr…. nu ska fabbo ta reda på alla kicklingarne, poll, poll, poll……” När så ungen fortsatte att tjura och Hakelier rusat till kameran för att se om den lille ändrat plats kunde harangerna komma inför den något chockerade  modern: ”F-n onge, jack schkull villa schlå ihjel däj!!”

Hakelier ville att yngsta dottern Vega skulle lära sig retuscheringsyrket i faderns ateljé, men hade att göra med en bestämd liten dam som totalvägrade och om hon blev tvingad skulle hon ”bara sitta och rita mustascher på kärringarne”. Däremot blev sonen Ragnar intresserad av fotografyrket och kom att bli den som drev firman vidare, med så småningom ny adress på Drottninggatan 14.