|
|||||
|
ETT "HÖGHUS" I BÖRJAN AV SEKLET (införd 01-10-22) I slutet av 1800-talet kom industrialismen till
Örebro, landsbygden avfolkades, fler och fler sökte bostad i närmsta stad. Det blev
alltså en större befolkningsexplosion i städerna och i Örebro fördubblades
folkmängden mellan 1890-1910 från 15.000 till 30.000 invånare. Med skoindustrins
etablering skulle siffrorna öka och staden Örebro skulle ändra utseende. I och med
Örebros övergång från hantverksstad till industristad fanns mer kapital bakom
nybyggnationerna. De låga trähusen med två våningar försvann och ersattes av stenhus
i fyra-fem våningar, vilket måste ha tett sig nästan overkligt för en gammal
örebroare. Det första spadtaget till det ditintills högsta hyreshuset togs 1 april
1904 av byggmästare Per Eriksson och han stod då på tomten Norra Strandgatan 1-3.
Byggnadslov hade erhållits om ett fyravåningshus, men han lyckas 1905 ändra det till
fem våningar. I boken Byggmästare och mästerbyggen kan man läsa om hur
förhållandena för en byggnadsarbetare kunde vara under denna tid, utan större
hjälpmedel. Liksom man häpnas över antika byggnadsverk som pyramider m.m. ter sig ett
storbygge vid Norra Strandgatan år 1904 näst intill lika imponerande. Kanske att också
eftervärlden om hundratals år är lika imponerade över vad vi åstadkommer idag, utan
de hjälpmedel som förmodligen finns på 2100- och 2200-talen. Schaktningsarbetet på Norra Strandgatan skedde med hjälp av hackor,
spadar och skyfflar och massorna överöstes
på skottkärror för att senare lastas på vagnar som transporterades bort av häst.
Pålningsarbetet bedrevs med en s.k. konstpålkran, ett slagverk med vindspel. Två
arbetslag fick turas om vid veven för att driva ner de 1.300 pålarna, som sedan skulle
kapas till jämn höjd. Murarna högst i
rang Bara torrdass 85 kakelugnar
|
||||